Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Hej!
Tänkte egentligen starta en egen tråd om hur man bäst klarar tillvaron med två små barn men så snubblade jag över er fina tråd. Hoppas att jag får hala på här!

Jag har ganska precis 18 månader mellan mina barn. Storebror är född 100711, alltså 21 månader nu, och lillasyster kom 120118, hon fyller 3 månader imorgon. 

Jag har varit föräldraledig sedan maj 2010, har aldrig hunnit återgå till jobbet mellan barnen. Jag har alltså varit hemma i snart två år! Och jag ska troligtvis stanna hemma hela 2012. Storebror går inte på dagis än, vi tyckte att han ska få vara hemma med oss så länge som möjligt. Men han ska börja i augusti, 20 timmar i veckan blir det då. Min sambo har varit hemma tillsammans med oss de första tre månaderna efter att lillasyster föddes, det har varit toppen att kunna hjälpas åt! Men nu har han börjat jobba igen och jag är själv med barnen. Det är tredje veckan nu jag är själv. Jag tycker att det går ganska så bra, men det är väldigt, väldigt intensivt! Storebror är inne i en väldigt intensiv period. Det är mycket "kan själv" och han kan få fruktansvärda utbrott när han blir frustrerad. Med andra ord behöver han mycket uppmärksamhet. Känner väldigt ofta att jag inte räcker till. Känns som lillasyster mest hänger bara på och inte alls får den uppmärksamhet hon skulle behöva... Ja, ni kanske förstår vad jag menar. Just nu funderar jag mest över hur jag ska roa båda barnen samtidigt. Storebror behöver hitta på saker, annars klättrar han på väggarna. Vad brukar ni hitta på om dagarna? En annan sak jag klurar på är amningen. Storebror är en riktig klätterapa och ibland passar han på att klättra när jag sitter och ammar. Då är jag tvungen att lägga ifrån mig lillasyster för att plocka ner honom från bokhyllan/barnvagnen/tvbänken... Om och om igen. Klart att det stör amningen, men vad ska man göra? Kanske är det bara att acceptera att det är såhär det är med andra barnet. Eller har ni andra några knep?

Som sagt, det är bara tredje veckan jag är själv med barnen och jag tror att både jag och barnen kommer att anpassa och till situationen så småningom. Dagarna är intensiva och jag är helt slut om kvällarna. Men det är så kul att se att barnen redan nu har så mycket glädje av varandra! Storebror har varit helt förtjust i lillasyster från dag ett och ska jämt kramas och pussas med henne. När han vaknar på morgonen eller efter att han sovit middag är bland de första saker han gör att ropa efter lillasyster. Och hon skiner upp som en sol och skrattar när storebror dyker upp bredvid henne. Han älskar att ligga i babygymmet med henne och skrattar när hon rör vid honom eller när hon tjuter till. Åh vad varmt det blir i mammahjärtat då!  

Vi har en väldigt fin öppen förskola här i stadsdelen som vi börjat gå till 2-3 gånger i veckan. Jag brukar ha lillasyster i sele då eftersom lokalerna är så stora och jag måste springa efter lilleman en hel del. Hade henne i liggdelen från barnvagnen första dagen men det kändes inte så säkert då det ju tumlar runt många små barn där. Så nu bär jag henne. Svettigt värre!  Jag kommer att vara stark som stålmannen efter mammaledigheten!  
Sedan går vi på musiklek i kyrkan här en gång i veckan, där får man ha med sig småsyskon. Försöker vara ute så mycket som möjligt, gå i skogen, gå till lekparken... Allt för att storebror ska få springa av sig! Ändå känns det som dagarna är långa. Det tar ju ibland sån tid att ta sig ut. Det ska ammas, bytas blöja, på med nya kläder för de är nerspydda, då var det dags för storebrors mellis, hoppsan här har bajsblöjan runnit över... har vi fortfarande inte kommit utanför dörren??
Med första barnet hade man ju så mycket kontakt med andra mammor. Men i princip alla kompisar från den tiden har börjat på dagis nu och föräldrarna jobbar igen. Så med de kan vi inte umgås på dagarna. Och de grupper som finns som är till för föräldrar med små bebisar kan man ju inte gå till eftersom man inte kan ta med stora syskon dit. Så det känns rätt ensamt just nu. Men jag har börjat få lite kontakt med andra mammor nu som är hemma med två barn. Men visst är det en helt annan sak än med första barnet!

Vad är det för mammaträffar du går på 2barnsmamman89? Har ni grupper för flerbarnsförädrar?

Hej! Det var länge sedan jag skrev någonting i tråden. Jag har två barn, Ludwig som fyller 3 år i juli och Emmy som är 16 månader. Nu väntar vi barn igen som är beräknad komma i oktober! Så det blir tre barn på tre år, puh! Ska bli mitt tredje kejsarsnitt dessutom. När det här barnet är född måste min kropp verkligen få återhämta sig. 
Vi har ett fruktansvärt år bakom oss hittills. Vi har varit sjuka konstant. I förra helgen åkte vi på magsjuka allihopa- för åttonde gången i år! Är det ens möjligt? Och emellan alla kräksjukor har barnen hunnit med öroninflammation, urinvägsinfektion, feber, förkylningar... you name it!  Min sambo och jag är så slutkörda och hela tiden rädd för att någon ska bli sjuk igen. Mitt i sjukdomskaoset har det inte alltid varit lätt att se fram emot att bli trebarnsmamma. Snarare har jag fått panik emellanåt: Tänk när tre barn och två vuxna kräks i kapp, hur fan gör man? Tänk om alla blir sjuka när det är dags för förlossningen? Hur ska man orka, orka , orka. Antagligen blir allt hur bra som helst, men ni vet, när allt är så jobbigt så kan det vara svårt att fokusera på det roliga...

Hur har ni haft det med sjukdomar? Verkar ju ha varit en tuff vinter för de flesta familjer.