Min dotter känner själv att hon ligger efter och hon har precis börjat 1:an

VI har också haft rivstart i 1:an, med många uppgifter som skall klaras av varje dag, läsläxa att läsa varje kväll och matteläxa. MItt barn hänger med och känner sig utmanad, men är trött på kvällen... De skall ju plötsligt även klara snabba byten mellan lärare och lokaler, snabba ombyten innan/efter idrott osv.

Mitt barn är också noggrannt och kan lägga oproportionerligt mycket tid på "rituppgiften" som kompletterar skriv- eller läsuppgiften. Vi pratar om detta hemma, och  som föräldrar försöker vi styra ritandet mot enklare saker (man behöver tex inte rita en fotbollsplan med flera spelare utan kan rita en enkel boll för att illustrera helgens fotbollscup). Tror att det börjar gå fram att det viktiga är läsa/skriva/räkna och att ritandet ffa är för dem som inte kommit så långt än.

Jag var med i klassen för någon vecka sedan, och det är  fascinerande hur bra koll barnen har på vilka som har kommit långt vad gäller läsning etc, och vilken konkurrens det faktiskt är om att vara färdig först/hinna längst.... Kommer ju ihåg detta från när jag var barn, men det är en annan sak att se det ur ett vuxenperspektiv.

Det är lärarens skyldighet att anpassa nivån på undervisningen till eleverna. Kanske kan läraren stötta just ditt barn i att "inte sudda", genom att titta till arbetet ofta och berömma det som redan är gjort.  Kan läraren jobba mer med strukturen på uppgisfterna så att det inte samlar sig flera ofärdiga uppgifter varje dag för dem som inte arbetar så snabbt? Lycka till!