Min dotter känner själv att hon ligger efter och hon har precis börjat 1:an

Prata med läraren. Hur ser hon/han på situationen? Försök att ha en öppen, kontinuerlig kommunikation för att tillsammans hjälpa dottern.

Ja jag har pratat med lärare vid ett tillfälle. Han blev väl förvånad över att hon hade varit så medveten och snappat upp det själv. Vad jag förstod så var det väl inget problem i nuläget egentligen. Men jag vill ju inte att hon redan ska ha den känslan, jag vill att hon ska kunna känna glädje i lärandet och inte en press om att inte ligga sist eller att hon ligger efter. Hon kan ju komma hem och säga när jag frågat hur det gått att nu ligger hon nog inte sist iaf. Tycker det känns ledsamt.
Kändes nästan som ett förkunskapskrav var att hon skulle kunna läsa när hon börjar ettan.

Vad tråkigt att barnen verkar få så mycket uppgifter att de måste slarva sig igenom dem. Det känns ju rent spontant som om din dotter är väldigt ambitiös, och det vore synd att uppmana henne till att snabba på med uppgifterna. Hur kul är det att lämna ifrån sig nåt man inte är nöjd med? Det är en bra egenskap att satsa på kvalitet istället för kvantitet. När de är såpass små, tycker man att de borde tas mer individuell hänsyn till barnens sätt att fungera i skolarbetet.
Det är tråkigt om din dotter inte känner sig "bra nog" när hon i själva verket är jätteduktig. Det är ju även trist för dig som förälder att behöva förmedla att "du är jätteduktig, men i skolan det räknas inte hur ordentligt man gör saker, utan hur mycket man hinner med".
Kan du inte ha ett möte med läraren och se vad det kan leda till?

Såg nu att du pratat med läraren. Är det inget problem egentligen, så beröm dotterns
flitiga arbete, och förmedla att det viktigaste inte är att vara snabb utan att man kan vara duktig på andra sätt också! Man kanske kan jämföra det med bagaryrket: den ena bagarn följer enkla recept och producerar tårtor på löpande band. Den andra bagaren lägger ner tid och ansträngning på sina tårtor, han gör tidskrävande fyllningar och garnerar de vackert. Självklart hinner han inte göra lika många tårtor som den första bagaren, men vilken tårta blir godast och vilken vill man helst äta?

Vilken tråkig sits! :(

Ja det känns tråkigt faktiskt, inte en sådan start man vill att ens förväntansfulla tjej ska få.

Jag var också så så jag började låtsas-läsa. Lurade alla i nästan ett halvår att jag kunde läsa, för ville så gärna ligga i fas med de andra! Men läraren avslöjade mig till slut (pinsamt!) och jag fick börja om... Men jag har sedan dess alltid varit bland de bästa eleverna i alla ämnen (går universitetet nu) så att halka efter i ettan avgör inte resten av skoltiden. Din dotter är ambitiös och noggrann. Egenskaper som borde uppmuntras för de behövs senare. Jag hade nog sagt till henne att hon är jätteduktig men att i skolan går det inte att lägga ner lika mycket tid på saker som man vill. Föreslå att hon kan måla av huset hemma en helg också och få utlopp för sin kreativitet den vägen. Belöningen kan ju bli att sätta upp den på väggen hemma eller att visa upp den för läraren så hon kan visa vad hon kan. Det ska vara roligt att lära.

Hej
Den enda losningen jag ser ar att du sitter och hjalper din dotter med lasning varje dag sa att hon hinner ikapp.
Samtidigt som du ger henne berom oavsett och ber hennes larare att gora likadant.
Nar hon utvecklat bra sjalvkansla sa kommer hon att kunna att acceptera kritiken och att hon inte ar bast inom alla omraden.

Sa gjorde jag med min dotter nar hon var 3 och var langt efter alla andra efter vi flyttat till Asien. Alla andra barn kunde minst skriva/lasa alla bokstaver nar hon inte ens kunde halla en penna och inte kunde ett ord av undervisningspraket, vilket inte underlattade....

Jag arbetade med henne varje kvall och hon slutade aret med toppbetyg i alla amnen (forutom i idrott :) ).

Alltså, jag har inga skolbarn på länge än men är det inte något fel på hur läraren/skolan jobbar om de får ett barn som precis börjat skolan att känna sig efter? Är det rimlig nivå på läxor osv? Jag tycker läraren har ett stort ansvar där att fundera på hur hon uttrycker sig osv till eleverna, fel start nu kan ju ge men hela skolgången...

VI har också haft rivstart i 1:an, med många uppgifter som skall klaras av varje dag, läsläxa att läsa varje kväll och matteläxa. MItt barn hänger med och känner sig utmanad, men är trött på kvällen... De skall ju plötsligt även klara snabba byten mellan lärare och lokaler, snabba ombyten innan/efter idrott osv.

Mitt barn är också noggrannt och kan lägga oproportionerligt mycket tid på "rituppgiften" som kompletterar skriv- eller läsuppgiften. Vi pratar om detta hemma, och  som föräldrar försöker vi styra ritandet mot enklare saker (man behöver tex inte rita en fotbollsplan med flera spelare utan kan rita en enkel boll för att illustrera helgens fotbollscup). Tror att det börjar gå fram att det viktiga är läsa/skriva/räkna och att ritandet ffa är för dem som inte kommit så långt än.

Jag var med i klassen för någon vecka sedan, och det är  fascinerande hur bra koll barnen har på vilka som har kommit långt vad gäller läsning etc, och vilken konkurrens det faktiskt är om att vara färdig först/hinna längst.... Kommer ju ihåg detta från när jag var barn, men det är en annan sak att se det ur ett vuxenperspektiv.

Det är lärarens skyldighet att anpassa nivån på undervisningen till eleverna. Kanske kan läraren stötta just ditt barn i att "inte sudda", genom att titta till arbetet ofta och berömma det som redan är gjort.  Kan läraren jobba mer med strukturen på uppgisfterna så att det inte samlar sig flera ofärdiga uppgifter varje dag för dem som inte arbetar så snabbt? Lycka till! 

Kan du inte öva läsning med dottern hemma då - så att hon kommer ikapp?

Det låter inte alls som för mycket uppgifter för en etta. Däremot kan det ju vara mycket för enskilda barn, och alldeles för lite för andra. Men som grundmall låter det helt rimligt. Man kan inte jobba med att lära sig läsa fyra timmar i sträck varje dag, det orkar inte barnen. Däremot kan man jobba med sådant som underlättar läsinlärning, t.ex. nöta bokstävernas ljud genom att rita saker som börjar på ljudet nnnnnn eller ooooo.

Jag skulle tippa att er dotter har två problem, dels noggrannheten och dels hennes _upplevelse_ av att de andra är duktigare. Så behöver det ju inte alls vara och läraren gör säkert vad han kan för att barnen ska förstå att alla kan olika saker, är olika snabba, att snabbhet inte alltid är positivt osv. Men barn tolkar ju ändå världen annorlunda än man önskar ibland...  Ni får nog jobba på båda fronterna, dels med hennes överdrivna noggrannhet och dels med hennes upplevelse av att vara dålig.

Man ska få vara som man är, men man måste också lära sig att anpassa sig efter olika uppgifter. Är uppgiften "rita det finaste hus du kan" ska man självklart få gott om tid på sig, men är uppgiften "rita något som börjar på H" är det mer fråga om ljudträning och ritandet ska vara mer skissartat och gå fortare. Läsa, skriva och räkna är ju huvudfokus i skolan - det funkar inte att vara så noga med alla rituppgifter att man inte hinner med lästräningen. Och det är ju inte alltid positivt att vara jättenoga. Ibland måste man kunna snabba på, för ibland ställer  livet sådana krav - bussen går, nästa klass kommer till matsalen, kompisarna med leker/spelar spel med tröttnar på att vänta osv. Det är faktiskt en konst också att kunna slutföra något. Precis som att förstå att slarvigt duger ibland.

Den krassa sanningen är ju att man inte kan få all tid man vill i skolan. Skoldagen är begränsad och det ska in flera olika ämnen. Det måste både barn och en del föräldrar (inte riktat mot TS nu, tänker allmänt!) tugga i sig. Självklart ska man få den tid man behöver för att LÄRA sig olika saker (alla behöver ju olika lång tid med nytt stoff för att till fullo behärska det), men inte all tid man vill för att rita och pyssla. För det går inte, för tiden tar slut, dagen tar slut. Om dottern absolut vill rita jättenoga kanske ni kan be att få hem rituppgifterna? I skolan kanske hon kan (med lärarens hjälp) skriva orden hon vill rita, påbörja teckningen och sen rita klart  hemma? Då kan hon ju sitta hur länge hon vill. Eller så kanske hon kan rita med bara blyerts i skolan och sen färglägga hemma? Eller så vill hon inte alls ta hem, det var en tanke bara

Jag förstår att det känns svårt att säga åt barnet att rita slarvigare..   Och att vara noga är ju jättebra i många fall! Men samtidigt tror jag ni måste ta några diskussioner om just det här med hur lång tid saker och ting tar. Och vad meningen med arbetsuppgifterna är. Meningen med att rita tre saker på bokstaven B är att lyssna efter bokstaven B, man ritar bara för att man inte kan skriva än, för att minnas vad man kom på för ord. Prata mycket, det tror jag på. Både berömma hennes fina teckningar och prata om när det är bra att vara noggrann. Men också som sagt prata om när man kanske inte kan vara riktigt lika noggrann. Prata om att "hinna mycket" och "kunna mycket" är olika saker, bara för att man kommit långt kanske man inte kan mer. Och den som är noga är oftast duktigare på att se detaljer, rita så att det blir likt, de har ofta bättre finmotorik... Hjälp henne att se det!

Att flickan bara ritar en sak är väl annars en bra idé tycker jag! Då kanske hon hinner vara jättenoga med den grej hon ritar? 

Annars kanske ni, på ett jättetydligt sätt, kan visa hur ni vuxna tänker och gör för att finna balans i era egna liv? Så att dottern får se att hennes viktigaste förebilder också är mindre petnoga ibland. Säg rakt ut på morgonen t.ex: "Nu låter vi disken stå tills ikväll! Nu slarvar vi lite, man måste inte alltid vara så noga." Eller visa en inköpslista skriven med slarvig handstil och säg något om att "Jaja, inköpslistan ska ju knappast ramas in och hängas upp på väggen, så länge det går att se att det står mjölk och inte skurborstar så får det duga!"

Min son är likadan! Men i min sons klass så har de en stödlektion i veckan, då får alla som var tvugna att avbryta något innan de hann klart möjlighet att slutföra. De som inte har något kvar får göra sin läxa, läsa i bänkboken eller rita. Ibland vill min son ta hem något han håller på med i skolan bara för att få göra klart i lugn och ro och då får han alltid det.

Sedan så är  läraren medveten om min sons krav på sig själv och är jättebra på uppmuntra honom utan att pressa honom på något sett.

Han var sen på att lära sig läsa, men eftersom han har så höga krav på sig själv när det gäller allt annat i skolan så lät vi det vara. Sen tog vi tag i det hemma på sommarlovet mellan ettan och tvåan. Gick på ett kick!

Prata med läraren mkt innan problemet blir stort och eran lilla flicka känner en massa press och ännu mera krav!