Läxor till en som går i ettan?

Det finns många fler sätt att engagera sig i barnens skola än att ge barnen en massa läxor. Själv anser jag att det ger så mycket mer att faktiskt vara i skolan och ta del av undervisningen. Alla vinner på det. Läraren kan ägna mer tid åt nya lektioner och nya idéer om jag som förälder ställer upp med klipp och kopiering. Eller hjälper till med övningar eller tar ut elever med myror i benen på lite fysisk aktivitet. Det önskar jag att det fanns mer möjlighet till i Sverige! Det sänder dessutom viktiga signaler till barnen att skolan är viktig och det är bra mycket lättare att veta hur barnet har det om man faktiskt är där.

Läs på om vikten av den fria leken!

Här går det. Föräldrar drar in på sin lunch 2 dagar i veckan. Eller kommer till kontoret 1 timma senare och jobbar lite längre. En del har skiftschema och börjar inte förrän senare. En del jobbar deltid osv. Alltid är det någon tid som passar.

Och vad är det för fel på subkulturer?

Allvarligt?

Vi får nog enas om att vara oense för jag håller inte med dig på en enda av punkterna.

Nej, det kallas för att jag inte ser vitsen med att argumentera eftersom vi står så långt ifrån varandra att det inte ens är lönt att inleda en.

Sen förstår jag inte varför du sitter i både trådar om den svenska förskolan och den svenska skolan och förfasar dig över systemet när du själv inte är boende i Sverige eller har ditt barn i förskola/skola i Sverige.
Du har ju uppenbarligen missat en ganska stor bit om hur det svenska barnomsorgen och skolan arbetar och jämför den istället med ett utbildningssystem som har helt andra grunder än det svenska. Med det är det inte sagt att det svenska är perfekt och inte kan utvecklas. Det kan alla system.

1) All kunskap vi behöver har en praktisk grund, kan man inte aplicera teori på praktik är teorin helt meningslös att ha. Det är tex ingen vits att kunna läsa siffran två om man ändå inte förstår vad två äppelbitar är i mängd.

2) Att barnet inte själv läser är inte detsamma som att barnet inte vet vad en bok är. Min dotter på 3 år vet två bokstäver, S (som i hennes namn) och V (som i lillasysters namn), men hon kan läsa flera ord både på svenska och engelska. Vi läser gärna och ofta för henne och hon vill ha böcker med mer ordentlig text. En annan favorit är att hitta på helt egna sagor där hon har en röd tråd i berättelsen, något som är rätt ovanligt för 3 åringar att göra.

3) Kolla upp "listiga räven" som är ett pedagogiskt förhållningssätt för barn att lära sig läsa, används i rätt många skolor i Sverige och för att beskriva det väldigt kort går det ut på att barnen själva väljer en bok de verkligen är intresserad av att lära sig läsa, kan vara allt ifrån dagspöket till robin hood.

4) Svenska är ett komplicerat språk att lära sig, ett av världens svåraste faktiskt, men vårt alfabet stämmer överrens med många språk i världen och att lära sig dem är inte så svårt. De som har fallenhet för språk kan ju 3 olika innan de gått ur grundskolan, ev. 4 innan de slutat gymnasiet. Det svåraste är ju att lära sig Asiatiska eller afrikanska språk som ligger långr ifrån vårat, men de har å andra sidan lika svårt att greppa svenskan.

Nej, svenska är svårt, annars hade det ju varit en smal sak för alla invandrare att lära sig språket, eller hur? ;) Sen har vi alla olika färdigheter, att det var enkelt för DIG säger inte ett skit om faktiska förhållanden om man ser till större grupper. Svenskan är svår grammatisk pga alla regler och alla undantag till dessa regler, men även fonetiskt då vi har många ord med olika uttal men samma stavning. Svenskan och franskan f.ö är väldigt nära besläktade med varandra så nä, kan man svenska är det inte jättesvårt att lära sig franska. 

Det är för att du lägger vikten i att man ska kunna det teoretiska först, medan man i Sverige lägger vikten vid att först få en förståelse för det praktiska och sen det teoretiska.
Du verkar tex anse att det viktigaste är att först kunna läsa, sedan att förstå vad det är man läst. I Sverige gör vi tvärt om, först arbetar man med att få en förståelse för språket, kunskap i berättande med mer, och sen på att kunna läsa allt i sin helhet samt stava. Ska man se det i betygsform så en elev som läser jättedåligt men förstår vad den läst får högre betyg än en elev som läser kanonbra men aldrig reflekterar över textens innebörd.

Så du menar att man inte hade någon form av språklig förmåga före den skriftliga traditionen!? Tillåt mig småle . Självklart kommer den språkliga förståelsen långt före inlärningen av den formella avkodningen av skrift. 

Vi har en flicka under utredning nu som presterar toppresultat på avkodning, läshastighet etc.......men hon kan inte läsa mellan raderna. Här kan man prata om "Houston, we have a problem!"