Inlägg från: Anonym (Irrationell?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Irrationell?)

    Jag vill bara säga "vad var det jag sa"!

    Min sambo har hudcancer!

    Jag har tjatat om solskydd. läkarkontroller, kläder mm. i 10 års tid. Han har bara viftat bort det hela och ryckt på axlarna. Cancer är något andra får.

    I somras brände han sig så allvarligt att vi hamnade på akuten, läkaren där tittade länge på sambon födelsemärken (jo, för de är konstiga, precis som jag alltid sagt) och skickade honom vidare.
    Igår kom biopsisvaret, Maligt melanom och även proven som togs på lymfkörtlarna visa positivt för cancerceller.

    Jag är bara ARG! Arg för att han av ren lathet spelar rysk roulette med sitt liv, och våran framtid. ALLA vet att man ska ha solskydd, att man ska undvika att bränna sig och att man ska kolla upp förändringar, alla utom han tydligen. Att jag köptflaskor med solkräm, tvångssmörjt, skickat honom inomhus när han blir röd verkar han helt ignorera och kan nu inte alls förstå hur detta kan ha drabbat honom.

    Han har mycket ljus hus, rött hår och är en riktig soldyrkare som gång på gång påstår att han inte blir brun om han inte bränner sig. Jag har gång på gång påstått att han är dum i huvudet. Nu sitter vi här med facit i hand och jag MÅSTE stötta och får inte alls ge uttyck för vad jag egentligen känner: SKYLL DIG SJÄLV!

    Hela situationen är absurd och jag vill bara skrika, hjälp mig bearbeta...

  • Svar på tråden Jag vill bara säga "vad var det jag sa"!
  • Anonym (Irrationell?)

    Vi pratar, men det är ju hans sorg och hans känslor i fokus. Det är ju han som är sjuk, och som antagligen kommer behöva behandlas under lång tid.
    Det positiva är ju att överlevnadschanserna är relativt höga även med viss spridning och han är en frisk ung man i övrigt.

    Vi ska till sjukhuset på måndag för att få klara besked kring vad som händer nu, diskutera behandling mm. Gissningsvis så får jag då även möjlighet att träffa en anhörigstödjare.

    Men jag är skitförbannad och håller med svårighet tillbaka känslan att han dragit på sig det här helt på egen hand och utsätter MIG för det här.

  • Anonym (Irrationell?)
    Anonym skrev 2011-09-22 14:53:10 följande:
    Min man har också fått cancer (obotlig dessvärre) och jag, min man, kuratorn jag går hos mfl, känner att det är jag som anhörig som har det allra svårast. Så glöm inte bort dig själv i det här! Du får lov att säga "vad var det jag sa" och du får lov att vara ledsen. Sen kanske du inte alla gånger ska släppa fram det inför din man utan hitta någon annan att prata med. Stå på dig om du vill ha en anhörigstödjare, det var inget som jag blev erbjuden via sjukvården. Kuratorn jag träffar nu har jag fått via barnavårdscentralen istället.

    Usch, beklagar. Hoppas att du får det stöd du behöver för att ta dig genom det hela.

    Samtidigt som jag är chockad över att han fått en så pass allvarlig sjukdom, så vet jag ju rent intellektuellt att överlevnadschanserna trots allt är goda. Måste vara fruktansvärt att veta att hoppet liksom är förlorat. Hoppas att ni får en underbra tid tillsammans och tar till vara på den.  
  • Anonym (Irrationell?)

    Det är nu några år sedan jag skrev den här tråden. Min sambo är idag frisk, tack och lov, men det har varit några tuffa år med många operationer för att ta bort melanom, och tre omgångar med cellgifter då han också hade lymfom. Idag förstår han varför jag blev arg...

Svar på tråden Jag vill bara säga "vad var det jag sa"!