Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Jag vill gärna vara med som blivande tvåbarnsmamma. Det nya barnet kommer i januari, då vår son kommer att vara 1 1/2 år. Just nu är det rätt jobbigt - innan barnet ens är fött - då jag har rejäl foglossning. Mannen jobbar för tillfället 10-12 timmar om dagen vilket innebär att han knappt ser sonen i veckorna. Han går iofs på dagis men jag känner mig ändå kroppsligen helt slut - och har fyra månader kvar! (och blir det lättare sen, liksom? näää) Det är sååå jobbigt att han inte har något förnuft så jag måste springa efter honom hela tiden. Han älskar dagis och måste alltid bäras ut därifrån - aj aj aj. Som ett exempel.

Ja, just nu känns den biten jävligt tung, men nu har man gett sig in i detta så det är bara att bita ihop. 

Tack för pepp, Linapina! Skönt att höra att du upplevde det som lättare när tvåan väl var ute. Jag minns det också som att min rörlighet var tillbaka i princip med en gång efter förlossningen. Ser fram emot det...

Hur det blir med jobb, vem som ska vara hemma och när, vet vi inte än. Jag är i jobbsökartagen men det är ju inte helt lätt med magen i vädret. Med sonen byttes vi om lite hipp som happ, en vecka han, två veckor jag, två veckor han, osv osv. Jag hoppas att få ett jobb med tillträde någon gång under våren (att börja innan BF känns kört nu) och då får han förstås vara hemma.

Kramig, jag brukar säga att "det finns fördelar och nackdelar med båda dera, jag kan klart förstå om man väljer att ha längre emellan men för min del passar det här bättre." Så brukar jag hänvisa till att det i min familj är fem år mellan varje barn och att jag tyckte det var och är tråkigt.

Linapina, det finns ju babyskydd med suflett. Vet inte vilken modell du har, men kolla om det inte finns en suflett att köpa till! Annars kanske man kan fixa nåt liknande själv. MaxiCosi-sufletten är ju typ ett tyg spänt mellan huvudänden på skyddet och handtaget. Lite gaffa och en plastpåse...

Att hon inte ska ligga i mjukliften när hon kan rulla, det är ju ingen fara om du bara ska ut och gå för då ser du ju om hon vänder sig. Det är väl mer om hon ska ligga och sova och du inte kollar vagnen hela tiden... 

linaloo, tycker du ska ta det lugnt. Avvakta i ett par månader och se hur det utvecklas - det är ju jättelång tid kvar till maj! Även om du väntar till början på nästa år, och även om det kommer för tidigt, har du gott om tid att sluta sen.

Ballonger är en hit här. Bra som icke-ätbar distraktion och muta   

Sonen biter på dem, klöser, sliter och drar, och faktiskt brukar de inte gå sönder av det. Men förr eller senare smäller de, trodde han skulle bli rädd men det rör honom inte i ryggen. Du kan ju testa... Tycker inte det är så farligt om de biter och visar det sig att de blir rädda eller får ont så vet man ju det sen.

Åh ja, jag planerar också att ge sonen en docka i present när bebisen kommer. Vore kul att höra om någon har erfarenhet och om det var lyckat...

Nu när vi är inne på utseendetemat måste jag ju bara fråga, var det stor skillnad på 1:a och 2:a graviditeten? Jag såg ut precis som vanligt rätt fort efter förlossningen förra gången och har liksom räknat med att det ska bli samma nu... (verkar inte som jag kommer gå upp vare sig mer eller mindre i vikt denna gång så hittills är det samma lika, även om magen blev stor snabbare)

Hm, jag undrar om det påverkar att graviditeterna är täta. 

Hej ni! Nya syskonets ankomst närmar sig och jag längtar, men är samtidigt nervös. Sonen som är 1 1/2 är inne i en rätt krävande fas. Han vill bli buren mest hela tiden. Inte så kul som gravid i v. 38, men är ändå möjligt. Men sen då? Jag har ju tänkt att syskonet ska bo i bärsjal/sele, men jag kan ju knappast gå och bära på båda hela dagarna...

Just nu får det bli napp mest hela tiden för honom. Har dåligt samvete men lyckas inte avleda och trösta på andra vis för det mesta. 

Känner mig inte särskilt sugen på det... Jag har fysiska begränsningar jag med. Han vill inte bli buren i sele heller utan på armen, så att han kan hoppa upp och ner och klättra runt på mig osv...

Zirup: jag orkar bära mer än vad jag trodde jag skulle orka, och kanske mer än vad som är bra egentligen... Hur gjorde du när du slutade bära? När min pojke vill bli buren så klamrar han sig fast vid mina ben och gråter ögonen ur sig om jag inte tar upp honom... Det smärtar att lämna honom gråtande på golvet. Försöker med att sätta mig och låta honom komma upp i knät, men det vill han inte, bära ska jag göra, helst gå runt med honom dit han pekar, sätta ner honom, ta upp honom igen...

Jag velar med att "sätta hårt mot hårt" , vet inte om det är det rätta att bara blåvägra och isf ta... ja hur länge? en dag, en vecka, en månad, med konstant skrik och gråt?