Vad gjorde din mamma för fel? Uppfostran.

När min mamma rökte i bilen så tyckte hon att vi var så löjliga som gnällde att vi mådde illa. Hon vägrade öppna fönstret för hon var rädd att hon skulle få nackspärr då. Men så var det ju på den tiden. Hon kedjerökte konstant hemma också, utan att öppna fönster eller sätta på fläkten. Men det var ju helt normalt på den tiden.

Hon rökte och drack vin när hon var gravid med mig (bildbevis, själv har hon dock hävdat att hon höll sig ifrån som gravid =)), men så gjorde man på den tiden. Jag tror inte att hon blev full som en kastrull.

Jag tycker att de gjorde fel som aldrig trodde på mig när jag försökte prata med dem om olika saker, men man trodde inte på barn (70-talet?).

De tog aldrig mitt parti om något hänt. Lärarna hade alltid rätt, på kvartsamtalen i högstadiet så svarade bara min pappa, ja hon är hemsk, hon är lika hemsk hemma också, vi tycker inte heller om henne. Fast att det stora problemet hemma under tonåren var att jag stängde in mig på mitt rum och slutade prata. Hur jobbigt kan det vara?

Att de alltid blev arga och skek på mig när jag inte kunde lära mig mina läxor. Att jag fick sköta skolan själv och att det var först när det kommit klagomål från skolan, som de plötsligt skulle förhöra mig och att de då skrek att jag var korkad när det alltid visade sig att jag inte kunde läxorna, trots att jag suttit med dem länge. Att de aldrig satt sig ner med mig och visade hur man gjorde när man lärde sig saker utantill. Jag läste och läste men det fastnade ju aldrig för jag hade ingen teknik för hur man lärde sig. Jag trodde att det skulle fastna om jag läste, men det gjorde tyvärr inte det. Jag lärde mig aldrig en enda gångertabell! Förstod bara inte hur det skulle fastna i min hjärna. Jag hade nog lite inlärningssvårigheter, men som vuxen har jag läst in ämnen utan några större problem, men då har jag ju suttit och repeterat saker och ting.

Dessa saker ska jag göra annorlunda med mina egna barn.

sten1

Äldre 2 Oct 08:33

#222

sten1 skrev 2011-10-02 07:54:28 följande:

När min mamma rökte i bilen så tyckte hon att vi var så löjliga som gnällde att vi mådde illa. Hon vägrade öppna fönstret för hon var rädd att hon skulle få nackspärr då. Men så var det ju på den tiden. Hon kedjerökte konstant hemma också, utan att öppna fönster eller sätta på fläkten. Men det var ju helt normalt på den tiden.

Hon rökte och drack vin när hon var gravid med mig (bildbevis, själv har hon dock hävdat att hon höll sig ifrån som gravid =)), men så gjorde man på den tiden. Jag tror inte att hon blev full som en kastrull.

Jag tycker att de gjorde fel som aldrig trodde på mig när jag försökte prata med dem om olika saker, men man trodde inte på barn (70-talet?).

De tog aldrig mitt parti om något hänt. Lärarna hade alltid rätt, på kvartsamtalen i högstadiet så svarade bara min pappa, ja hon är hemsk, hon är lika hemsk hemma också, vi tycker inte heller om henne. Fast att det stora problemet hemma under tonåren var att jag stängde in mig på mitt rum och slutade prata. Hur jobbigt kan det vara?

Att de alltid blev arga och skek på mig när jag inte kunde lära mig mina läxor. Att jag fick sköta skolan själv och att det var först när det kommit klagomål från skolan, som de plötsligt skulle förhöra mig och att de då skrek att jag var korkad när det alltid visade sig att jag inte kunde läxorna, trots att jag suttit med dem länge. Att de aldrig satt sig ner med mig och visade hur man gjorde när man lärde sig saker utantill. Jag läste och läste men det fastnade ju aldrig för jag hade ingen teknik för hur man lärde sig. Jag trodde att det skulle fastna om jag läste, men det gjorde tyvärr inte det. Jag lärde mig aldrig en enda gångertabell! Förstod bara inte hur det skulle fastna i min hjärna. Jag hade nog lite inlärningssvårigheter, men som vuxen har jag läst in ämnen utan några större problem, men då har jag ju suttit och repeterat saker och ting.

Dessa saker ska jag göra annorlunda med mina egna barn.

Sedan gjorde de ju massor av saker som jag tänker ta efter också, jättebra saker =)

sten1

Äldre 2 Oct 08:46

#225

Alvi skrev 2011-10-02 08:41:02 följande:

Jag minns en gång när de överraskade mig och vi åkte till Gröna Lund. Det var bra!

Annars var det mest halvkasst eller så vardagligt att jag inte minns det.

Min mamma sade att hon älskar mig, med jämna mellanrum = bra.

Dock, om jag nu ska vara neggig och se något dåligt med Gröna Lund också, så kom ju det roliga till ett slut så småningom, och vi skulle åka hem, för DE orkade inte vara där mer. Visst, nu stänger ju Grönan rätt sent, och jag vet inte när vi åkte hem... Men när jag och min familj har varit på Ölands Djurpark, och min man har velat avrunda dagen och åka, har jag VÄGRAT. Vi är där för barnens skull, då ska vi fasen vara där tills de stänger. Det har jag hållit stenhårt på, vad är det att offra liksom?? Visst, vi som föräldrar är uttråkade, men BARNEN njuter ju! En gång per år liksom!

Ja, jag vägrar också åka hem från nöjesland innan det stänger och jag vill vara där när det öppnar. Just för att mina föräldrar så snabbt blev uttråkade de gånger som vi var på något som vände sig till barn, och jag minns det så tydligt. Jag tycker också att det är något som vi gör så sällan, då kan man se till att barnen får det mesta möjliga ut av det.

Vad gjorde din mamma för fel? Uppfostran.

INNEHÅLL