Hur överlevde ni neo-tiden?

Jag bor på Neo med våran dotter just nu och har gjort det sedan den 15 Februari och har säkert tre veckor kvar i alla fall om inte kanske 4 till och med.
Jag överlever pga att jag får ha min dotter på vårat rum och vi har nu familjerum vilket är så skönt och vi tar hand om henne helt och hållet. Vi har tv på rummet och trevliga människor som man umgås med här, annars hade jag gått in i väggen om vi varit kvar där hon föddes där de inte byggt om ännu och vi hade ett litet pytterum utan tv med endast säng och ett litet bord utanför Neo-avdelningen. Nu är vi istället inne på Neo och hade ett rum på IVA först, ett mindre med tv och dottern låg precis utanför dörren.

Det enda vi har kvar innan hemgång är att dottern håller tempen och kommer ur sin värmesäng som hon nu haft i två veckor på tisdag, väga minst 1500g (vägde i morse 1312g så vi närmar oss) och lära sig äta ur flaska eller amma men då det knappt kommer någon mjölk så blir det flaskan (kommer dock fortsätta pumpa även hemma och stimulera med henne vid bröstet som jag gör nu, för hon snuttar och blir irriterad när inget kommer kan jag lova) och det ska hon börja testa nu till veckan som kommer då hon blir v.34 på torsdag och då får hon inte äta donatormjölk mer. Sonden får hon ttroligtvid behålla även vid hemgång och eftersom jag vet att hon kommer kunna det där med flaskan galant eftersom hon snuttar på både napp och bröst och våra fingrar och allt annat som kommer i närheten av hennes mun så är det egentligen bara vikten (som också kommer vara nådd kanske i slutet av nästa vecka om vi har tur) och värmesängen som är det där hindret för hemgång. Men tempen håller hon bra både i sängen och utanför så några dagar till säge de att de vill ha henne i värmesängen men förhoppningsvis slipper hon den snart för man märker att hon blir irriterd ibland för att det är för varmt och slappnar av när hon får lägga sig i "våran" säng och jag testat att ha henne hos mig och på sängen utan täcke. Senast idag var hon en timma och hade samma temp som vanligtvis 36,9-37,1 är det hon har oftast och hon behöll det fast hon var ifrån sängen i minst en timme och på den tiden kände man hur hennes fötter och händer blev iskalla vilket dock är normalt för oss alla att de brukar vara kalla (sa till och med personalen så det skulle vi inte bry oss om utan bara känna på mage/rygg för att bäst veta och sen tempa emellanåt) så det går framåt och jag börjar känna av hemgången snart och tiden har gått rätt fort ändå på något sätt. Dagarna går ganska snabbt, speciellt nu när man gör allt själv som matar, byter blöjor, väger och allt annat som hör till. Det enda vi inte gör är att respa (räkna andetag för er som inte förstår, och det gör jag inte själv för att jag har svårt att hänga med hennes snabba andetag, haha, kan inte ens räkna en vuxens då jag tappar bort mig) och mäta längd. Så inom ett par veckor är vi hemma och det ska bli skönt faktiskt.