• snäckan s

    Orolig 3-åring

    Orolig vid uppbrott
    Hej!

    Jag har en flicka på snart 3 år som just nu har det jobbigt på förskolan. Hon är väldigt framåt, tidig både motoriskt och språkligt och beter sig snarare som en 4-åring i utvecklingen.

    Hon har dock alltid ogillat förändringar. Varit skeptisk mot nya människor och kunnat bli ledsen/rädd när någon oväntad person dyker upp. Just detta har hon i stort sett växt ifrån nu vilket är skönt.

    Hon har nu gått på förskolan i ett år. I början var det lite jobbigt och hon var ledsen vid lämningen. Hon kunde också bli ledsen när jag hämtade, det kändes som om hon blev överväldigad av känslor när jag kom. Men jobbigast var/är det när det händer något som hon inte är beredd på. Uppbrott där gruppen/personalen delar på sig eller när de små barnen gråter. Personalen uttryckte att hon då blev orolig, ibland ledsen. Hon vill gärna veta vad som ska hända/vad man ska göra osv.

    Efter det följde en bra tid, även om hon kunde bli ledsen ibland och säga att hon längtade efter mamma/pappa.

    För fyra månader sedan fick hon en lillasyster. Det har gått bra och inte mer trots/avundsjuka är vad man kan förvänta sig. Däremot har det blivit svårt vid separation. Lämningen på förskolan går oftast bra, men vid hämtningen kan hon bli ledsen och nästan få panik över att hon ska ta med \"allt\" hem. Det kan vara extrakläderna i påsen eller dagisnappen. Idag när jag hämtade var hon helt hysterisk, skrek och grät för att hon inte fick ta med extrakläderna hem.

    Även hemma kan hon \"haka upp sig\" på vissa saker, oftast ett gäng gosedjur som hon ska ha med sig i soffan/sängen och som hon blir jätteorolig/ledsen för om hon inte får ha. Ibland om hon vaknar på natten vill hon ha dem, nästan pratar i sömnen om dem.

    Jag börjar tycka att det här känns lite oroligt nu. Vet ej om det är en fas/trots hon går igenom, om det är en reaktion på att hon fått syskon eller något annat. På förskolan säger de att hon kan bli orolig vid uppbrott/oväntade situationer men att hon oftast snabbt blir glad/lugn igen.

    Vad kan detta vara?

  • Svar på tråden Orolig 3-åring
  • morotsland

    Jag tycker att det låter som en högst normal liten treåring åt det lite känsligare hållet. Vissa barn är helt enkelt känsligare än andra och tycker om när tillvaron är förutsägbar. Mitt äldsta barn har också alltid varit känslig för förändringar och nyheter (nya människor, nya platser, nya rutiner osv) och är på många sätt ett barn man fortfarande behöver vara lite extra varsam med och förbereda noga inför förändringar. Att få ett syskon är en väldigt stor omställning naturligtvis. I en tid av omställning kan barn (särskilt den känsliga typen) fästa sig extra noga vid ritualer eller att vissa saker består, hon söker (med gosedjuren tex) något beständigt i en föränderlig värld. Oroa dig inte för att något är "fel", utgå ifrån hennes behov och se till att hon får det så tryggt och föutsägbart det går så kommer hon att gradvis att bli bättre och bättre på förändringar.

  • snäckan s

    Tack för ditt svar! Det låter ju logiskt och beskriver ju det jag själv har tänkt också. Men man är ju så känslig själv också när det handlar om sina egna barn. När kom ditt barn ur "oroligheten"?

  • morotsland
    snäckan s skrev 2011-09-15 09:27:22 följande:
    Tack för ditt svar! Det låter ju logiskt och beskriver ju det jag själv har tänkt också. Men man är ju så känslig själv också när det handlar om sina egna barn. När kom ditt barn ur "oroligheten"?
    Visst är det så, klart man har en tendens att oroa sig för det finaste man har 
    Jag vet inte om man kan säga att han har "kommit ur" oroligheten. Han är sju nu och det är väldigt stor skillnad om man jämför med när han var yngre, han klarar förändringar ganska bra och har inga problem i skolan på något sätt. Men han är fortfarande lite känsligare än många jämnåriga och vill gärna få en möjlighet att förbereda sig på förändringar och nyheter. Jag skulle tro att han alltid kommer att vara så och det är ju inget fel med det.
Svar på tråden Orolig 3-åring