ADHD - få donerade ägg?
Jag har svårt att tro att adhd skulle kunna räknas som ärftliga skäl till att en kvinna inte bör bli gravid med egna ägg. Därmed inte sagt att man inte kan ha goda skäl att inte vilja bli gravid med egna ägg även när det inte handlar om en allvarlig ärftlig sjukdom eller liknande. Men jag tror verkligen att det är sjukdomar (eller något annat) med risk för tidig död eller avsevärt nedsatt livskvalitet. Och där ärftligheten är lite enklare.
För även om det finns en starkt ärftlig komponent vid adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så tror man inte att det gäller alla som har npf. Det är inte heller alltid så enkelt att säga att en viss persons genetiska barn har ökad risk för att själv få npf och att en annan persons barn inte har det. Men det är klart, är det en släkt där relativt många har npf bör ju sannolikheten vara större än i en släkt utan npf.
Jag förstår ju att man kan vilja skydda sina barn mot allt som kan göra livet besvärligt. Olika personer drar olika gränser och givetvis beror det mycket på personliga erfarenheter. Men just adhd och andra npf tror jag att det är svårt att "skydda" sig mot. Jag vet inget om detaljerna i de krav de ställer på donatorerna när det gäller ärftliga sjukdomar etc, om npf är något som alls tas upp, och var de i så fall drar gränsen.
Även om de frågar om det finns någon i den närmaste familjen som har någon form av npf och sållar bort donatorer som svarar ja, så kan det finnas odiagnosticerad adhd eller personer som har vissa svårigheter men inte tillräckligt för en npf-diagnos. Jag känner till exempel ett par som fick en son med svår adhd med autistiska drag, där det inte fanns någon person som hade eller misstänktes ha adhd eller autism i de respektive familjerna. Mycket hos barnet påminner om pappan som liten men pappan har inte några egentliga svårigheter, ingen funktionsnedsättning mer än att han inte hade så lätt för sig i skolan. Mamman har läs- och skrivsvårigheter men ingen diagnosticerad dyslexi. Mor- och farföräldrar och föräldrarnas syskon och syskonbarn har inga svårigheter mer än att mamman har en bror som har svårt att stava. Det kanske var den här kombinationen som gjorde att barnet fick den funktionsnedsättning som han har, men ingen hade ju kunnat gissa det utifrån föräldrarna och deras familjer.
Jag vet inte hur de gör på de ställen i Sverige där man kan få betala privat för fertilitetsbehandling med donerade könsceller, om man ställer samma krav som när det finansieras av landstinget. De jag känner och känner till som gjort det har haft gemensamma barn eller inte velat vänta i lång kö, men annars uppfyllt de villkor som ställs för landstingsfinansierad behandling. Men eftersom det är så ont om ägg kan jag tänka mig att det kan vara lite svårt att bli godkänd även om man betalar själv, om det inte handlar om fertilitetsproblem, allvarlig genetisk sjukdom el. dyl.
Dessutom är det så när man får behandling i Sverige att man kan inte själv ställa något krav på donatorn (om man inte har en egen donator). Man får inte heller veta något om donatorn i förväg. Den information som finns är det bara barnet som kan få tillgång till i mogen ålder. Det är den behandlande läkaren som avgör vilken donator som hon eller han tycker är mest lämplig för paret i fråga. Om man däremot är på en klinik utomlands kan man i många fall få mycket information om donatorerna och dessutom välja själv. Där kan det säkert vara lättare att kolla om det finns npf i donatorns släkt.