Läxor till en som går i ettan?

Våran dotter har precis börjat ettan,
hon går på en liten skola på "landet" påminner lite om "barnen i bullerbyn". 

De får 3 läxor i veckan,
1 matteläxa på stencil,
1 läsläxa ur en bok där de läser 10 sidor per vecka, som fröken sedan förhör barnen på
+ att de har ytterligare en liten läxa varje vecka.

Jag tycker personligen att det är lite väl tufft för en som precis fyllt 7 år & precis börjat åk 1.
Nu har vi turen med våran dotter att hon redan kunde alfabetet & är ganska duktig på att ljuda, men jag tänker på alla andra barnen som inte kan detta. För det är ingen självklarhet när man bara är 7 år & precis har börjat skolan.

Måste erkänna att jag inte är nöjd ..... 

Att kunna alfabetet är inte ett mått på hur bra man förstår att tolka och se bokstäver. Äldsta sonen lärde sig att läsa som 3,5-åring. Alfabetet lärde han sig först som 5-åring. Ungefär som att det är en jätteskillnad i att kunna rabbla till 25 och en annan sak att faktiskt förstå vad 25 betyder.

Alltså är det inte oroväckande att en 7-åring inte kan alfabetet. Det är en ramsa att lära sig. Vissa har lättare för sådant än andra.

Men det står inget om att rabbla ABC. Att lära sig det är som att lära sig att sjunga "Du gamla du fria". Det här är dock väldigt OT så det får bli mitt sista inlägg.

TS, sonen går i något som motsvarar förskoleklass. De ska typ klippa ut bilder som börjar på veckans bokstäver. Läraren anser att om inte skolan hinner ge eleverna tillräckligt med tid i den här åldern är det något som är fel. Jag tror att de börjar med läsläxor och andra former av innötningsläxor i 1:an. Sådant som bara kräver tid och inte inlärning.

Alla är nog väl medvetna om att det asiatiska skolsystemet skiljer sig nämnvärt från det svenska på många sätt. Det man valt att göra i Sverige, i enlighet med den socialistiska traditionen, är att släta ut skolsysytemet. Man har valt att ta bort allmän/särskild matematik och engelska, visat motstånd mot elitklasser etc. Den svenska skolan anpassas i mångt och mycket efter de svagpresterande eleverna medan man (enligt min tolkning) gör det rakt motsatta i många av de asiatiska länderna.

Och därefter försökte jag påtala att rabbla alfabetet är inte något mått på kunskap eller är hur redo man är på att förstå bokstäver. Men det gick liksom inte in verkade det som

När får de tid att vara barn och ägna sig åt den viktiga leken då?

I den åldern tycker jag personligen att det är rätt viktigt att läxorna är anpassade efter det enskilda barnet. Jag är ingen läxfantast och ingen läxhatare. Jag tycker generellt att det är bra att barn och föräldrar tillsammans delar inlärningssituationen. Att läsa tillsammans hemma eller att prata mängd etc. tycker jag är ett utmärkt sätt att dela på erfarenheter och kunskap. Jag tycker inte mängden som sådan är det intressanta utan snarare hur man ger läxor och i vilken form.

Jag kan uppleva att problemet är tudelat som högstadielärare. Det handlar inte enbart om barnen utan även om föräldrar. Jag, hukar mig , upplever rätt ofta ett motstånd från föräldrahåll (inte alla, men det är vanligt) att de ska hjälpa till, engagera sig i barnens läxor.......det upplever jag som ett problem. Jag vet att vuxna jobbar och att man har aktiviteter på diverse fronter, men skolarbetet tycker jag är något man bör dela med sitt/sina barn........att läsa tillsammans, att se på nyheterna tillsammans etc.....att helt enkelt dela kunskaper och erfarenheter. Där har läxor en funktion.....inte enbart för att ett barn ska nöta kunskaper. Hade en mamma som brukar läsa samma böcker som dem vi arbetar med, dvs som barnen läse. De får ju fantastiskt fina samtalsstunder kring livsfrågor, värdegrundsfrågor och delar en gemensam referensram.........och ÄR tillsammans. Det är ju något som ger båda enorm behållning för livet. Det har ju den mamman insett.......att det är ett kanonsätt att komma nära och dela sin tonårings liv och tankar........vilket inte alltid är så lätt med just tonåringar annars .    

  

Jag är personligen emot läxor (har lärar behörighet från förskolan och upp till sjuan). Jag tycker att barnen ska få vara lediga efter skolan och inte ha en massa måsten hängande över sig. Jag vet ju själv hur sådana måsten påverkar mig negativt när det är nåt jag inte vill göra. Däremot tycker jag att det är viktigt att skolan och hemmet tillsammans försöker få barnen intresserade av att läsa och av att söka fakta. Alltså en läxa som lika gärna kan göras i skolan kan stanna kvar där, men läsläxor och innötningsuppgifter kan jag tycka är motiverade eftersom de ger en träning och kunskap för att bli en bra läsare.

Tyvärr delar inte min dotters lärare min åsikt, hon går i ettan nu och har läxa tre dagar i veckan och kan få en fjärde om hon av någon anledning inte hunnit med det hon ska göra i skolan. Min son hade samma lärare och hon gjorde exakt samma då. Dessutom så tycker hon att det funkar bäst om hon ger läxan till dagen efter och vi har ingen möjlighet att planera vår vardag...inte kul för henne att sätta sig med läsläxan efter träningen som hon har en dag i veckan. Jag hade önskat att de fick all läxa i början av veckan och att den skulle vara klar i slutet, då kan man ju hjälpa barnen att planera läxläsningen så den passa ihop med andra aktiviteter.

Hej!
Bor också på en mindre ort, om det nu spelar nån roll ;). Ettorna har två läxor per vecka. Det är alltid läsläxa till en bestämd dag. Då ska de läsa ett kort stycke, man får olika stycke efter hur långt man kommit i läsningen så alla ska känna att de klarar av läxan. Läxan ska läsas tre gånger från att man får hem boken ca 5 dagar innan läxan ska vara klar och till slutdatumet, sen signerar man som förälder på en lapp att man lyssnat, och om det var något som barnet tyckte var svårt eller gjorde jättebra. Sen har de även matteläxa till en annan bestämd dag, då gör de olika sifferlekar, lär sig hitta talkamrater upp till 10, lättare räkneövningar. Bra även för oss föräldrar att det alltid är läsläxa resp. matteläxa tillsamma dag tycker jag!