Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

Jasså?
www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/v...
Rättesnöret 1,5-2,5 för nyfödda. Bara 2 nattmål. Redan de första veckorna har vi alltså tidsschema.

Men vad bra, då är vi åtminstone överens om att bebisar ska ha mat när de är hungriga, inte utifrån när de åt sist eller vad klockan är. För min del blir det dock omöjligt att kombinera en sådan uppfattning med SM som bygger helt på schema och inte på behov. Vid 4 veckors ålder får inte den nyfödda ens äta på natten ordentligt längre, hur kombinerar man 3-nätterskuren med bebisens behov av att äta på natten?

Jag flaskmatar mitt barn själv och om jag skulle hålla fast henne på det sättet med flaskan i munnen i ett låst läge skulle hon spy så att det sprutade ur näsan. Hon skulle också börja gråta eftersom hon behöver pausa ibland, som alla bebisar gör på ren instinkt vare sig de tar bröst eller flaska. De behöver ibland släppa taget och känna efter, rapa, spy, sätta sig upp lite eller helt enkelt känna sig färdiga. Att hålla undan händerna är en annan sak, jag parerar min unges händer varje dag eftersom hon reflexmässigt drar bort flaskan fast hon vill fortsätta suga. Precis som jag parerar hennes händer när hon är nära att peta ut ögonen på sig själv. Det är inte samma sak som att hålla fast henne i ett låst läge med en flaska i munnen som hon inte kan ta sig ur.

Jaha du kallar det rytm, jag kallar det tidsschema eftersom det anger tidsintervaller. Som inte fungerade på mina barn. De har småsnuttat och småsovit och behövt äta på natten många, många månader efter åldersangivelserna i barnaboken! Men ovan skrev du ju att man anpassar sig till sin bebis, stämde inte det då? Alla som anpassar sig till sin bebis kan alltså sägas ha gjort standardmodellen, vare sig de slutade nattäta vid 2 månader eller 10 månader?

Menar du att syftet med fasthållningen är något sorts tips på hur man ska undvika att bebisens handreflexer får bort flaskan från munnen? Det verkar som en väldigt avancerad teknik för något så enkelt. Jag tolkar det som att syftet är att barnet ska äta, eftersom "det inte finns så mycket annat att välja på" i den fastlåsta positionen.

Jag kanske är ovanligt korkad, men jag förstår faktiskt inte skillnaden. Det känns som att du bara försöker snurra bort att det är ett tidsschema det i grund och botten handlar om. Varför är det inte standardmodellen när jag valde att anpassa mig till min bebis behov, om du påstår att det inte har med tidsschemat att göra?

Tack för ditt svar.

På vilket sätt har de mått bra av det? Vad var det som gjorde att hen blev nöjd? Rutinerna?

Jag tänker att det finns en risk med att alltid förekomma barnets behov. Jag menar såklart inte att det finns någon mening med att vänta med att mata, söka eller byta blöja, utan att barnet ändå behöver hinna känna dessa behov. För att hen samtidigt ska känna att någon faktiskt svarar på signalerna.

Sedan tänker jag också att de barn som anpassar sig efter en standardmodell utan att må dåligt är sådana barn som egentligen inte behöver hjälpas till mat och sömn. Vi har ett barn som jag skulle säga är rätt krävande och för mig det låter helt främmande att hans behov någonsin skulle kunna "schematiseras" (inget negativt menat, hittar bara inte de rätta orden ikväll) utan att de skulle tryckas undan. Det finns inte i min värld att det du beskriver skulle fungera på honom. Därför har jag så svårt att se hur det skulle funka på barn som, liksom mitt, är väldigt intensiva och kräver mycket av sina föräldrar.

Fast du missförstår. Vi har rutiner. Bara inte samma sorts rutiner som du har. Inte exakta tidsscheman utan rutiner i form av göromål. Ja alla människor har rutiner, vare sig vi vill det eller inte. Så du kan liksom inte tala om rutiner vs icke rutiner och dra det som skiljelinje. Och vi har naturligtvis styrt våra barn till socialisering, dvs leva på ett sådant sätt som passar sig i vårt samhälle i vår familj. Exempelvis att man är vaken på dagen och sover på natten. Men vi har inte tvingat in denna rytm i den utan den har kommit automatiskt, utan aktiv styrning och eftersom vi har varit lyhörda inför barnens behov så har vi varit "steget före" och enda gången de varit för trötta för att äta eller tvärtom har varit när vi försökt införa tidsrutiner, inte annars. Så vad är skillnaden mellan det jag gör, och SM? Är det svårt för dig att erkänna att hela poängen med SM är just schemat?

Ladyline, fast du har ju inte ens lyckats tillgodose alla behov hos dina eftersom de tex inte fått blöjan bytt när de har behövt det. Så det är bara på vissa plan det behövs tillgodoses behov då? Själv tycker jag det är viktigt att tillgodose alla behov.

Inget tvång? Så om bebisen inte klarar av "ordentliga sömnpass" och längre nattsömn då? Vad kallar du det då?

Nej det är ju det du inte gör. Och det blir extremt fel i mitt huvud när du talar om att vara steget före eller tillgodose behoven när du inte ens gör det mest grundläggande. Om man byter blöja mitt i natten för att bebisen bajsat, då har man inte följt modellen eller varför är du så rädd för det?

Nej, standardmodellen gör inte det. Eftersom det bara är en bråkdel av alla barn som beter sig som dina har gjort. Övriga barn svarar inte alls bra på modellen. Det är inte modellens förtjänst att de kommer in i en enligt dig bra rytm. Det är deras egen

Och uppenbarligen vet du ju inte hur "andra föräldrar" gör eftersom vi inte alls betedde oss som du beskriver om de vaknat upp, det första man gör är naturligtvis att försöka söva om, för vår del i bärsjalen/bärselen när de var nyfödda. Och det är AW inte ensam om att anse att det är en fördel om barnen sover längre pass. Men vad händer om de inte somnar om då? Det blir aldrig de där 2 timmarna eller mer. Vad ska man göra då enligt SM?

Eftersom du medvetet struntar i att byta bajsblöjor så nej, då utgår jag ifrån att du handlar mot bättre vetande.

Du får gärna svara på sista frågan jag hade.

"Men vad händer om de inte somnar om då? Det blir aldrig de där 2 timmarna eller mer. Vad ska man göra då enligt SM?"

Är det då man ska ge "förutsättningarna" för att sova, och ignorera den pigga, vakna bebisen de där timmarna? Som troligtvis börjar skrika och gråta ganska omgående pga utebliven uppmärksamhet, utebliven mat eller något annat.

Du får gärna svara på sista frågan jag hade.

"Men vad händer om de inte somnar om då? Det blir aldrig de där 2 timmarna eller mer. Vad ska man göra då enligt SM?"

Är det då man ska ge "förutsättningarna" för att sova, och ignorera den pigga, vakna bebisen de där timmarna? Som troligtvis börjar skrika och gråta ganska omgående pga utebliven uppmärksamhet, utebliven mat eller något annat.

Med andra ord skulle du inte följa standardmodellen om det inte funkade

Och att få bort nattmålet ingår ju i standardmodellen.

Du låter ju dina barn sova med frätande bajs i blöjan, tror du de mår bra av det?

Inflik: personligen är jag övertygad om att vissa barn mår utmärkt av vissa av AW:s idéer. Jag har sagt det förut, men jag tycker inte att din beskrivning av hur ni har det är representativt för det som jag och andra kritiserar hos AW. Jag förstår dock varför du vill beskriva hur ni har gjort, och det kan säkert fungera som en sorts motpol eller balansering av den massiva kritiken mot AW, men jag har alltså inte många invändningar till det du skriver. Att sova i en bajsig blöja är inte alltid per automatik dåligt eller farligt, tvärtom brukar man (inte bara AW) väl säga att man just inte ska hålla på och väcka om barnet sover djupt. Mitt barn har flera gånger bajsat i sömnen utan att jag har märkt det (eftersom jag har sovit själv) och det har inte varit problematiskt alls. Men det är ju inte heller detta (bajsig blöja per se) som jag ser som allvarligt, utan när föräldrar på AW:s inrådan låter barn ligga och gråta i en bajsblöja för att de ska lära sig att det inte funkar att bajsa. Man blir inte upplockad för det, typ. Där är det direkt vanvård anser jag, eftersom barnet signalerar att det inte mår bra men att dessa signaler ignoreras med flit.