Lindis1974 skrev 2011-11-09 08:11:08 följande:
Tyvärr Slemtorsk. Ser inget på ditt senaste test. Men nu är mens snart här och det betyder ÄL om 2 veckor. Då är det bara att gå på det igen.
njae.. jag har nog inte "ägglossning" förrän vecka 48-49 eftersom jag har påbörjat en IVF-behandling
har äggplock då och så får vi se om vi kan lyckas få till några befruktade små satar som kan sättas in
Puman.. usch vad jobbigt.. men du.. sätt dig ner o försök prata med honom i lugn o ro och fråga honom vad det är som får honom att tro att du har varit otrogen... Lyssna på hans oro, även om det är jättetufft och gör jätteont att bli anklagad så brukar sådan övertygelse komma ifrån osäkerhet och rädsla av något slag. Fråga honom vad du kan göra för att övertyga honom om att du är oskyldig, hur du kan visa att det är honom du älskar och försök att sätta gravidhoppet åt sidan en liten stund för att lyssna in honom lite........Det brukar alltid finnas något bakom sånna påstående, antingen är det rädsla för att bli övergiven, irritation över att komma i andra hand -som man ju ofta gör i en relation när det kommit in barn- eller så har han själv gjort något dumt som han är rädd för att du ska döma bort honom för. Nu säger jag inte att det ÄR så, så bli inte nojjig över att han skulle vara otrogen men det är EN orsak av väldigt väldigt många till att man får utbrott och påstår att partnern varit otrogen.
Har man en sån oro som han har är det viktigt att partnern stoppar upp och lyssnar av.. alltså... första reaktionen är ju alltid "Va fan .. är han dum i huvudet, jag skulle ju aldrig.." och så blir man arg, ledsen och sårad och det ska man givetvis tala om men man kan vända lite på det och istället för att anklaga tillbaka köra med vad vi kallar för "jag-budskap"... istället säga "Varför anklagar du mig hela tiden?" så kan du säga:
-När du påstår att jag varit otrogen blir jag ledsen, för jag känner att jag kan inte göra annat än försöka få dig att tro mig när jag säger att jag inte har varit det.
-När du blir arg på mig så känner jag mig så frustrerad eftersom jag känner att jag inte har gjort något och eftersom jag inte har gjort något så kan jag ju heller inte be om ursäkt eller erkänna. Det gör ont i mig att se dig så arg/ledsen/upprörd.
-När du tar upp saker från det förflutna känner jag mig förtvivlad och ledsen, jag blir så arg att jag inte kan spola tillbaka tiden och göra saker bättre men det går ju inte. Jag känner mig vilsen och ledsen för jag förstår inte vad du vill att jag ska göra åt saker som redan skett. Det blir inte bra om vi inte går vidare och släpper det som varit, jag förstår att du är arg/ledsen/orolig (eller vad han nu är) men jag kan inte göra något åt det som redan skett och jag vill bara fokusera på här och nu och det vi har. Att leva i det förgågna leder oss ju inte framåt.
tex....