Erfarenheter av att börja skolan ett år tidigare?

I den svenska skolan sitter inte eleverna på varje lektion och lyssnar på vad lärarna pratar om för att sedan arbeta ensamma. Det är mycket interaktion mellan eleverna. Om en elev inte har nått samma mognadsgrad som de andra eleverna kommer det bli mycket svårare för denne elev att interagera med de andra eleverna. Det finns alltså en risk för att eleven kommer känna sig utanför och missförstådd.

Frågan är vad som är viktigast för dig som förälder i en sådan situation. Själv har jag inga problem att utmana min son intellektuellt på hemmaplan, han är däremot inte redo att tampas med barn som är ett år äldre än honom. Och eftersom jag föredrar att han är glad i skolan än olycklig (jag tror han helt enkelt lär sig mer på det sättet) så hade min son mått bäst av att gå med barn i samma ålder som han.

Flickor brukar generellt ligga före pojkar mognadsmässigt. Att låta en flicka börja skolan ett år tidigare än sina jämnåriga är därför antagligen lättare.

Jag tänkte på dig när jag satt på ett skolmöte häromdagen och en kvinna skolad i Hong Kong (för att sedan går vidare till Berkely i ung ålder) berättade varför hon föredrog en progressiv skola framför sin erfarenhet.

Utanförskap kan inte alltid trollas bort. Om du varje dag går till skolan och känner dig lite annorlunda så kommer det inte hjälpa hur många som vill vara kompis med dig. Det handlar inte mobbing. Det handlar om att barn kan vara väldigt känsliga för att inte vara som alla andra. Och det säger jag av egen erfarenhet. Jag var nämligen inte större än en 5-åring när jag började 1:an i Sverige. Behöver jag säga att jag trodde att jag var värdelös inom idrott?

Och här är vi nog lite olika. Jag rangordnar inte kunskap.

Jag anser att det TS (och du) behöver tänka över är att barn är ganska komplicerade. Eller TS har säkert tänkt på allt detta, det är därför hon vill att fler ska komma med erfarenheter. Detet är inte bara att slänga in en unge i skolan bara för att de är där kunskapsmässigt. De måste klara av det på andra plan också. Och det kan finnas en väldigt stor diskrepans mellan barnets starka och svaga sidor vilket gör ett överhoppat skolår kan leda till något lyckat eller totalt misslyckat.

Jag håller med om att den svenska skolan inte är så bra på att ta hand om starka elever alltid. Det är inget som jag någonsin sagt emot. MEN jag tror inte att starka/snabba elever alltid mår bäst av att flyttas upp en årskull. Är de snabba kommer de antagligen rent kunskapsmässigt fortfarande bli lika uttråkade. Jag har flera ex på elever som är snabba och lättlärda men där de aldrig riktigt fått arbeta med sin kunskap. Eller vad sägs om flickan med enbart 5:or som trodde det var skotten i Sarajevo som utlöste första världskriget . Ett typiskt ex på hur innantillärning inte ledde till förståelse. Eller killen som räknade hur snabbt som helst och på ytan var väldigt duktig i matte men på en fråga svarade att det var 9 mil till grannstaden och inte 9 km. Något han kanske borde reflekterat över eftersom han körde sträckan på moped varje dag.

Vi valde skola just för att vi ville att sonen skulle få utmaningar istället för att bara pushas uppåt i ett snabbare tempo. Jag tror han gynnas mer av det än av möjligheten att börja universitetet när han är 17 istället för 18. För ärligt talat, vad gör 1 eller 2 år när man kommit upp i de åldrarna? Hur mycket efter är män i universitetsvärlden i Sverige trots att de förr fick ta ett sabbatsår innan universitetsstudier pga värnplikten?

Lollolis, jag tror att om din dotter redan hänger med åldersgruppen över henne så skulle jag låta henne hänga på! Då får hon fortsätta med sina kompisar och även om hon inte haft enkelt för sig i skolan tror jag hon hade mått bäst av det.