livrädd både för vaginal förlossning och kejsarsnitt

Hej! Jag blev snittat för två veckor sedan. Det va ett planerat snitt som gick jätte bra! Jag var ganska rädd och nervös innan men så här i efterhand förstår jag att jag inte hade behövt vara rädd. Jag tyckte det va lite obehagligt att komma in i själva operationsrummet, det är mycket folk, läkare, bm mm. Något som jag va rädd för va ryggbedövningen och att den inte skulle fungera. Bedövningen va lite obehaglig men gjorde inte ont. Nästan direkt efteråt började bedövningen verka och de la mig ner. Efter det sattes kateter som jag inte kände av alls, och sen gjorde de några tester om bedövningen verkat. Efter det tog det bara några minuter så sa de: Nu har du ett snitt på magen och snart kommer bebisen. Jag kände hur de puffade på magen och så hörde jag bebisen skrika. Man blir ganksa dåsig av bedövningen så jag kände det nästan som att jag fått något lugnande. Efteråt när bebisen låg på mitt bröst kunde jag inte bry mig mindre om vad som hände på andra sidan skynket.

Dagarna efter gjorde det ont när jag skulle upp och ner ur sängen och vända på mig. Nu efter två veckor känner jag mig som nästan som vanligt :)

Lycka till!!

Klart som kan vägra men som du så vägrar du föda vaginalt då finns det inget att göra ett barn måste ju ut då måste det bli snitt.

Jag födde vaginalt och ja det var blandade kännslor jag hade ingen annan plan jag såg till att föda vaginalt hade aldrig hört om kejsarsnitt det fanns inte änns i mina tankar likom.
Förlossningen var långdragen och jag svimmade under förlossningen dotterns hjärta gick ner och hon åkte upp hela tiden stället för att komma ner så barnmorskan fick dra sin arm in i mig för att få henne ner tillbaks (ko kännsla) typ
Men allt gick bra men det var nära akutsnitt om hon nu inte skulle komma ut med sugklockan men ut kom hon med axel urled men allt gick fint fint.
Detta skrämde mig aldrig fast jag blev sydd 7 stygn vaginalt och 5 stygn anus detta såg jag fram imot men TYVÄRR blev det inte så med min andra barn.   
Nu hade jag igen bara läst om vaginal förlossning och igångsättning men efter vi var hos tul och det vissade sig att sonen jag väntade på nu var större så var det planeradsnitt.
Jag blev ass rädd och lessen och grymt besviken på barnmorskan som aldrig tog mig på fullaste allvar.
Planerdasnitt skrämde mig och det var massa massa allvarliga komplikationer som jag var med om låg i sond i 3 dagar och på fjärde dagen fick jag äntligen se min son han hade det bra det var bara jag som hade det svårt var så nära på att dö.
MEN när jag sen blev gravid igen som folk än idag undrar Hur fan vågade du bli gravid ???        
Ja jag undrar detsamma men jag har det än idag bakom mig tyvärr.
Men Iaf när jag väntade mitt tredje så ville jag nu äntligen ha min vaginala förlossning men TYVÄRR blev det inte så igen.
Efter vårt TUL v 35+5 så var det sagt igångsättning på BF+1 inte innan men att gå så pass det gjorde mig väldigt rädd att få ett stort barn igen
Då han var redan stor på tillväxtultraljudet.
8 dagar efter var det planeradsnitt och det kom som ett chock fast det var jag som sa till överläkaren när jag höl min sambo hårt i handen och tårarna ran ner från min kind och jag ville skrika ut min smärta av oro samtidigt av längtan.
När vi kommer till förlossningen med planeradsnitt på morgonen så var jag SÅ nervös !!
Men när jag väl kommer upp till operationssalen så blev jag lugn igen och alla var så snälla och lugnade mig och förstod det som jag varit med om innan.
När jag skulle ta spinalbedövningen blev jag helt lugn och varm i kroppen och jag blev väl hög hahaha   snacka om att jag blev HÖG SOM EN GNU hahaha jag skrattade hela vägen igenom mitt snitt och folk inne i rummet skrattade detta glömmer jag aldrig GUD vilken fin och vacker upplevelse !!!!!
Jag är så glad än idag och bara längtar ..
Men jag vill också ha vaginal förlossning men det skulle inte gå alls med 3 stora barn så det blir snitt men jag ser verkligen fram imot detta igen få skratta loss igen hahaha        

Mina snitt har inte varit bra. Ena var jag sövd på för att vår dotter nästan dog så kan inte säga så mycket där men var helt blå och misshandlad (var extremt bråttom och en riktig krissituation), men de räddade henne!! Och detta är ju inte normalt snitt. Men med mitt första barn var det planerat snitt med, och när de skulle sy mig så kände jag det på vänster sida. Och de kunde inte smärtlindra bort det. Vilket resulterade i för mycket mediciner och fick hjärt och andningspåverkan och fick ligga på intensiven (inte vanligt uppvak) i 12 timmar och kunde inte stå på fyra dagar, de hade råkat snitta en nerv och den smärtan är fan den värsta jag känt i hela mitt liv. Fick ligga inlagd i 7 dagar. Så första var planerat snitt, andra en riskförlossning vaginalt men absolut den bästa trots dubbelvärkar och 28 timmars förlopp med feber. När det var klart så mådde jag mycket bättre än efter snitten. Tredje var igångsättning och fick navelsträngsprolaps vilket gjorde att vi nästan förlorade henne och det blev urakut snitt med sövning. Nu är jag gravid med nr 4 och vill ev kanske ta upp att föda vaginalt trots att man egentligen ska göra snitt efter två snitt. Men detta är så olika. Min mamma hade inget problem alls med sitt snitt tex. Var uppe på en gång och mådde som en prinsessa. Man vet aldrig vart man hör... Men tycker man ska försöka få det som man känner sig mest trygg med!

usch jag är också livrädd för båda två... vad ska man göra ?

Min önskan är att få bli sövd, de tar ut min älskade unge och jag får träffa h*n när jag är lugn och fin och inte ett
blödande nervvrak... det är min önskan. Men att bli sövd för ett planerat KS är nog tyvärr omöjligt.

och ingen har man att prata med heller :( Min man är helt oförstående och inte det minsta stöd. usch... min mamma tycker väl att herregud det där kommer du klara galant, precis som alla andra vänner å bekanta. Man skrattar bort det när någon frågar och skojar om att man är rädd :( 

Anledningen till att jag vill sova är som nämnt här att man kan känna när de drar ut barnet iaf, eller när de syr. En bekant till mig fick ett totalt misslyckat bedövning när bedövningen satte sig på lungorna så att hon inte kunde andas :( hemskt...
Är i v. 30 nu och vill bara att mitt lilla gullefjun ska komma ut... men hur det ska gå till har jag inte en aning om :( 

Sorry att jag inte kan ge dig några peppande ord... skulle också behöva det just nu.

jag ndrar hur tjejjer rent statistiskt känner efter sina KS. hur många tyckte det var vidrigt/kände smärta iallafall osv?? det skulle jag vilja veta :( 

Fick mitt första barn vaginalt, gick jättebra. Barn 2 hade jag strul med under grav o han låg i säte o i v 34+5 ville han ut så det blev ett halvakut snitt. Läkaren satte spinalen klockrent o snittet kändes inget. De förklarade vad de gjorde o jag fick lilleman till mig o pussa han o sen igen när de tvättat o klätt honom.
På kvällen var jag uppe o gick. Smärtan kom först dagen efter o höll i sug ett bra tag. Skulle jag haft fler barn hade jag önskat att det blev vaginalt igen.
Tala om din oro för din bm. det är hon till för:)

Jag har gjort ett planerat snitt med första barnet och supersnabb vaginal med andra och båda var skithäftiga! :D

Att bli sövd vid ett planerat snitt är inte omöjligt !
Jag har gjort ett katastrof snitt och två planerade sövda snitt . Jag är jätte rädd för snitt och det har varit jätte bra upplevelser . Jag har vaknat snabbt efter snitten och mina barn har blivit lagda på mitt bröst direkt efter trots att jag sovit ( för att jag önskat det ) Pappan har fått den första stunden med barnen.

Dom kan inte neka dig att sova .

Nu är jag gravid igen med nummer fyra och jag är nästan helt säker på att jag kommer att vilja göra ett sovande snitt även denna gång .

Jag fick snitt med min dotter, akut snitt, och det var fantastiskt. Snittet syns knappt, dottern mådde jättebra och allt gick fint. Nu med nästa barn vet kg dock inte. Är rädd att något inte ska gå lika bra denna gången - hade jag vetat att det blev som sist hade jag utan tvekan valt snitt. Hu, svårt det där. Ska jag våga testa vanlig förlossning igen?

ONT som fan hade jag efter mitt snitt länge, men jag har ingen vaginalförlossning att jämföra med heller iofs. Själva bedövningen kändes inte. det va mindre trevligt då dom bände ut ungen, gjorde ont i blåsan på mig. När dom tog ut katetern ur urinröret va det mindre trevligt, första toabsöket va pina, gjorde ONT i såret. Svårt att resa sig, lägga sig, sitta osv länge men det finns ju bra pillr.

Man måste veta att ett snitt kan innebära mkt större komplikationr än en vaginal förlossning också. Men jag tycker inte du ska va rädd även om detta inlägg lät hårt. Jag gillar bara att va ärlig och inte linda in allt i fluff  

mmm rädslan för snitt minskar ju inte direkt ;)

jag är jätterädd för det, men om jag visste att ja skulle bli tvungen o föda barnet vaginalt denna gång skulle jag få "panik" redan nu... skulle vara rädd ända fram, och det blir ju inte bra det heller.

Så jag kommer ändå försöka få KS.
Men räcker det att pappan är hemma 10 dagar efter FL då?

Hej hallonfamiljen,

Hade ett fantastiskt planerat snitt för ca 6 månader sedan. Jag var orolig innan, och det var verkligen helt i onödan. Personalen var lysande. Bedövningen kändes inte alls och jag var i ett lyckorus under tiden och efteråt. Det tuffaste var dagarna före snittet, men när jag väl var på plats för snittet så kände jag mig 100% trygg. 

Har gjort 2st planerade snitt och dessa 2 dagar har varit det finaste jag varit med om!! Om jag ska komma med något tips så kan det vara bra om din kille har möjlighet att vara hemma längre än de 10 pappa-dagarna. 

Många lyckönskningar!
 

Hej igen,
Jag snittades i Lund. Ifall du ska snittas där så kan jag berätta mera . Lät jättebra att din mamma har möjlighet att vara hos er. Vi fick vår son i maj och det blir ju ungefär samma tid på året för dig. Tyckte det var väldigt skönt att ha sommaren nära förestående, speciellt med ett äldre syskon som gärna ville till lekplats och annat . Ha det riktigt bra!