Läxor till en som går i ettan?

1) All kunskap vi behöver har en praktisk grund, kan man inte aplicera teori på praktik är teorin helt meningslös att ha. Det är tex ingen vits att kunna läsa siffran två om man ändå inte förstår vad två äppelbitar är i mängd.

2) Att barnet inte själv läser är inte detsamma som att barnet inte vet vad en bok är. Min dotter på 3 år vet två bokstäver, S (som i hennes namn) och V (som i lillasysters namn), men hon kan läsa flera ord både på svenska och engelska. Vi läser gärna och ofta för henne och hon vill ha böcker med mer ordentlig text. En annan favorit är att hitta på helt egna sagor där hon har en röd tråd i berättelsen, något som är rätt ovanligt för 3 åringar att göra.

3) Kolla upp "listiga räven" som är ett pedagogiskt förhållningssätt för barn att lära sig läsa, används i rätt många skolor i Sverige och för att beskriva det väldigt kort går det ut på att barnen själva väljer en bok de verkligen är intresserad av att lära sig läsa, kan vara allt ifrån dagspöket till robin hood.

4) Svenska är ett komplicerat språk att lära sig, ett av världens svåraste faktiskt, men vårt alfabet stämmer överrens med många språk i världen och att lära sig dem är inte så svårt. De som har fallenhet för språk kan ju 3 olika innan de gått ur grundskolan, ev. 4 innan de slutat gymnasiet. Det svåraste är ju att lära sig Asiatiska eller afrikanska språk som ligger långr ifrån vårat, men de har å andra sidan lika svårt att greppa svenskan.

Nej, svenska är svårt, annars hade det ju varit en smal sak för alla invandrare att lära sig språket, eller hur? ;) Sen har vi alla olika färdigheter, att det var enkelt för DIG säger inte ett skit om faktiska förhållanden om man ser till större grupper. Svenskan är svår grammatisk pga alla regler och alla undantag till dessa regler, men även fonetiskt då vi har många ord med olika uttal men samma stavning. Svenskan och franskan f.ö är väldigt nära besläktade med varandra så nä, kan man svenska är det inte jättesvårt att lära sig franska. 

Det är för att du lägger vikten i att man ska kunna det teoretiska först, medan man i Sverige lägger vikten vid att först få en förståelse för det praktiska och sen det teoretiska.
Du verkar tex anse att det viktigaste är att först kunna läsa, sedan att förstå vad det är man läst. I Sverige gör vi tvärt om, först arbetar man med att få en förståelse för språket, kunskap i berättande med mer, och sen på att kunna läsa allt i sin helhet samt stava. Ska man se det i betygsform så en elev som läser jättedåligt men förstår vad den läst får högre betyg än en elev som läser kanonbra men aldrig reflekterar över textens innebörd.

Jag har läst en hel del om läs och skrivinlärning för barn med dyslexi eller andra språkliga svårigheter, där för man rätt mycket kunskap i hur barn faktiskt kan få en korrekt uppfattning av en text utan att kunna läsa varje ord bra. Dyslektiker kan vanligen inte läsa varje ord som står för det tar så mycket kraft att om de gör på det viset får de ingen kontroll på texten och tappar innebörden i det de läser. På samma sätt fungerar det för barn som ännu inte lärt sig läsa mer än enstaka ord. Problemen för dyslektiker kommer ju när skolan växlar från det praktiska till det teoretiska och fokuset hamnar på att läsa varje ord rätt istället för att kunna få ett sammanhang utifrån ordbilder. Trots allt är det ju så att vårt språk har väldigt många utfyllnadsord som är till för att få språket att flyta men inte gör något för att förstå innebörden av det som sägs/skrivs och dessa rör till det mycket för små barn som ska lära sig läsa!