Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)
Generellt sätt med amningen så var jag väldigt förvånad över att det var något man var tvungen att LÄRA sig, jag var så säker på att det var så "naturligt" att kroppen bara skulle "veta". Gång nummer två blev jag förvånad en gång till, för då trodde jag att jag visste hur man gjorde, hade ju gjort det en gång innan. Men nix, fick kämpa jättemycket och fick mjölkstockning och allt sånt som jag inte haft första gången. Vilket lärde mig att en hel del faktiskt ligger på barnet också, alla barn är inte så duktiga på det där. Och så tillkommer det där med de kroppsliga förutsättningarna, många av mina mammakompisar var/är väldigt besvikna över att det inte gick även om de gav allt. Det är ganska höga krav man har på sig som mamma, både från omgivningen men också på sig själv. Lite samma som med att man skall föda vaginalt, göra hemmagjord mat, inte låta barnet skrika osv. Innebär de där kraven en belastning med dåligt samvete så tycker jag verkligen man skall ta sig en funderare över hur man själv vill prioritera, ersättning funkar fint, lika gör burkmat och när man tänker på saken så finns det rätt många fullkomligt friska människor som växte upp när det ansågs nödvändigt för barn att "vädra lungorna". Det sista skall man väl inte missbruka eller misstolka men hade jag släppt allt jag hade för händer vid minsta pip så hade jag varken fått äta, duscha, gå på toa under minst 1 år tror jag. Jag tror mycket på att finna en balans och att använda sunda förnuftet. Och att vara snäll mot sig själv, släppa det där dåliga samvetet och försöka skratta åt kaoset när det uppstår.