Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Jag har nu märkt av hur det är att ha demens.. haha. nej men skämt åsido.
häromdagen satte jag in havredrycken i skafferiet, glömde barnens väskor i TVÅ omgångar så fick köra hem igen o hämta dem. sen lämnade jag nycklarna i förrådet osv...
jag har nog lite väl mkt just nu.
denna veckan har det varit vårdcentralen pga dotterns utslag, var virusutslag.
sen mvc, cellprov pga tidigare HPV virus  och bvc med dottern då hon fick sitt mässling påssjuka o röda hund vaccin.
sen måste jag till kiropraktor med ryggen, gör sablans ont i mitten av ryggen. man glömmer ju ofta att bära och lyfta "rätt".

mina barn är 5,5 år (bonus) tös1 är 1,5 år och tös 2 är 5 månader.
jag lever på att skriva post its, lägga in notifikationer på telefonen och alarm.
planering är allt just nu.
jag förberder t ex frukosten till sambon o barnen dagen innan, så morgonen blir stressfri.
gör mkt mat åt gången så det blir rester för några dagar framåt och lunchlåda till sambon.
och lärt mig att leva med smuts i hörnen. man kan inte förvänta sig att klara av ALLT med små barn hemma.
huvudsaken är att de mår bra
 

Nu har min lilla Laura hunnit bli 3 veckor å allt har flytit på fint fram tills nu.. Min 2 åring trotsar bara mer å mer å ja e så sinnes sjukt trött! Igår fick ja mjölkstockning, feber å frossa fyfan vilken natt!! Å idag tog jag bort tejpen från snittet å upptäckte att såret inte har läkt utan va öppet på vänster sida, skit obehagligt så ja fick ringa killen å åka till sjukan me båda barnen. Dom sa att de inte va farligt men de känns ju sinnes sjukt att gå runt me ett sår på magen som dom inte ens tejpade.. Bor själv me barnen så någon avlastning kan ja ju bara drömma om! Usch sonen är värkligen omöjlig å de känns som de enda ja gör e å gapar på han nu för febern gör mig typ galen! Hur överlever ni?? Ja orkar bara inte just nu!

Hej! Det var länge sedan jag skrev någonting i tråden. Jag har två barn, Ludwig som fyller 3 år i juli och Emmy som är 16 månader. Nu väntar vi barn igen som är beräknad komma i oktober! Så det blir tre barn på tre år, puh! Ska bli mitt tredje kejsarsnitt dessutom. När det här barnet är född måste min kropp verkligen få återhämta sig. 
Vi har ett fruktansvärt år bakom oss hittills. Vi har varit sjuka konstant. I förra helgen åkte vi på magsjuka allihopa- för åttonde gången i år! Är det ens möjligt? Och emellan alla kräksjukor har barnen hunnit med öroninflammation, urinvägsinfektion, feber, förkylningar... you name it!  Min sambo och jag är så slutkörda och hela tiden rädd för att någon ska bli sjuk igen. Mitt i sjukdomskaoset har det inte alltid varit lätt att se fram emot att bli trebarnsmamma. Snarare har jag fått panik emellanåt: Tänk när tre barn och två vuxna kräks i kapp, hur fan gör man? Tänk om alla blir sjuka när det är dags för förlossningen? Hur ska man orka, orka , orka. Antagligen blir allt hur bra som helst, men ni vet, när allt är så jobbigt så kan det vara svårt att fokusera på det roliga...

Hur har ni haft det med sjukdomar? Verkar ju ha varit en tuff vinter för de flesta familjer.