Mångkulturalister se hit!

Jo, men sociala faktorer förklara inte alla former av brottslighet. Det är inte så att alla kriminella invandrare plötsligt blev det när de flyttade till sociala problemområden. Till och med Zarnecki som försöker bortförklara allt med diskriminering tillstår att det finns människor som utger sig för att vara politiska flyktingar men i själva flyr av andra skäl (läs polisen).
Dessutom är majoriteten av invånarna i dessa områden inte kriminella. Det är betydligt mer komplext än så. Det finns dessutom brottslighet som enbart invandrare står för. Då krävs nya strategier för att hantera denna brottslighet eftersom svensk polis och myndigheter saknar erfarenhet av dessa företeelser som jag nämnde ovan:

www.sweden.gov.se/sb/d/12447/a/147202

www.vardguiden.se/Tema/Sex-och-samlevnad/Krop.../

www.polisen.se/sv/Utsatt-for-brott/Olika-type.../

www.dn.se/Pages/Article.aspx?id=658394__Artic...

www.sakerhetspolisen.se/publicerat/pressmedde...

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=...

Iranier är ett stort undantag. De är ju oftast högutbildade och västorienterade på ett sätt som gör att övergången till svenska förhållanden inte blir så svår. Jag träffade en iransk nyanländ flykting för ett tag sedan och det var som att föra en konversation med vilken svensk akademiker som helst (men på engelska då), samma värderingar när det gäller jämställdhet, sekularisering, HBT, you name it. Jag skulle lätt umgås med honom medan det känns problematiskt med en del andra invandrare. För mig är det framför allt en värderingsfråga. Jag vill inte behöva diskutera självklarheter med folk jag umgås med. I övrigt är folks etnicitet, religion, språk etc ointressanta för mig förutom det jag kan lära mig något av. 

Jag har inga problem med att ta till mig influenser som jag tycker är konstruktiva och man kan alltid lära sig något av andra människor.

Jag avskyr bara maktmissbruk och förtryck i alla dess former. Toleransen mot andra kulturella yttringar får inte ske på bekostnad av vissa utrikes födda barn, ungdomar och kvinnor. Myndigheterna får aldrig ha överseende med s.k. hederskultur, tvångsäktenskap, barns som tas ur skolan i förtid, ungdomar som begränsas socialt eller trakasseras p.g.a. sin homosexualitet etc. Allt det förekommer, det vet jag av egen erfarenhet, och vi har ett samhällsansvar att motverka alla sådana tendenser och erbjuda dessa barn och ungdomar det stöd och beskydd de behöver.

Det handlar inte om att generera hat för mig utan om att i alla lägen värna individens frihet oavsett vilket ursprung personen har. Den politiska korrektheten och missriktade toleransen har ibland inneburit att vissa människor fråntas den rätten och det kommer jag aldrig att tolerera. Sverige har kommit långt när det t.ex. gäller barns, kvinnors, HBT-personers och funktionshindrades rättigheter och jag tänker inte kompromissa en sekund när det gäller dessa grupper för att någon inskränkt invandrare kan bli stött.   Det är vad det handlar om för mig.

Den största gruppen från MENA i Sverige är irakier men ändå. Jag säger inte emot dig. Jag tycker att det är glasklart och jag sitter varken i riksdagen eller är kulturvetare utan befinner mig i verkligheten varje dag. Men den kan vara hård för de utrikes födda som vill gå en annan väg än den egna gruppens.

Jag blir ledsen när en ung kille har dödsångest för att han är gay eller när en ung tjej mordhotas av sin familj för att hon har en pojkvän. Det är extremfall men de finns och sedan kommer en helt spektrum av jävligheter som dessa personer kan behöva utstå. Det är som sagt en värderingsfråga. Det finns många utrikes födda som vill belysa och motverka problemen i den egna gruppen och de ska få allt stöd som går. 

Det kanske stämmer men jag såg en intervju med Nalin Pekgül som sa att det är tuffare för kurdiska tjejer på mindre orter än i storstäderna där alla projekt mot t.ex. hederskultur finns. Efter Pela och Fadime ökade medvetenheten bland myndigheterna och det satsades en hel del i storstäderna men det är klart att det måste göras mer.
Dessutom måste förändringen komma inifrån men det är nästan svårare än för myndigheterna att göra insatser i problemområden. Den sociala kontrollen inom vissa grupper är stenhård. som du säkert vet.

Det finns ju också individer med kopplingar till politiska och religiösa falanger i hemländerna som håller koll på folk. Al-shabaab är ju t.ex. en mäktig organisation med stora resurser och tentakler över hela världen. Unga män 'försvinner' och dyker upp på Youtube och mordhotar Lars Wilks på svenska i Mogadishu, (du kanske har sett den videon, helt sjukt), så det är ju inte enkelt att bryta sig loss även om man vill. Jag tror att svenskar är rätt naiva/okunniga när det gäller den typen av företeelser.     

Definitivt. Jag tror att det är den mest effektiva vägen. Iranier är ju ett bra exempel på det. De iranier jag känner har inte givit upp sin iranska identitet för att de har accepterat vissa svenska förhållanden. Man behöver ju inte se det som att man förlorar något heller utan att man kompletterar det man redan har. Det gäller ju Sverige i stort också.   

Själv är jag mycket nöjd!

Även om underhållningsvärdet kanske försvinner så är det just samförstånd jag önskar att vi kunde uppnå även på ett generellt plan i Sverige. Man borde sluta jiddra så mycket om tolerans och i stället fundera konkret på hur vi ska kunna leva tillsammans.

Jag såg en intressant intervju igår med en engelsk historiker som sa att det genom alla tider har uppstått konflikter när olika kulturer försöker samsas i ett samhälle och att de civilisationer som var mest framgångsrika var de där man hittade ett gemensamt förhållningssätt.

Den form av normativ mångkulturalism vissa förespråkar i Sverige där alla kulturer har samma värde och därför måste tolereras till varje pris, har inte funkat någonstans i världen. Vissa kulturella uttryck som t.ex. könsstympning, barnäktenskap, hedersmord, homofobi, kvinnoförtryck etc ska absolut inte tolereras utan elimineras med alla medel.

Det i sin tur innebär att det politiska etablissemanget måste tala öppet om de problem som faktiskt finns och att utrikes födda måste blir mer synliga och engagerade i debatten och inte alltid beskrivas som en abstrakt massa av självutnämnda 'experter' på området. Då bryter man också SDs monopol på de här frågorna och kan föra en mer saklig och mindre sentimental diskussion.

Jag anser att Sverige måste begränsa invandringen omgående, bortsett från verkliga flyktingar självfallet, och aktivt börja arbeta med dem som redan är här. Jag tror det får bli ett slags folkhemsbygge i turbofart. Den process vi redan har genomgått i Sverige, även om den inte är färdig, när det gäller rättigheter för barn, kvinnor, HBT-personer och människor med funktionsnedsättningar etc måste även de som kommer till Sverige genomgå, om de inte redan har dessa värderingar från början.

Då menar jag inte i lulligullprojektform där kulturkoftorna kramas med mångfalden utan konkreta faktabaserade upplysningkampanjer utformade i samarbete med etablerade utrikes födda från samma grupper - om diskrimineringslagstiftningen, det svenska samhällets värdegrund och det historiska arbetet för dessa frågor i Sverige.

Jag önskar också att polisen och särskilt SÄPO fick större befogenheter att bekämpa organiserad brottslighet, förhindra värvning av ungdomar till den senare, utreda de krigsförbrytare som finns i landet liksom de individer som jobbar för regimer och politiska eller religiösa falanger i invandrarnas hemländer och sätter skräck i invandrare här samt bryta ner de terrorceller som har bildats. Rensa ut, bunta ihop och skicka med nästa flyg åt vart fan som helst.

I övrigt bryr jag mig inte ett dugg om vad folk identifierar sig som, vad de gör på sin fritid eller vad de tror på. Mångkulturen lever och frodas men den ska inte ha något med politiken att göra. Politiken ska riktas till alla medborgare oavsett ursprung och inte särskilda grupper.

Det är en illusion att man skulle kunna uppnå någon sorts tillstånd av neutral kulturbefrielse. Det är du för smart och bildad för att tro på själv.

Det sekulariserade svenska samhälle vi ser idag är förstås en produkt av historiska, kulturella och politiska företeelser (begrepp som inte är helt enkla att skilja åt) specifika för Norden som geografiskt område och Sverige som nation. Allt ifrån det tveksamma kristnandet av nordborna till en mycket särpräglad socialdemokrati som saknar motstycke i resten av världen har präglat dagens Sverige.

Fråga första bästa amerikan hur internationellt och neutralt Sverige framstår (not). Till och med det ständiga ifrågasättandet och metadiskussionerna kring det egna samhället som du hyllar har en lång tradition i de svenska folkrörelsernas bildningskampanjer som är unika i världen till utformning och omfattning. 

Din beskrivning av nationalism bygger på den etniska definitionen och så behöver det inte vara. Nationalism kan också vara inkluderande och en enande positiv kraft. Den främsta anledningen till att Sverige inte är så nationalistiskt är att vi inte har konfronterats av något yttre hot under århundraden. Även Norge och Danmark är sekulariserade länder men betydligt mer nationalistiska än Sverige och vi vet alla varför. Eftersom vi är svenskar och kan våra grannländers historia.  
  

Det svenska bidragssystemet är ett grundproblem helt klart. Avsaknaden av det systemet är en av anledningarna till att somalier har något högre sysselsättningsgrad i England och USA. Andra skäl är en mer begränsad arbetsrätt, vilket gör det lättare att anställa och kicka lågkvalificerad arbetskraft, och ett större utbud av låglöneyrken.

Det är inte särskilt förvånande att människor från Somalia, som har varit ett totalt kaos de senaste decennierna med brutala klanfejder, politiska stridigheter, utbredd fattigdom och analfabetism på hisnande 60%, har svårt att anpassa sig till och få arbete i ett modernt högteknologiskt land som Sverige. Det skulle snarare vara förvånande om de inte hade det.
    
Det stämmer inte att somalier i England och USA är framgångsrika. I det senare fallet ligger sysselsättningsgraden bland somalier på cirka 55% jämfört med 23% i Sverige. Det är helt enkelt en problematisk grupp p.g.a. den låga bildningsnivån, hård intern social kontroll och Al Shabaabs järngrepp.

Det är en mäktig organisation med förgreningar över hela världen som omsätter miljoner varje år på diverse skumma affärer. I England, USA och även i Sverige har unga somaliska män plötsligt försvunnit för att senare dyka upp i Al Shabbab-kretsar. Ett klassiskt exempel är killen som jag nämnde ovan som står i Mogadishu och mordhotar Wilks på svenska. Shnagole, en av de värsta Al Shabaab-ledarna genom tiderna har svenskt medborgarskap och verkade som imam i Tensta i tolv år. Say no more.

Så länge man skyller alla problem på diskriminering och svensk trångsynthet och aldrig reflekterar över vilka interna orsaker en viss grupps svårigheter kan ha, så kommer vi inte att lösa ett skit. Diskriminering är självfallet ett stort problem, men långt ifrån det enda.

Judar?? Skämtar du nu? Det beror på hur man definierar integration förstås men den judiska minoriteten har aldrig inneburit något problem i Sverige utan har tvärtom bidragit otroligt mycket trots sitt låga antal.
De är snarare underrepresenterade i brottsstatistiken och överrepresenterade i s.k. högstatusyrken. Judarna utgör ungefär 2,0% av världens befolkning och har tagit 173 nobelpris (!) inom olika discipliner. 

Alla judar jag känner i Sverige ser sig som svenskar även om de är utövande och i allra högsta grad som delaktiga i samhället. Man skulle aldrig ana deras judiska börd om de inte själva berättar det, (vissa efternamn är ju typiska dock).

Ställ det mot etnologiprofessorn Arnstbergs studie om romer:

"Arnstbergs genomgång av läget för romerna visar att situationen inte förbättras utan att de blir alltmer beroende av socialhjälp, arbetslösheten ökar, kriminalitet och asocialitet breder ut sig och alkohol och narkotikamissbruk tilltar.

Detta sker trots att romerna i Sverige under de senaste 30 åren enligt Arnstberg fått mer stöd än några andra. Det har varit frågan om en kontinuerligt positiv särbehandling. Alla experter har grovt underskattat romernas vilja att låta sig försörjas av sociala bidrag men definitivt inte avstå från sin egen kultur. Det är helt acceptabelt att ta bidrag för en viss tids utbildning, stöd för anställning under viss tid osv men bara som ett sätt att försörja sig.

Arnstberg underbygger sin tes med många fallbeskrivningar och använder sig av Inga Gustafssons forskning där begreppet "gränsbevarande mekanismer" är centralt. Romernas övergripande mål är ej att bli svenskar utan att upprätthålla sin särpräglade kultur och kunna fostra sina barn i den."

Fundamental skillnad alltså mellan judar och romer när det gäller integration.