Förskola och utveckling

ja min yngsta son skolades in i mitten av augusti. han är 17månader idag och är
muskelsvag och utreds kors och tvärs.
han har varit extremt rädd för alla människor innan, ingen har ens fått ta i honom. han har bara
kunnat åla. han älskar förskolan och förra veckan började han krypa, bara sådär.  
personalen tror att han kommer börja gå snart också, han behöver bara bli lite starkare i kroppen
och dom ser stor skillnad på honom bara på de här 3veckorna :) 

Visst är det härligt att se? Jag antar att de motiveras av de andra barnen, samt att det säkert finns mer utrymme för stimulans än vad det finns hemma. För hur det än är, så är det nog svårt som förälder att hålla det "tempo" som det är på förskolan. Hemma får vi ju ibland lägga lite fokus på annat så att säga.

Första veckan på dagis (dottern var 15 månader) skulle de äta soppa. Jag trodde verkligen att de skämtade Men det gick faktiskt bra! Hemma hade jag aldrig ens kommit på tanken att låta henne äta soppa själv...

De flesta barn börjar mellan 1 och 2 års ålder, en period av intensiv utveckling. Jag tror att ett utvecklingskliv då sällan har så mycket med förskolestart att göra.

Haha...här hemma har han börjat hantera konststycket att äta yoghurt, utan att få en enda droppe på tröjan^^Fast, att han helt plötsligt exploderar när han kommit in i förskolan...ser jag som ett tecken att det iaf är något som puttar på. Givetvis så kan de vara färdigheter som redan ligger där och vill komma fram. Det är väl också så, att de gärna tittar på de andra barnen, och sedan försöker göra likadant själva.

Min dotter tog sina första steg vid 11 månader, men vägrade att gå  mer än några enstaka steg mellan oss. När hon var 15 månader började hon förskolan, och efter två dagars inskolning gick hon på heltid. Givetvis hade hon börjat gå även utan förskola, men det var så tydligt att hon plötsligt insåg fördelarna med att gå, och att det faktiskt inte var farligt.

Min 5 åring skolades in när hon var ganska precis ett år. Hon hade inte börjat äta med bestick alls. Jag hade i stort sätt aldrig låtit henne försöka. Förutom någon enstaka gång som misslyckades. Men så vid första lunchen så sa jag innan att jag var orolig hur lunchen skulle gå då hon inte åt själv. Men det första hon gjorde var att se sig omkring och sedan titta på skeden och ta upp den och börja äta. Det var så öppenbart att hon kollade vad de andra barnen gjorde och ville göra samma sak.

Roligt när det skrivs något positivt om förskolan också.

Fast jag upplever att förskolan gärna så att säga tar åt sig äran för helt naturliga utvecklingssteg.

Vår äldsta var tidig med det mesta och extremt tidig språkligt. Folk förutsatte hela tiden att hon hade lärt sig på dagis när så inte var fallet. 

Nej det har jag inte. Ingen skillnad. Eller hur!! Har också stött på det där.