Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Hej!
Får jag vara med här?
Jag har två barn med 17 månaders mellanrum, den minsta är 3,5 månader nu. Har läst lite i tråden och det känns som att jag har mycket matnyttigt att lära av er mer luttrade mammor:).

Jag undrar om någon av er hade problem med att den/de stora slog sitt småsyskon? Min stora tjej (fyller 2 i september) tar alla tillfällen att nypa riva bita och smälla till lillebror. Det är jättejobbigt och jag blir både arg och ledsen. NÄR går det över?

Cocos87: hon var snäll den allra första tiden kanske två veckor. Så hade hon en vecka när lillebror var kring 2 månader då hon bara klappade och ville ligga snällt bredvid. Annars bara dum. Visst är det jobbigt! Kan inte lämna den lilla en enda minut för då rusar hon dit och ska smälla till honom. Varför tar det sån tid är vad jag undrar? Det börjar bli så tärande att konstant säga till henne och låta "bestämd men inte arg". Ibland blir jag jättearg och skriker åt henne och då skäms jag för hon är ändå så liten.

Tilj: tack för tips men en resesäng funkar inte. Vi hade en extra spjälsäng men då kastade hon leksaker sim hamnade på honom istället. Och om jag skulle sätta en grind tror jag hon skulle stå och vråla oavbrutet.:( hon får väldigt mkt utbrott sim är jättejobbigt att hantera.

Usch hade man fått göra om så hade vi väntat och inte skaffat barn så tätt, det känns hemskt att säga men allt är så himla jobbigt.

Tilj: din grindlösning verkar toppen annars tycker jag! Grymt imponerad över hur ni har gjort för att lösa olika problem i tråden. Ska läsa alla inlägg...

Tack för uppmuntrande ord Tilj!

Vad jobbigt att din man har så ont i ryggen och synd att det blev så just idag när er Jonathan säkert blir väldigt besviken att inte få följa med pappa. Min sambo opererades för diskbråck innan jul och jag minns hur det påverkade hela förhållandet att han hade ont och stora sömnproblem. Vet ni vad han har för problem? Skickar en styrkekram till dig!

Tilj kan bara säga GUD så jobbigt!! Vet inte hur man klarar det när den ena alltid måste dra det tunga lasset och den andra alltid har ont.

Camillas: å nej!! Ville inte höra detta:(. Det är min mardröm att de aldrig ska bli vänner. Det var ju liksom för deras skull vi ändå ville ha ganska tätt ( fast det blev tätare än planerat) så att de skulle kunna ha stor glädje av varandra. Hur hanterar du deras konflikter och vad brukar det handla om?

Camillas glömde säga att vår lilla är ju bara 3,5 månad. Men stora tjejen är helt exemplarisk på dagis raka motsatsen till hemma. Lugn snäll bråkar inte med någon osv.

Ronjas mamma: fy vilka mardrömsnätter! Varför sover de stora så dåligt? Är det den nya vanan att sova i eget rum? Kan din man ta några av dessa 10-12 ggr? (Även om han jobbar så jobbar ju du med HELA dagarna hemma med barn.)

Cocos: vad tråkigt att du har blivit ensamstående. Inte lätt med en nyfödd att ta allt ansvar. Är det nyligen och vad hände?

Camillas: sorry det missade jag att du skrivit. Hoppas ni får klarhet i om han har någon diagnos och att han och hela familjen får bra stöd. Så skönt att ni har din mamma!

Jag läser och skrattar lite åt era inlägg:). Ronjas mamma haha jag kan se din Sofia i bara blöjan framför mig! Och dina barn i hörselkåpor Tilj:). Och ditt äventyr på öf Zirup!

Är ni hemma med alla barn eller är några på dagis? Jobbar ni? Sorry jag har inte fått någon koll på alla.

Idag har varit en bättre dag för mig. Jag fick äntligen ur mig till vår BVC sköterska hur jobbigt vi har det, framförallt med storasysters utbrott och aggressioner mot lillebror. Fick numret till bup rådgivning och några tröstande ord. Gick in i ett amningsrum och grät några skvättar och hem sen och ringde bup som inte tyckte att något jag berättade lät särskilt onormalt utan gav mig några tips (som inte skiljer sig märkvärt från hur vi redan gör och det känns ju bra att veta att vi gör rätt). När hon kom hem från dagis har hon varit ovanligt glad och inte så många utbrott alls. Nu känns det lite lättare och mer hoppfullt!

Camillas usch ja det låter hemskt jobbigt hur ni har det. Vad var det mer som gjorde att ni misstänkte en ev diagnos?

Jag tror eg inte att det är något fel eftersom hon funkar bra på dagis bl.a. Jag kan liksom rent logiskt förstå att hon gör som hon gör men det är jobbigt ändå.

Camillas okej på några sätt liknar det ju min tjej men jag känner inte ingen allt du skriver. Hon är bla lugn och fokuserad på dagis. Jag hoppas och tror att hon kämpar om uppmärksamhet här hemma pga lillebror och att det går över, som för de flesta. Vad skönt att ni har fått hjälp! Jag fick råd om att minska tillfällen då man måste säga nej, inte fråga henne så mkt vad hon vill och att försöka avleda innan hon får ett utbrott. Skulle höra av mig om det inte blivit bättre om några månader.