Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Hej!

Jag fick inga direkt negativa reaktioner när jag var gravid. Det var mer "oj, det var snabbt jobbat".

Nu känner jag att jag ibland får försvara att jag satt min största på dagis. Men han är 1½ och väldigt aktiv så jag tror att han mår bra av att vara på dagis och springa av sig lite. Och om han inte blivit storebror så hade jag ju börjat jobba nu och han hade fått gå heltid på dagis. Nu är det ju bara 15 tim/vecka.

Sen så har jag ju inget att jämföra med, och min lilla är ju bara två månader, men ibland så tänker jag att det hade varit skönt att ha lite längre emellan dem. Men det är ju nu när båda behöver mig så mycket, jag tror att det blir lättare och lättare ju äldre dem blir. Storebror börjar ju redan klara sig lite bättre själv, så det är redan lättare nu än för två månader sedan.

Jag har så lätt för att stressa upp mig, men när jag lyckas med att inte göra det så känns allt mycket bättre. Så mitt råd är - ta det lugnt! :)

Kram!            

Vad skönt att kunna turas om så! Jag blev arbetslös i vecka 25 med första barnet, så det blev jag som gick hemma eftersom jag inte hade något jobb att gå tillbaka till. Jobbade lite extra från att min son var 6 månader, men där slutade jag nu i maj. Nu har min sambo precis fått nytt jobb, men det är lite svajjigt på det företaget, så det är flera som bara jobbat i några dagar och sedan fått gå. Så vi får se om han blir kvar eller inte. Annars tror jag nog att han hemskt gärna vill gå hemma med, det hade ju varit perfekt om man kunnat dela. 

Nu har min gosse varit lite "besvärlig" det sista (eller så är det jag som inte har så mkt tålamod). Han är väldigt trotsig, slänger sig bakåt när han inte får som han vill, kastar mat, slåss, sparkas, bits, åh jag blir tokig!

Men så imorse när han vaknade så fick jag två(!) pussar! Åh, vad glad jag blev. Annars brukar det bara vara hans pappa och lillasyster som får pussar. (kanske för att jag tjatar "Kan mamma få en puss")

Sen flöt morgonen på bra, och nu har jag lämnat honom på dagis. Ska nog passa på att greja lite här hemma nu när lillan sover med.

Hur går det för er andra?                

Hej på er alla!

Har inte skrivit här på ett tag, har känt mig allmänt nere och vet inte om jag fått någon slags förlossningsdepression. Genom BVC har jag nu fått kontakt med en psykolog som jag går till. Uppepå detta så dog en familjemedlem plötsligt för en vecka sedan.

Hur går det för er andra? 

Jag funderar lite på hur ni andra gör när ni ska lämna den största på dagis när det regnar? Jag tycker att det är ganska kämpigt när man ska ha med babyskyddet, det regnar på bebis, och min största vägrar att gå. Nån som har tips på hur man löser det smidigt?

Och sen det här med vagn... vi har en Britax B-dual som vi är väldigt nöjda med. Men nu när lillan börjat rulla till mage så står det i bruklsanvisningen att man inte ska använda mjukliften. Men det är ju för tidigt för henne att sitta. Hur gör man då? Hur gör ni, och hur funkar det med era vagnar?

Kram på er!               

Ja, vi har suflett på vårat babyskydd med. Men det blir så konstigt när man bär det, för då åker liksom sufletten tillbaka... haha, får nog bli plastpåse och tejp då.

Ah, ok! Nä, hon ligger bara där när vi är ute och går, så då borde det vara lugnt!  

Kul att det är fler som hänger på så att vi kan hjälpa och stötta varann!

Idag fyller mina små skruttar 3 och 19 månader!

Tänkte att vi kunde göra en lista på oss som är här, så att man har lite mer koll. :)

Linapina: Edvin född 100326 och Milla född 110726

Ni behöver inte skriva namn om ni inte vill såklart. :)          

Ja, här börjar väl rutinerna funka ganska bra, men ganska ofta är det kaos med.

Min äldsta går på dagis, 15timmar/vecka. Fast jag har fått utöka det med två timmar extra varje dag eftersom jag mått så pissigt. Fick jättedåligt samvete för att jag skulle lämna bort honom extra nu, men jag får bara släppa det. Bättre att han har roligt på dagis och att jag kan få lite mer avlastning så att jag mår bättre - så blir jag en bättre mamma. Men det funkar jättebra med dagis. Nu när jag frågar Edvin om vi ska åka till dagis så säger han "Ja!" och stäcker upp ena armen i luften. :)

 

Men du... vad tråkigt! Kan ni stanna upp med renoveringen ett tag? Kan ni kanske gå och prata med nån? Göra nånting bara du och din kille? Jobbar du eller är du hemma?

Men jag känner absolut igen mig i det du skriver. Vi har också bråkat en del det sista, tror att det mest är att vi är så trötta och att tiden inte räcker till till allt man vill göra.

Välkommen! Har sett dig förut här på fl, måste bara fråga: Har du jobbat på Göfab Tian en gång för läääängesen? :)

Vad tycker killarna om att vara storebröder då? Blev det mindre svartsjuka eftersom de aldrig varit ensamma om uppmärksamheten?    

Jag trodde också att man blev så himla lycklig när man fick barn. Alltså självklart är jag lycklig över mina barn, men jag kunde inte tro att det ibland skulle kännas så tråkigt och jobbigt och ledsamt. 

Har inget bra svar på hur ni ska göra...  Ibland är det ju nödvändigt att skiljas med. Jag är väldigt glad att mina föräldrar skilde sig en gång i tiden. Det låter ju ändå som att ni försökt att jobba på relationen... Hoppas att det löser sig på bästa möjliga sätt!