Varför är rätt penngreppet viktigt?

Jag vet inte. Jag har aldrig lärt mig perfekt penngrepp och jag är nu 30 år högutbildad OCH konstnär på fritiden.

Jag är nästan 30 och undrar fortfarande. Jag använder också en sorts fyrfattning och i lågstadiet var det ett JÄVLA tjat om det där förbannade penngreppet.

Och med tanke på att jag är akademiker är det ju uppenbart att jag vare sig är utvecklingsstörd eller otherwise misslyckad p.g.a. mitt penngrepp.

Gör dina barn en tjänst och sätt hårt mot hårt. Det finns viktigare saker för FSK och BVC att oroa sig för, tycker man, men jag har själv märkt att de tenderar hänga upp sig och idiotförklara folk och barn för småsaker. 

Jag verkar ha samma grepp som dej, tror jag iaf. Använder alltså fyra fingrar istället för det normala tre. I slutet av lågstadiet var det väl nån lärare som påpekade o försökte få mej att byta grepp, men jag gick nog tillbaks till det gamla igen och ingen som sagt något sedan dess. Enda problemet jag har med detta grepp är att jag får kramp i lillfingret om jag skriver längre stunder. Skrivstilen är det inget problem med.

Vad det gäller BVC har jag sagt till dem att jag inte upplever att det är avgörande för mitt barns välmående och livskvalitet och därför kommer jag inte att lägga någon som helst energi på att försöka få barnet till att hålla en penna på ett sätt som de anser är korrekt. Ändå fortsätter tjatet vid varje besök.
Förskolan är mer träskalliga då de inte inser vad deras bestraffningspedagogik gör med barn. 
Vet inte hur många diskussioner jag har haft med dem angående det här. Nu säger de inte till mig lika ofta men jag får ju ändå veta hur de behandlar mitt barn för barnet kan berätta.
Det finns ju massor av människor som inte använder trepunktsfattningen och som ändå kan skriva fint och läsligt samt teckna fantastiskt bra. Det borde fokuseras på lite mer verkliga problem istället för att rikta alla insatser mot något så obetydligt. 

Ja, tänk att få ett barn att känna sig problematiserat för en sådan skitsak. Jag använder också fyrpunktsfattning där tumme, pekfinger och långfinger håller i pennan och den vilar mot ringfingret. Det enda problem jag har av det är att det kunde göra ont i ringfingret, där jag hade pennan emot, när jag krampaktikt skrev mastodonttentor. Ful handstil har jag, likadan som min pappas!

Jag trodde att jag hade rätt grepp men jag använder visst också fyra fingrar.
Aja, inte hela världen. Jag kan både skriva och rita.

Jag kommer ihåg att läraren satte en sån där konstig trekant av plast på min penna för att jag skulle hålla pennan "rätt". Jag tyckte alltid att det kändes fruktansvärt pinsamt och onödigt (kände mig alltid utpekad inför klasskamraterna). Jag är för övrigt också akademiker idag.

Min äldre son har inte fått in det 'rätta' penngreppet ännu och han har precis börjat i förskoleklass, men som tur är verkar de inte vara så insnöade på det ännu. Jag tror som du TS att det är viktigare att få igång intresset för att rita och skriva än att hålla pennan perfekt. Min yngre son som är 2.5 har alltid hållit pennan perfekt från första början så vad det beror på har jag ingen aning om.