Läxor till en som går i ettan?

Att kunna alfabetet är inte ett mått på hur bra man förstår att tolka och se bokstäver. Äldsta sonen lärde sig att läsa som 3,5-åring. Alfabetet lärde han sig först som 5-åring. Ungefär som att det är en jätteskillnad i att kunna rabbla till 25 och en annan sak att faktiskt förstå vad 25 betyder.

Alltså är det inte oroväckande att en 7-åring inte kan alfabetet. Det är en ramsa att lära sig. Vissa har lättare för sådant än andra.

Men det står inget om att rabbla ABC. Att lära sig det är som att lära sig att sjunga "Du gamla du fria". Det här är dock väldigt OT så det får bli mitt sista inlägg.

TS, sonen går i något som motsvarar förskoleklass. De ska typ klippa ut bilder som börjar på veckans bokstäver. Läraren anser att om inte skolan hinner ge eleverna tillräckligt med tid i den här åldern är det något som är fel. Jag tror att de börjar med läsläxor och andra former av innötningsläxor i 1:an. Sådant som bara kräver tid och inte inlärning.

Och därefter försökte jag påtala att rabbla alfabetet är inte något mått på kunskap eller är hur redo man är på att förstå bokstäver. Men det gick liksom inte in verkade det som

Det finns många fler sätt att engagera sig i barnens skola än att ge barnen en massa läxor. Själv anser jag att det ger så mycket mer att faktiskt vara i skolan och ta del av undervisningen. Alla vinner på det. Läraren kan ägna mer tid åt nya lektioner och nya idéer om jag som förälder ställer upp med klipp och kopiering. Eller hjälper till med övningar eller tar ut elever med myror i benen på lite fysisk aktivitet. Det önskar jag att det fanns mer möjlighet till i Sverige! Det sänder dessutom viktiga signaler till barnen att skolan är viktig och det är bra mycket lättare att veta hur barnet har det om man faktiskt är där.

Vi har flera ensamstående heltidsarbetande föräldrar på skolan. 2-3 timmar i veckan brukar de flesta hinna med.

Tolta, kan inte citer just nu... Jag tror inte på läxor som medel för att föräldrar ska engagera sig i skolan. Jag vill ha de där 2 timmarna per vecka i klassrummet istället. Nackdelen är väl att i Sverige så skulle facken protestera och anse att det borde vara assistenter istället.

Men Gurkan, vad tror du vi gör i klassrummet? Det är klart att vi ägnar den tiden åt våra barn! Och att genom att vara där visar vi hur viktig deras vardag är!

Och när mitt barn kommer hem kan jag fråga riktiga frågor istället för att förhöra honom om vad han har gjort.

Här går det. Föräldrar drar in på sin lunch 2 dagar i veckan. Eller kommer till kontoret 1 timma senare och jobbar lite längre. En del har skiftschema och börjar inte förrän senare. En del jobbar deltid osv. Alltid är det någon tid som passar.

Det är klart man kan komma med synpunkter på allt. Men lite mer fakta i botten än Aftonbladet hjälper. Jag rekommenderar att läsa på lite mer inom ny forskning om barns inlärning samt varför det är viktigt att barn även måste få röra sig medan inlärningen pågår.

Och att dra upp att sitta på golvet som något negativt? Barn mycket lättare för att komma upp och ner och sitter man på golvet är det lättare att engagera hela kroppen i lärandet än om man sitter på en stol, men jag förstår att för de som är lite stela och gamla  i kroppen kan det kännas märkligt att andra faktiskt tycker det är mer bekvämt än en stol.

Och vad gäller de där som läser så skulle jag än en gång vilja påpeka hur fel det kan bli när barn läser utan att få någon hjälp med att tolka. Som att tro att det var skotten i Sarajevo som var den utlösande faktorn för första världskriget, en skotte alltså...

Jag tycker inte att det ger så mycket att gå på skolteater. Jag vill ha en mer påtaglig delaktighet i mitt barns (och hans kompisars) utbildning och utveckling.