Teknikrädda lärare

Blir lite full i skratt av diskussionen måste jag säga . Som så ofta när skolan diskuteras så är perspektivet/perspektiven aningens besynnerligt.

För det första så undrar jag över TS. Jag har varit högstadieläraren relativt länge och erkänner villigt att jag inte är superkunnig vad gäller den nya tekniken, däremot kan jag liksom mina kollegor utan svårigheter använda skrivprogram etc, vilket däremot inte eleverna kan ska väl tilläggas. Trots min rätt begränsade kunskap så har jag inte haft en enda elev som jag inte behövt hjälpa med just word och andra liknande program. De är fantastiskt duktiga på att ladda ner filmer och har koll på diverse appar till sina mobiler, men mycket grundläggande kunskaper saknar de......inte minst hur man granskar och värderar och använder det enorma informationsflödet som väller över dem. Det kan jag däremot, och är inte det minsta teknikfientlig för att jag utan minsta betänklighet kan be en elev om hjälp när datorn tjorvar och jag inte lyckas visa en film via "kanonen" eller ljudet plötsligt är bortkopplat. Nej, jag är inte teknikexpert, so shoot me . jag är rätt övertygad om att mina barn ganska snart kommer att ha passerat mig med stormsteg vad gäller att just praktiskt hantera ny teknik, däremot finns det andra saker kring den nya tekniken som jag utan tvekan har erfarenheter och kunskaper om som vida överstiger deras. 

Vad gäller diskussionen kring katederundervisning så finns det inga sbelägg överhuvudtaget för att katederundervisning skulle ge bättre resultat. Ja, Korea briljerar, liksom den dekadenta västvärlden i form av Finland, Nya Zealand och Canada.......och nej, dessa länder har inte samma inställning kring pedagogiska frågor. Finland uppvisar t.o.m. bättre resultat än Korea vad gäller naturvetenskap. Jag är glad att mina barn inte går i skolan i vare sig Japan eller Korea, däremot har den svenska skolan en hel del att lära från andra håll. Att katederundervisning skulle leda till bättre kunskap är ett påstående som är direkt okunnigt. Man har studerat framgångsfaktorer och katederundervisning tillhör inte dem.    

Varför skulle jag tror att koreanska barn är okunniga eller elaka? Varför tror du inte att jag varit utanför Sveriges gränser? Ja, det är väl klart att jag vet att den finska skolan inte ser ut som den svenska. Och nej, katederundervisningenär fortfarande INTE en framgångsfaktor. Vem är det som är trångsynt?

Nej, elitism är inget jag förespråkar. Så vitt jag kan se så har mänskligheten knappast några goda erfarenheter av elitsim......bara att titta historiskt. På vilket sätt gynnar det ett samhälle menar du? För egen del är det något som ligger rätt långt ifrån mina grundvärderingar. Och nej, det innebär inte att människor inte får/kan sticka ut och vara fantastiskt duktiga på olika områden. Elitism är något helt annat. 

Och fortfarande tycker jag att det finns massor i den svenska skolan som behöver förbättras och förändras, men inte alls på det vis som du förespråkar.           

Jo, jag har massor med idéer om vad jag skulle vilja med skolan. Det jag dock inte tror på är auktoritära metoder. Jag ser skolor som bygger på helt andra pedagogiska tankar än du ständigt pekar på som lyckas väl. Det är håll vi bör rikta våra blickar......anser jag .

Vilken ideologi menar du att jag försvarar? Så vitt jag vet är inte det svenska skolsystemet någon ideologi. Den politiska riktningen vad gäller skola är dessutom rätt spretig och inte särskilt verklighetsförankrad och utan tvekan rätt långt ifrån den professionella pedagogiken, så jag är lite osäker på vad du menar .

"Back to basics" är något jag förespråkar starkt. Inte katederundervisningen, men en stark satsning på grundläggande färdigheter. En stark satsning på det samt hur man fördjupar, dvs lär elever metoder för att nå de kvaliteter vi efterfrågar som att kunna tolka, värdera, dra slutsatser etc. Lärare behöver modellera och vara duktiga på att ge elever redskap att hantera olika material och även ge dem metakognitiva insikter. Här brister vi ofta.

Och jag blir förskräckt när man förfasar sig över att "barnet står i centrum". Det är väl ändå rätt grundläggande i skolan och förskolan för den delen. Tack och lov så lider Sverige av fjantiga idéer som att "barnet står i centrum" och "genus". Tack och lov ligger inte Sverige alltid efter .

Jag förstår att det är fantastiskt roligt att raljera över mig som person och att det är lätt att falla inför grupptryck på ett diskussionsforum - vilket jag å min sida finner vara ett fascinerande fenomen....bland vuxna människor - men jag tycker att vi ska försöka lämna sandlådenivån, eller vad tycker ni? Många verkar ju måna om att lära våra barn hur man beter sig . Men intressant är det....att vuxna människor som inte har den blekaste aning om vem jag är sitter och tilldelar mig diverse egenskaper och "kvaliteter" som de inte har en susning om .

Hur som helst, för att lämna mig som person och återgå till ämnet, så verkar det råda verklig missuppfattning kring vad som menas med "barnet i centrum" i pedagogiska sammanhang. Menar ni på fullaste allvar att ni likställer det med att låta hela världen kretsa kring barnet?! För mig och andra som arbetar med barn så har det en helt annan betydelse. Det handlar om att se till barnets bästa och att se och möta barnet som en aktiv och kompetent individ, att sätta barnets BEHOV i centrum. För jisse namn FN:s barnkonvention grundar sig på just barnet i centrum, men jag antar att det är något som vi också ska skrota…..ideologiskt trams som enbart skapar bortskämda lymlar. Vidga perspektivet bara en aningens!  Att låta världen kretsa kring det enskilda barnet, det står inte skolan för utan är något vi får söka på lite närmare håll .

 

Ja visst är den politiska skoldebatten oerhört ideologiskt färgad, men den är rätt fladdrig och inte särskilt förankrad i vare sig verkligheten eller den pedagogiska forskningen. De flesta som jobbat ett tag i skolan har varit med om vindar åt både det ena och andra hållet och genomlevt både en och annan plötslig guru som skolledningen hittat och så har man tagit det för var det varit och arbetat vidare i verkligheten. Hör och häpna; jag delar inte alls den rådande politiska inriktningen . Och inte är jag någon lektant heller caliningrad. För tillfället har jag ägnat en vecka drygt med hinkvis med gråt och mycket ilska i en årskurs 9 som har fått för höga betyg av föregående lärare (vikarie) vilket innebär att de rakt över kommer att sänka sina betyg rätt drastiskt eftersom deras kunskapsnivå inte ligger på den nivå de bedömts hur goa och mysiga de än är att jobba med (tänka sig de är flitiga och ambitiösa och jobbar på lektionerna…..och grupparbetar inte heller utan analyserar historiska källor - lärarstyrt). Så nej, jag ligger inte överst på deras poppislista för tillfället. Min uppgift är inte att vara poppis eller rolig.

 

Något annat som det verkar råda stor missuppfattning kring är vad katederundervisning är. Många av de länder som lyckas mycket bra resultatmässigt arbetar inte med katederundervisning i någon större utsträckning och när man gör det har det huvudsakligen inte pedagogiska orsaker utan praktiska, dvs för att det inte ges utrymme för något annat. Blanda för jisse namn inte ihop katederundervisning med lärarstyrd undervisning. Sätt er i så fall in i pedagogik lite mer så att vi slipper sådan enkel språkförbistring.

 

Någon tog upp att svenskt skolsystem på felaktigt sätt gynnat flickor……..men genusperspektiv var väl bara trams?

 

Jag önskar också att du faktiskt läste kursplanerna, läroplanen och skollagen caliningrad för det var uppenbart i en annan tråd för inte särskilt länge sedan att du inte gjort det. Blir liksom lite märkligt att diskutera fördelar och nackdelar med en läroplan annars. Vad gäller skoluniform, eftersom du undrade över min inställning till det...här hoppar vi från allt mellan himmel och jord, så fascineras jag mest av det faktum att många faktiskt tror att det är något som skulle minska mobbning och andra komplexa förhållanden. Det är är helt obegripligt. Skoluniform som sådan förfäras jag inte det minsta av, mer förskräckt över människors naiva övertro på enkla lösningar.

Jag vänder mig inte mot det du skriver alls. Jag säger också att det finns många saker som behöver ändras och förbättras i den svenska skolan. Jag tror på fullaste allvar att du nog skulle uppfatta mig som rätt "konservativ" i min lärarroll om du med det menar att man tror på lärarstyrning och bildning. Det står inte det minsta i motsättning till att ha barnets behov i centrum. Sedan är det självklart så att vissa lärare är bättre på att undervisa än andra. Så är det i alla yrken. Vissa läkare är bättre läkare än andra hur skickliga de än är i medicin. Sedan är det ju ofrånkomligen så att vi har barn och ungdomar med olika behov i skolan och alla föräldrar är mycket måna om att just deras barns behov tillfredsställs - inklusive dig själv eftersom du inte anser att din tonårings skola tillgodoser ditt barns undervisningsbehov, eller hur ?

Ja, flickor har gynnats betygsmässigt. Håller med dig. Jag ville ta upp ditt exempel bara för att det tidigare pratades om genusperspektivet som trams.

Vad spännande! Intressant att du tycker att Sverige totalt feltolkat FN:s barnkonvention. Generellt så anser människor som arbetar med just frågor som rör barns rättigheter (runt om i hela världen) att Sverige faktiskt tillhör de länder som kommit långt. Och så var det det här med att läsa styrdokument innan man kommer med en massa påståenden som är direkt felaktiga.   

Och du fortsätter att tillskriva mig diverse egenskaper och antar dig veta en mängd saker om mig som person som du inte har den blekaste aning om .

Om ditt arbete på något sätt vore relaterat till FN eller någon annan verksamhet med diplomatiska kopplingar så skulle du föra samtalet på en helt annan nivå och veta hur man argumenterar sakligt och framför allt ha grund för det du påstår. Av det du skriver verkar du inte ha någon aning om vad de svenska läro- och kursplanerna faktiskt säger - varken den nuvarande eller den tidigare. Att du likställer katederundervisning med lärarstyrd undervisning tyder på att du inte heller är särskilt insatt i pedagogiska frågor. Ditt resonemang kring barnkonventionen tänker jag inte ens kommentera.  

Nej, det svider inte det minsta för mycket av det missnöje med skolan som de föräldrar jag arbetar tillsammans med (jag ser dem inte riktigt som mina kunder lika lite som jag mäter kunskap i produktionseffektivitet) delar jag. På vilket sätt motsäger våra läro- och kursplaner ordning och reda menar du? 

Jag har inte det minsta emot skoluniform om det är något som önskas - ja, jag har vissa invändningar mot sådant som kjoltvång exempelvis och liknande "genustrams" - däremot tycker jag oftast att diskussionen vad gäller skoluniform är rädd besynnerlig och ibland naiv. Jag ser på fullaste allvar inte vad införandet av just skoluniform skulle förändra i skolans vardag. Det minskar inte mobbning. Jag har rätt svårt att se att elevernas studieresultat drastiskt skulle höjas av just uniform. Kanske skulle föräldrar slippa diskussioner med sina tonåringar på morgonen om vad de ska ha på sig etc (vilket inte är ett helt ovanligt argument), men är det ett ansvar vi ska lägga på skola eller kommun/stat? Bör inte föräldrar själva ta den diskussionen med sina barn.....hur man klär sig? Och även den ekonomiska frågan om vilka kläder och hur mycket som är rimligt att köpa? Jag tycker det handlar om föräldraansvar även om det är smidigt att lägga över det på någon annan.......likom att se till att barnen äter frukost. Jag arbetar med elever som har fullkomligt normala hemförhållanden och när vi kikade lite hur det såg ut så var det cirka 1/3 av klassen som gick till skolan utan att ha ätit frukost. Ja, skolan skulle kunna se till att eleverna äter frukost också, men jag är så omodern att jag anser att det tillhör grundläggande föräldraansvar.......och ja, man blir trött och mindre koncentrerad om man inte äter något innan lunch. Skolans/kommunens/statens ansvar eller förälderns? 

Ja, ordning och reda vill föräldrar ha, ordning och reda vill eleverna ha och ordning och reda vill lärare ha - surprise ! Det är väl ändå inte riktigt det diskussionen handlat om? Jag anser inte att vägen till ordning och reda är auktoritära metoder - varken för små barn, större barn eller vuxna för den delen heller - och vägen till kunskap och bildning är definitivt inte katederundervisning.

Eftersom du påstår att formuleringar som handlar om  ”barnets behov i centrum” är förskräckliga, att genusarbete är trams, att det pratas för mycket om barns behov och rättigheter och sedan att du har ett arbete som är relaterat till FN, så kanske det inte är helt besynnerligt att jag ställer mig lite tveksam till det hela…….eller vad tycker du? Eller så har jag missförstått dig helt och då får du upplysa mig om vad.

Du påstår att barn i den svenska skolan har ratt att skolka och rätt att ta med sin mobil och titta på Facebook under lektionstid. Du påstår att kursplanerna fortfarande bygger på att barnen ska bygga sina kunskaper utifrån sina intressen och står i motsats till lärarstyrd undervisning. På vilket sätt har jag då fel då jag påstår att du ger intrycket av att inte ha läst läro- och kursplanerna eller läst och inte har förstått läro- och kursplanerna? Är fortfarande nyfiken på vad du anser vara den stora skillnaden mellan lgr11 och lpo-94/2000 eftersom du tycker den nya är bättre.

Du likställer katederundervisning med lärarstyrd undervisning, påstår att katederundervisning är den effektivaste undervisningsformen och av dessa uttalanden får jag uppfattningen att du inte är så insatt i pedagogik som vetenskapligt område. På vilket sätt gör jag fel i mitt antagande?

Du bemöter mina inlägg med att jag är hjärntvättad av ideologisk propaganda, att jag är en lektant till lärare som inte ställer krav, att jag är inskränkt för att jag inte satt min fot utanför svensk mark och påstår att jag är den som inte argumenterar?! Vilken av dina frågor har jag inte svarat på eller vilket av dina argument har jag låtit bli att kommentera?

Du förespråkar i ett inlägg elitism, och önskar att skolor generellt gick tillbaka till katederundervisning som metod där ”eleverna antecknar tysta och reflekterar över detta hemma med hjälp av många läxor”. Nej, jag delar inte dina värderingar eller din syn på vare sig barn eller kunskapsbildande. Däremot tror jag absolut på ordning och reda och på att barn är kompetenta.

Får läraren beslagta mobiltelefonen på den skola jag arbetar på? Svar: Ja. Har vi haft en rejäl diskussion kring detta och i vilket sammanhang vi beslagtar mobiler? Svar : Ja. Och det är väl ändå en självklarhet! Rättigheten att beslagta andras ägodelar är väl utan tvekan något som man måste och bör diskutera formerna kring? Ja, vi pratar om barn men de är ju knappast rättslösa pga att de är omyndiga. Inte i min värld i alla fall. Och ja, beslut har fattats med föräldrarnas samtycket.

Vad har mobiltelefonerna i skolan under lektionstid att göra överhuvudtaget? Tja, eftersom mobiltelefon som fenomen är här för att stanna så ser åtminstone jag det som en självklarhet att lära ungdomar HUR man faktiskt använder den. Alla bär på mobil ständigt i dagens samhälle. På samma sätt som barn själva måste lära sig hur man klär sig i olika sammanhang och ta ansvar för det egna ställningstagandet vad gäller kläder så behöver de lära sig hantera annat som ingår i vardagslivet, inklusive mobil. Nej, jag tror inte på att frånta barn och ungdomar allt ansvar. Jag kan som auktoritet genom regelverk se till att de inte behöver ta ansvar för någonting överhuvudtaget.....och genom detta lär de sig?

Får stökiga elever isoleras från gruppen? Lite märklig formulering kan jag tycka. Nej, isolering tror jag inte på som metod vare sig för barn eller vuxna. Man möter inte människor på det viset helt enkelt. Det kommer inget gott ut av isolering. Är isolering kränkande? Ja, det anser jag både vad gäller vuxna och barn. Kan elever behöva tas från en grupp? Ja. Får man det? Ja.

Vad gäller ogiltig frånvaro i betyget så ska det ju stå i betyget numera. Nu tillhör jag väl dem som för all del inte har något emot det, men jag är mer tveksam om vitsen. För att ta ett par exempel. Hur många elever och med vilken problematik räknar man med skall närvara mer? Slentrianskolkarna som inte har så mycket frånvaro eller storskolkarna? Om det är storskolkarna (som utan tvekan är problemet)  som ofta har trassliga livssituationer med droger, alkohol, misshandel i hemmet, mobbade, osäkra etc. bryr sig dessa storskolkande elever om några siffror i ett betyg? Har de inte andra bekymmer att hantera och behöver de fler istället för riktiga relationer med vuxna som stöttar? Resultaten borde ju visa sig rätt snabbt hur som helst men jag tror varken vi kommer åt storskolkarna eller kommer att få högre studieresultat pga detta, men det återstår som sagt var att se.

Vad gäller att se barn som kompetenta, så finns det en och annan mer än Jesper Juul som anser att barn är kompetenta och klarar av mer än vad vi vuxna ofta tillskriver dem. Jag antog att du också ansåg det, men jag kanske hade fel? Nej, inspirationen kom faktiskt inte från Juul även om han också pratar om barns kompetens.

Nej, jag tror inte att jag är unik på något vis. Jag vet att jag inte är ett undantag. Vad gäller det svenska systemet som helhet så ställer jag mig fortfarande rätt frågande kring hur väl insatt du faktiskt är eftersom du fortfarande inte svarar på något jag undrar och påstår en massa som inte är särskilt förankrat. Vad gäller flumskola så är ju allt relativt. Anser man att det är flummigt att inte sätta 4-5-åringar i katederundervisning på det vis du beskriver så tycker jag nog att det är bra att svensk förskola och skola är lite flummig. Tycker jag att det finns sådant som är flummigt i svensk skola? Ja. De flesta utbildningssystem har brister. Jag har en kollega som haft möjligheten att arbeta som lärare i Kina under ett år. Han har jättemycket spännande erfarenheter att dela med sig av nu när han kommit tillbaka, men det är långt ifrån enbart ros.

Ja, det tycker jag med. På vilket sätt har jag påstått något annat?
Ja, Sverige har kritiserats upprepade gånger inte minst vad gäller papperslösa barn men fortfarande är det utan tvekan så att Sverige ligger rätt långt framme eftersom Sverige inte på något vis är ensamt om att bli kritiserat i olika frågor som rör barns rättigheter. De flesta länder tyvärr alltför ofta.
Det var inte heller något som vi dryftade, utan vad man faktiskt pratar om när man i pedagogiska sammanhang pratar om att sätta barns behov i centrum. Det innebär inte det du och någon annan tidigare i tråden antog att det betydde.

Sedan får du fortfarande jättegärna besvara någon av mina frågor kring läro- och kursplaner som du har mycket åsikter om.     

     

Men vad är då motivet/motiven? Vad vinner vi?

I skoldebatten så har absolut ett motiv varit att verka avskräckande. Jag förhåller mig något skeptisk till just det. De flesta småskolkare kan man "råda bot på" genom ett eller två samtal hem. Storskolkarna är dem som faktiskt är ett problem, men som med så mycket annat som så har man inga lösningar från politiskt håll vad gäller mer svårhanterliga och komplexa problem utan kör på en populistisk quick-fix-lösning som ger intryck av handlingskraft. 

Om motivet är att föräldrar ska upplysas om sina barns ogiltiga frånvaro så ställer jag mig totalt frågande. Om en förälder blir upplyst genom betyget att hans/hennes barn har ogiltig frånvaro så har ju skolan/lärarna begått tjänstefel. Vi har ett rätt vanligt system på vår skola som innebär samtal hem vid ogiltig frånvaro och dessutom webbaserad frånvarorapportering så att varje förälder dagligen kan checka av sitt barns frånvaro.

Jag har som sagt inget som helst emot att ogiltig frånvaro står med i betyget jag undrar mest om syftet. Handlar det om att få ner skolket, att göra skolan bättre eller om att summera en elevs närvaro och vanor....och i så fall för vem? Jag säger inte att det är fel pga det ena eller andra men det är ju rätt väsentligt att vara klar på syftet.

Japp, det köper jag. Att det kommer att ha någon drastisk påverkan på resultat generellt eller är avgörande för hur barn/ungdomar presterar i skolan förhåller jag mig rätt skeptisk till dock. Finns viktigare saker att diskutera om man säger så.

Nu får du förklara för mig hur föräldrar som är inkompetenta och inte bryr sig om sina barn skolgång (de reagerar inte om en lärare ringer angående skolk och följer inte upp sitt barns frånvaro) ska förmås att aga sina barn för att få dem till skolan alernativt skälla ut dem rejält för att få dem att gå till skolan. Logiken i det? Problemet var väl ändå enligt dig att de inte bryr sig? Eller tänker du dig att hotet om relegering ska få föräldrarna att "engagera" sig?

Sedan undrar jag om vi ska kasta ut alla barn och ungdomar som inte lyder? Ska vi kasta ut den som inte arbetar tillräckligt effektivt, den som inte når de betyg som förväntas, den som har en annan uppfattning än vuxna etc etc. Om jag inte missuppfattat dig så är du väldigt mån om goda kunskaper. Hur ska vi då lösa det faktum att det finns dem som inte är särskilt lydiga och t.o.m. har skolkat någon gång som tonåring men som har mycket goda kunskaper kontra det barn som underkastar sig total lydnad men ändå inte har den teorietiska läggningen. Det första barnet kommer med största sannolikhet att vara en större tillgång för samhället? Och det var väl viktigt?

Och var ska vi göra av dem som inte passar in på olika sätt? Du tycker inte att skattepengar ska läggas på barn/ungdomar som inte sköter skolan, och det blir mer samhällsekonomiskt menar du att kasta ut dem och stänga deras möjlighet till utbildning?

Sedan får du även förklara för mig vad ett barn som mår riktigt dåligt har för glädje av att agas, offentligt skällas ut eller få alla utbildningsvägar stängda? Jag har en elev med en hel del frånvaro som har besvärliga hemförhållanden och neuropsykologiskt funktionshinder. Kan du vara vänlig att förklara för mig hur detta barn kommer att vinna på att bli agad, offentligt utskälld, eller utestängas från utbildning? Men visst ja, du förespråkar elitism. Lite svinn får man räkna med, eller vad?

Ja, låt oss banka in vett och bildning i våra barn. Låter verkligen som en väg att vandra för varje upplyst samhälle. Giv mig styrka.

Och ja,eleverna på vår skola deltar i städningen av skolan, liksom hjälper till i matsalen och vaktmästarexpeditionen. Självklart kallar rektorn föräldrarna när det behövs om jag som enskild lärare inte når föräldrar och barn.

Nej, det var du som sa att föräldrar är inkompetenta och inte bryr sig. Om du läser lite ordentligare så hänvisar jag till det DU skrev. Jag begrep logiken i ditt resonemang. Jag upplever tvärtom att föräldrar reagerar när man ringer hem och att skälla ut barn offentligt eller att aga dem är inget annat än maktmissbruk och ovärdigt vuxenvärlden.

Det du skriver om barn med neuropsykiatriska funktionshinder får det att gå rysningar nerför min rygg. Dessa barn ska alltså sättas på psykiatriska internat för medicinering så att de inte stör oss andra normalstörda!? Jag kan hälsa att den elev jag har inte på något vis vare sig stör någon annan elev eller hindrar deras kunskapsinhämtning. Har du någon aning om vad du pratar om? Nej, tror knappast det.

Ja, jag har förstått att du tycker att det är extremt viktigt att just straffa elever som skolkar, men vad ska vi straffa mer i jakten på eliten? Jag menar, den mest lydiga elev som underkastar sig alla vuxenvärldens regler kan faktiskt totalt sakna läggnng för det teoretiska och helt enkelt vara en rätt usel student, och har han/hon dessutom aldrig fått lära sig någon form av eget ansvar eller att ifrågasätta och ha ett kritiskt förhållningssätt så lär han/hon snarare bli en risk för samhället än något annat. Vad ska vi göra med dessa barn och ungdomar då? Hur ska vi bli av med dem för att vinstmaximera? Och vad göra med dyslektiker och andra med specifika inlärningssvårigheter. Fast det är klart Einstein var ju dyslektiker, så vi kanske går mist om något när vi exkluderar alla som inte riktigt passar i normalmallen. Riktigt duktiga elever i tonåren lär snarare skolka mer om de sätts i uteslutande katederundervisning. Dödande intellektuellt. Fast visst kan man hålla dem där under hot av diverse slag. Ja, det är verkligen sätt att utveckla samhället.