Hur överlevde ni neo-tiden?

Vi fick våran kille 31+6. Tuff start i livet med respirator, lungblödning, kramper osv.
Men ta en dag i taget, ibland bara en timme i taget.

Men som andra skrev, drick massa vatten, glöm inte maten. Be nån laga mat till dig så du har färdiga matlådor. Jag fick ibland hjälp på nätterna med matningen/sonden så jag fick sova lite. Våga be om hjälp !

En av sjuksyrrorna på neo brukade alltid be mig gå en sväng på kvällen, gå ut ur sjukhuset, köpa en glass och bara sitta ute några minuter eller gå en kort prommis. Det hjälpte, att komma bort från neo lite och se anda människor. För innan hon bad mig gå ut, hade det ibland gått en halv vecka utan nån utomhus vistelse...

Min man kunde inte bo med oss i början, vet hur jobbigt det är att vara själv. Prata med andra föräldrar. Och försök ibland unna dig lite lyx, bara att duscha med nån duschcreme som är lite lyxig kan kännas bättre än sjukhusets tråkiga produkter. Ta en bit choklad och läs en skvallerblaska. Kan låta "töntigt" men det hjälper faktiskt, att få låta tankarna vila lite ibland.

Och Grattis till bebben ! Håller tummar att allt ska gå bra !

Jo kom och tänka på att ni har väl en kurator el liknande på neo ? Vi fick en direkt, dock "klickade" jag inte med henne så att jag kunde prata, men hon hjälpte oss med alla papper till FK iaf. Men prata med nån utomstående kan hjälpa och har du möjlighet så gör det. Och håll inte inne med känslor, är du ledsen, gråt. Är du glad, skratta !
jag kände dom första dagarna att folk tittade på mig när jag satt vid kuvösen och grät och var så ledsen... men jag var knappast den första mamman som gjort det... så tänk inte nåt sånt.

Hoppas att allt går bra !