Be en vän/släkting om ägg - hur?

Ja, korsdonation är det som gäller i så fall. Det skulle kännas mycket märkligt tror jag för alla parter annars ch som jag förstått inget som vården heller rekommenderar. Det som jag tror kan vara lite avskräckande är väl det faktum att man som donator inte är anonym. Det känns som att det är en så otroligt stor sak att be någon om. Ni som har våga göra det, vilka reaktioner har ni fått?

Bor i Örebro! Måste donator och mottagare bo i samma kommun?

Ja, det kan ju vara en idé såklart. Vet någon om det finns någon "samlingspunkt" på nätet där donatorer och mottagare kan hitta varandra med enbart det syftet? Lite mer som en strukturerad förmedling kanske än vad FL utgör? Det verkar ju onekligen finnas ett stort behov med tanke på att det är så långa köer i Sverige för att få donerade ägg.

Juliette F:

Hihi, bra idé där. Ser framför mig många uppstyrda middagar framöver med samma regisserade innehåll bitvis. Jag undrar jag hur många som är så lyhörda att de kan läsa mellan raderna och förstå vad man menar. Det är nog lite som med det mesta - det finns väl andra som kan göra det? Eller? Men man vet aldrig, det kanske är att underskatta sina vänner. Jag vet dock ett par vänner jag skulle kunna fråga rakt ut utan omsvep utan att det blir konstigt, men tyvärr har de inte fått egna barn ännu så där vet man ju inte så mycket om fertiliteten.

Kicki82:

Det är precis så jag tänker, som du beskriver det. Jag vet ju vilken jätteinsats det kan vara både fysiskt och psykiskt, vilket gör det så svårt att be om det. Jag tror som du att man måste betona "no hard feelings" och försöka avdramatisera beslutet så inte den tillfrågade känner att det blir jordens undergång vid ett nej. Sedan har vi ju en part till att ta hänsyn till - sambon/maken till kvinnan som donerar. Han kanske inte heller är så imponerad av att hans kvinna ger bort ägg till någon annan.

Wynn88:

Det var ju faktiskt ganska smart. Då har man ju en bra möjlighet att förklara precis hur det går till med korsdonation och allt så alla kan läsa och begrunda i lugn och ro. Ingen behöver känna sig utpekad/utvald heller.

Ok! Jag tror att du valt en ganska okonventionell metod att ragga donator haha. Modigt gjort av er att gå ut med att ni kämpar. Ibland blir jag så trött på att höra kommentarer från släktingar som undrar om "det inte är dags snart" så på ett sätt skulle det vara skönt om alla visste, men ibland är det skönt med en skyddsmur också. Vi ska väl köra sista IVF:en nu och sen får vi se vad som händer.

Ja, muren får ju inte vara för hög. De allra närmsta i familjen och närmsta vännerna vet ju, men jag vill gärna hålla det utanför arbetet och de vi inte har närmast. Det känns lagom just nu tycker jag.