Inlägg från: Flickan och kråkan |Visa alla inlägg
  • Flickan och kråkan

    Om skolan är för lätt...?

    Läs den nya kursplanen som jag och alla andra lärare är skyldiga att följa och kräv det ditt barn har rätt till. Det här ska utgöra centralt innehåll i år 1-3 svenska. Finns inget barn som inte skulle kunna bli utmanad:


    Centralt innehåll


    I årskurs 1–3


    Läsa och skriva

    • Lässtrategier för att förstå och tolka texter samt för att anpassa läsningen efter textens form och innehåll.


    • Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord och bild samspelar.


    • Enkla former för textbearbetning, till exempel att i efterhand gå igenom sin text och göra förtydliganden.


    • Handstil och att skriva på dator.


    • Språkets struktur med stor och liten bokstav, punkt, frågetecken och utropstecken samt stavningsregler för vanligt förekommande ord i elevnära texter.


    • Alfabetet och alfabetisk ordning.


    • Sambandet mellan ljud och bokstav.




    Tala, lyssna och samtala


    • Att lyssna och återberätta i olika samtalssituationer.


    • Muntliga presentationer och muntligt berättande om vardagsnära ämnen för olika mottagare. Bilder och andra hjälpmedel som kan stödja presentationer.


    • Berättande i olika kulturer, under olika tider och för skilda syften.


    Berättande texter och sakprosatexter


    • Berättande texter och poetiska texter för barn från olika tider och skilda delar av världen. Texter i form av rim, ramsor, sånger, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik, dramatik, sagor och myter. Berättande och poetiska texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter.


    • Berättande texters budskap, uppbyggnad och innehåll. Hur en berättande text kan organiseras med inledning, händelseförlopp och avslutning samt litterära personbeskrivningar.


    • Några skönlitterära barnboksförfattare och illustratörer.


    • Beskrivande och förklarande texter, till exempel faktatexter för barn, och hur deras innehåll kan organiseras.


    • Instruerande texter, till exempel spelinstruktioner och arbetsbeskrivningar, och hur de kan organiseras med logisk ordning och punktuppställning i flera led.


    • Texter som kombinerar ord och bild, till exempel film, interaktiva spel och webbtexter.




    Språkbruk


    • Språkliga strategier för att minnas och lära, till exempel att skriva ned något man talat om.


    • Ord och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter.


    • Hur ord och yttranden uppfattas av omgivningen beroende på tonfall och ords nyanser.


    • Skillnader mellan tal


     


    -och skriftspråk, till exempel att talet kan förstärkas genom röstläge och kroppsspråk.




    Informationssökning och källkritik


    • Informationssökning i böcker, tidskrifter och på webbsidor för barn.


    • Källkritik, hur texters avsändare påverkar innehållet.

  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-06 05:29:14 följande:
    hej!
    det later bra, men allt detta ingar min dotters curriculum, och hon ar bara 4 ar!!

    Hur ska vi klara oss nar hon ar tillbaka undrar jag...

    Eh, du tror inte att det finns en progression? Du får ursäkta, men lässtrategier, förståelse för tema, motiv etc. vad gäller litteratur är sådant som ingår i universitetsstudier - och ja, även utomlands . Skillnaden är nivån och abstraktionsgraden beroende på ålder och kunskap. Jag är ganska säker på att din dotter som är fyra år inte har en susning om vad det innebär att tolka tema och motiv i låt oss säga Dostojevskijs eller Baudelairs texter. Jag tror heller knappast hon kan källkritiskt granska texter, bilder etc. Metakognition brukar inte heller så många 7-åringar behärska till fullo , än mindre 4-åringar. Du verkar inte förstå vad som faktiskt står.
  • Flickan och kråkan
    Firstblood skrev 2011-09-06 23:03:31 följande:
    För mig handlar det inte om att varken mina egna barn eller andra barn ska "kunna" mycket i så tidig ålder som möjligt. Det jag är ute efter är att barn som börjar i skolan måste mötas på sin nivå. Tyvärr så kör man alla över en kam på min sons skola. Ett barn som kan och vet mycket ska ju tidigt tas tillvara och utmanas så intresset växer. Precis som ett barn som har det svårt ska uppmärksammas tidigt och stödjas för att kunna utvecklas. Det sistnämnda är vi bra på, men de "duktiga"?
    Man ska som lärare möta varje barn på sin nivå, i möjligaste mån. Mitt råd är fortfarande att du ska ta och läsa på den nya läroplanen och kursplanerna ordentligt och sedan ha ett samtal med läraren och om så behövs även rektor.  
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-07 11:46:07 följande:
    Hej!
    Det beror helt pa vilken slags uppfostran hon har fatt. Om hon aldrig upplevd frustration tidigare, har hon lart sig att ge upp, och att det inte finns nat varde i ANSTRANGNINGEN, ARBETET, har hon lart sig att hon kommer att fa en lika bra framtid oavsett vad hon gor eller inte gor i skolan sa tror jag inte att hon ens forsokte, indeed.

    Detta paminner mig om  ett samtal som jag nyligen haft med en svensk van som berattade for mig att pa hans dotterskola valjer man inte ut en skol Lucia eftersom de andra barnen sm inte blev utvalda inte klarade frustrationen....

    LIKABEHANDLING

    Jag tycker att det ar viktigare att skolan funderar pa undervisning av fundamentala amnen istf likabehandling och andra flummerier...

    Da kanske skulle ha denna flicka fatt en chans att klara sig... 
    Du får ursäkta men ditt resonemang skrämmer mig. Vet du överhuvudtaget vad likabehandlingsplaner handlar om? Barn är individer med rättigheter precis som vuxna. Barn har på samma sätt som vuxna rätt till sin integritet.

    Och tror du på fullaste allvar att man beslutat att inte ha skolval av lucia för att de som inte blir valda blir så frustrerade?! 
  • Flickan och kråkan
    nyfiken flax skrev 2011-09-07 14:27:27 följande:
    Han kan redan allt som de enligt planen ska lära sig i tvåan. Hans lärare säger att skolan kommer passa honom bättre i högstadiet. Så länge ska han ha tråkigt eller vadå? (Iofs tror jag att det kommer bli bättre när de börjar med engelska för det kan han inte mycket alls)


    Här gör läraren eller skolan eller både och helt fel! Kursplanerna talar INTE om vad eleverna ska kunna i år 2. Kursplanerna talar om vad det centrala innehållet ska vara under år 1-3, 4-6 och år 7-9. För år 6 och år 9 finns betygskriterier från E-A, där E kan ses som minimumkrav på det eleverna ska kunna. För år 3 finns "Kunskapskrav för godtagbara kunskaper i slutet av år 3". Det finns alltså på inget vis något som begränsar uppåt. Man blir inte färdig i år 2, lika lite som man blir färdig i år 9. Läs på läro- och kursplanerna och se till att din son får jobba med det han har rätt till.   

  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-08 04:35:46 följande:
     
    Hej!
    Barn ar omyndiga. De har inte precis samma rattigheter. De far inte dricka alkohol, kora bil, rosta osv. Visste du inte det?
    De har rattigheter att fa omsorg, i princip bra undervisning i skolan, tyvarr respekteras inte denna rattighet i manga lander. De har skyldigheter att hedra sina foraldrar och larare.  

    Ang lucia fick jag hora det from en svensk kompis som pendlar mellan Sverige och Thailand och som har en dotter som precis borjade nollan och som ocksa har utrist som helst. Han sa till mig:"M. var sa ledsen, hon trodde att hon skulle lara sig nanting i skolan! Men de bara leker i stallet, precis som pa dagis."

    Barnen i Sverige har valdigt manga rattigheter, men inte att lara sig tyvarr. En del "pedagoger" har inte forstatt att svenska barn ocksa har en hjarna.

     
    Ja, de är omyndiga och underkastade vuxenvärldens maktutövning vilket om något ställer högre krav på oss vuxna än tvärtom att respektera det de flesta av oss anser vara mänskliga rättigheter vad gäller våra barn. Att dricka alkohol skulle jag inte säga är en mänsklig rättighet även om jag anser att man som vuxen bör ha det fria valet att välja huruvida man vill nyttja denna drog eller inte. Att få sin integritet respekterad oavsett kön, trosuppfattning, sexuell läggning, nationell bakgrund och slippa kränkande behandling, det är däremot en mänsklig rättighet som gäller såväl barn som vuxna. Anser man inte det så har man väl om något missat att barn har en hjärna?

    Det diskuterades problemlösning tidigare i tråden. De flesta kan nog genom logiskt resonemang och genom att använda enkla strategier för tolkning se varför man ur pedagogisk vinkel fattar beslutet att inte ordna val av skollucia. Självklart handlar det inte om att de som inte blir valda inte kan hantera frustrationen

    Om man inte tycker att sitt barn får den undervisning det har rätt till enligt lag, så ser man till att läsa på läro- och kursplan och tar ett samtal med lärare och rektor. Att sitta hemma och oja sig, kommer man inte långt med.             
  • Flickan och kråkan

    Det finns massor i den svenska skolan som skulle behöva förbättras, liksom i de flesta skolsystem. Om man tror att problemet i Sverige är likabehandlingsplaner och brist på skolluciaval så tar jag mig för pannan. Inget svenskt barn ska behöva känna att det inte blir utmanat. Alla barn har rätt att få undervisning på den nivå de befinner sig och det står i skol- och kursplaner. Att bli utmanad intellektuellt hindras inte av att vuxenvärlden tar ställning för frågor som rör allas lika värde. 

  • Flickan och kråkan
    Malena C skrev 2011-09-08 12:22:52 följande:
    JeckaH skrev: Men det man vet är att de barn som får lära sig i sin egen takt och med hjälp av sin lust istället för tvång, lär sig också att ta egna initativ och kunskapssöka aktivt i samspel med vuxna.

    Men om lusten att lära börjar redan när de två och de inte får några utmaningar inna de är sex - finns inte risken att de förlorar lusten att lära då?

    Men snälla nån lämnar du som förälder över ditt barns totala utveckling på alla plan till förskolan? Min äldsta är 3½ år. Han kan läsa = ljuda och avkoda ord som inte är alltför långa. Han räknar över hundra och har hyfsat begrepp om mängd och tid (klocka) för att ta ett par exempel. Han har alltid varit intresserad av former, färger, systematik. Senare med andra saker. Han har gått i förskola under ett drygt halvår. I våras 15 timmar/veckan, numera 20 timmar/veckan. Min yngsta är 2½ och går också 20 timmar på förskola nu sedan augusti. Han har inget direkt intresse för bokstäver och siffror. Kan tycka att det är lite kul att rabbla och låtsasräkna och låtsasläsa men annars ägnar han sin tid åt annat. Skulle aldrig falla mig in att sitta och traggla med honom när han inte vill. Vem som kommer att klara skolan som institution bäst har jag inte en susning om. Kan precis lika gärna vara min yngsta även om han inte lär sig läsa förrän han börjar skolan som 7-åring.

    Jag blir bara helt perplex över det totala tunnelseende som några ger uttryck för. Bildning och kunskap är något annat än formella färdigheter. Ett barn kan ha suveräna språkliga eller matematiska färdigheter utan att kunna en enda bokstav och inte ha en susning om vad ett plus eller ett likamedtecken är. Det innebär inte att det finns sådant som bör förbättras i den svenska skolan.   
  • Flickan och kråkan
    jordgubbe0812 skrev 2011-09-08 12:58:10 följande:

    Jag kan tycka att det är väldigt synd att svenska elevers kunskaper i olika ämnen sjunker i internationella studier. Och jag tror personligen det behövs mer än just en ny läroplan för att uppnå detta. På så sätt tycker jag att Caliningrad har rätt.      



    Läro- och kursplanerna är bra. Även LPO-94 som var tidigare var bra. Implemeteringen av vissa delar har dock varit bristfällig. Som svensklärare är jag och de kollegor jag jobbar med bekymrade över hur man jobbar med läsning och framför allt läsförståelse. Den finns en gammal tradition att läsförståelse och fördjupad läsförmåga är något som kommer automatiskt bara man läser....och det är fel. För vissa gör det det, för många inte. Bänkbok är ett ord som ger mig kalla kårar. Å andra sidan så var "bänkboks-metodiken" den förhärskande även då jag gick i skolan och det var innan läsförståelsen bland svenska elever sjönk generellt så problemet är mer komplext än så. Det handlar mycket om vad barn gör utanför skolan också.....och vad föräldrarna gör med sina barn. Det är spännande att många jämför med sin egen skolgång. Jag ser tvärtom att det har hänt mycket. Jag ser ju utan tvekan att de mycket få elever jag gett betyget MVG i år 9 har enormt mycket mer omfattande och framför allt mer fördjupade kunskaper än vad jag hade i samma ålder....med betyget 5. I jämförelse sysslade jag mycket lite med att  tolka, analysera och diskutera....inte minst med någon form av systematik. Metakognition var inte heller något jag var medveten om eller reflekterade över. 

    De problem som finns i svensk skola löser man inte genom att backa 50 år vad gäller kunskap om inlärning, utveckling och hur vi möter barn.     
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-08 13:32:31 följande:
    det ar val klart att det inte gar automatiskt att lasa ?!?! 
    det kravs valdigt mycket arbete och ovande. Ar det nagra i Sverige som pastar alltsa att det kommer in automatiskt ??

    Undrar hur man kan tycka att barnen reflekterar battre nu an forr nar samtidigt man erkanner att de forstar vad de laser samre. Men som du sager, det ror sig om mycket fa elever som far MVG enligt dina kriterier.
    Ursäkta om jag uttrycker mig otydlig. Jag tror inte du och jag menar samma sak med automatisering. Man har jobbat mycket och strategiskt med ren läsinlärning under de första åren. Under de följande åren har det funnits en tendens att "lämna" själva läsförståelsebiten åt eleverna att själva automatisera. Man har läst och pratat och skrivit om böcker, men i hög utsträckning inte aktivt arbetat med lässtrategier som kopplingar och inte minst inferens. För många läsare så utvecklas det per automatik eftersom vi i vår strävan att förstå utvecklar strategier. Men det finns ju många barn som inte är "läsare" och många barn som inte utvecklar dessa strategier trots att de läser.

    Jag är inte säker på att du vet vad detta verkligen innebär eftersom du tidigare ansåg att detta är något som finns inskrivet i din 4-årings kursplan och att det är något hon och hennes jämnåriga behärskar om något år. Det är jag rätt övertygad om att de inte gör.

    För att kunna avgöra vilka kunskaper och färdigheter som förbättras/försämrats under längre tid så måste samma kunskaper och färdigheter efterfrågas och bedömas. Inte minst måste vi göra samma tolkning av vad vi anser att de olika kunskaps- färdighetsnivåerna faktiskt innebär. Ditt resonemang känns väldigt naivt.            
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-08 13:34:25 följande:
    Forresten sa kan min dotter naturligtivis inte analysera Baudelaire (!) men hon kan faktiskt klaga nar jag spelar for mycket Chopin och brista ut: Jag vill lyssna pa Mozart!

    Ser du skillnaden på de kunskaper och förmågor som krävs för det ena och det andra. Det är mer avancerat att analysera "Nöff nöff Benny" (barn-/bilderbock för små barn) än att känna igen och kunna skilja två olika fenomen. Det ena handlar om någon form av utantillinlärning, det andra kräver en helt annan kognition, eller hur? Att det skulle vara "för sent" i år 1-3 (svenskt skolsystem) som du påstod tidigare blir lite absurt.
  • Flickan och kråkan
    jordgubbe0812 skrev 2011-09-08 13:54:15 följande:

    Det jag menade var att det är bra att det kommit en ny läroplan. Jag ser genast på min dotters förskola att de arbetar mer fokoserat kring olika aktiviteter.  Däremot tror att det behövs betydligt mer än denna läroplan för att vända trenden, att sverige för varje år sjunker i internationella mått. Vilket jag tycker är ett problem även om säkert mycket förändras till det bättre.  

    Man kan lära på så många olika sätt och jag tycker att förskolan i sverige är en bra ide. Man kan göra så mycket roliga saker som är lärorika utan att sitta sitll och lyssna. Samla byggkomponter i skogen för att bygga olika saker har varit ett projekt i veckan. Jag tycker sådana projekt är strålande och skulle inte drömma om att vilja ha min 3-åring i förskolan.

       

    Ja, håller med dig helt och hållet.
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-09 05:03:03 följande:
    hej!
    Men jag antar att du har fatt dina examen i Sverige! sa det ar klart att du har blivit hjarntvattad!
    Kan vi ta och höja nivån ett snäpp så att vi slipper hamna i sandlådan, för det kan knappast tolkas som något annat än okunskap.

    Jag förstår att du anser att det svenska skolsystemet är värdelöst. Problemet som jag ser det utifrån vad du skriver är att din utgångspunkt vilar i total okunskap om detsamma. Att du t.ex. lägger fram likabehandlingsplanerna - som fenomen - som ett starkt argument för att skolsystemet havererat och är flummigt, eller det faktum att du inte läst alternativt inte förstått (eller bådeoch) läro- och kursplaner känns liksom inte helt seriöst. Att skolan i Sverige har områden att jobba med som behöver förbättras? Absolut. 

    Jag har inte läst kursplanerna som din dotters skolsystem bygger på så jag kan tillika inte ha någon uppfattning om dem. Jag tror däremot att det finns mycket att lära i många avseenden. De flesta system har både fördelar och nackdelar. Detsamma gäller hur de i praktiken sedan implementeras. Jag kommer ihåg en gammal tråd där du berättade hur din dotters inskolning gick till. Ett skolsystem eller en pedagogisk institution som anser att det är OK och normalt att behandla en liten människa på det sättet har utan tvekan områden att förbättra.....hur fantastiskt duktiga man än är på att lära ut matematiska formler. Grundläggande värderingar är för mig något mer än en fotnot i kanten. För att använda ditt uttryck, så har man då rätt uppenbart missat att barn just har en hjärna.

    Jag är jättenyfiken på hur man arbetar med lässtrategier och framför allt inferens i det system ni har. Berätta gärna, för jag är genuint intresserad. Kan ju vara så att er skola har ett fantastiskt sätt att arbeta med just det.....eller inte.
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-09 06:16:58 följande:
    Hej,
    egentligen tror jag att vi haller overens om en del, aven om du , som alla andra svenskar, vagrar av ideologiska skal, att anvanda ord sasom disciplin, arbete, anstrangning, lydelse osv.

    Da kan vi prata om ording och reda istallet. Det ar punkt nr 1.

    Min dotters skola ar en internationell skola i Thailand, som det finns manga andra. 30% av skolorna i Bangkok ar internationella, dvs de foljer antingen US, IPC eller brittiskt curriculum om de ar engelskprakiga.

    Sen ar de tvungna av den thailandska lagen att "thailandisera" curriculum som maste inkludera da:
    * Thai culture
    * Thai national anthem pa morgonen
    * alla thailandska  hogtider ska firas
    * barnen maste visa respekt till lararna med "wai" och den del andra traditioner
    * barnen maste visa respekt till kungen och drottningen 

    Min dotters skola foljer det kalifornianska curriculum

    De mats ofta med US skolor och faktumet ar att min dotters skola rankade nummer 1 i matte forra aret (slutet av lagstadiet) . Da jamfordes de bland 10 000 tals skolor i USA.
    De ligger ocksa i toppen nar det galler lasning TROTS ATT NASTAN INGA BARN HAR ENGELSKA SOM MODERSMAL utan japanska, hindi, punjabi, marathi, thai, koreanska for det mesta.

    Nar det galler lasning sa anvands Jolly Phonics metoden pa nastan alla internationella skolor har.
    En method som bygger pa mycket fonologi + ar alfabetisk, istf "whole language", "dolchwords" approach som leder till dislexi, stavfel, osv...

    Just nu ar min dotter 4 och hon kan det hon hon ska kunna enligt curriculum, alltsa jag pushar inte henne pa nat satt utan det hon kan kan hon fran skolan och jag skulle saga att alla andra barn i hennes klass ligger pa samma niva ungefar.

    Hon kan:
    * kanna igen alla bokstaver,  i latinskt + thai alfabet
    * skriva alla bokstaver, sma och stora i latinskt alfabet 
    * skriva valdigt manga fornamn som hon ville kunna skriva (folk hon tycker om osv)
    * forknippa ljud och bokstav
    * gissa vilket ord man laser om hon far valja mellan flera ord (typ Cat, Hat, osv)
    * gissa forsta bokstaven pa orden
    * gissa sista bokstaven pa orden

    Du får ursäkta, men jag tycker inte att det är några exceptionella kunskaper för en 4-åring. Min 3½-åring kan det din dotter kan (ja, inte thai då) plus att han ljudar och avkodar. Han skriver mer än namn och det här med att veta vilka bokstäver ord börjar och slutar på kunde han innan han var 3. Han är inte det minsta exceptionell eller ovanligt begåvad. Han har bara ett väldigt intresse av former och liknande. Lillebror kommer inte att vara i närheten av formella färdigheter som 3-åring, men han kommer med största sannolikhet inte ha sämre språkkunskaper senare i alla fall för så fungerar inte "kunskapande". 

    Sedan blir jag fascinerad av att du jämför Sverige med USA. När man tittar på de undersökningar kring barns kunskaper som alla hänvisar till = PISA, så är det ju så att Sverige och USA ligger på i stort sett samma nivå (2009, som var sista undersökningen). Sverige och USA har en mer eller mindre identisk utveckling vad gäller läsförståelse = stadigt sämre under 2000-talet och resultatmässigt på "samma" plats idag. Vad gäller likvärdighet = alla barns utbildningsmöjligheter utifrån bland annat ekonomiska och sociala faktorer så ligger Sverige långt före USA. Så vad du försöker att få sagt genom att jämföra med USA vet jag faktiskt inte.  

      
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-09 09:40:05 följande:
    Sverige har gjort valet av mediokritet.

    I vad? Du har ju ett något smalt perspektiv om man säger så.

      
  • Flickan och kråkan
    Hertha skrev 2011-09-10 18:48:11 följande:
    Din son låter som min . Jag brukar också säga att det är hans intresse för former som lärde honom att läsa tidigt. Vi brukade gå och titta på skyltar när han var 2 så redan då kunde han känna igen trianglar i olika lutningar. Han la 25-bitarspussel som 2,5-åring, något jag också tror beror på att han såg formen. Nu är han 5 och kan bygga lego efter ritningar till 7-8-åringar.

    Hans lillebror har HELT andra intressen, han är nu 3 och kan inte lägga 12-bitarspussel. Han känner igen typ första bokstaven i sitt namn och kan räkna till 10 på engelska och svenska men det är typ allt. Å andra sidan är han superduktig på att klättra och vet precis var hans kropp börjar och slutar. Något storebror fortfarande inte har koll på.
    Det låter som vi har fyra barn som är väldigt lika . Äldsta låter precis som din äldsta. Har varit tidig med färger, former, siffror och bokstäver. Samma sak med pussel. I somras när han satt och åt penne ur en matlåda så konstaterade han plötsligt att det såg ut som Sydamerika. Och det gjorde det. Pastan som fanns kvar på botten låg i en form som såg ut som Sydamerika och vi har inte tragglat kartor. Motoriskt känns mycket han gör lite avigt .

    Lillebror blir snart 2½ år och känner igen vissa basfärger (med möda), kan räkna till tre med säkerhet för vad det innebär. Kan rabbla siffror längre utan att förstå innebörden och ibland kan siffror komma i oordning och flera gånger . Känner igen A som hans namn börjar med och M och P. Han är helt ointresserad. Han är tvärtemot sin bror däremot väldigt motorisk och en riktig klätterapa som sedan länge har full koll på armar och ben. Hanterar balanscykel klanderfritt sedan ett halvår.

    Sedan har ju båda färdigheter och förmågor som är mindre uppenbara = ej mätbara.  

       
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-11 14:14:27 följande:
    Din son kommer att ha extremt tråkigt när jag börjar i ettan... du måste försöka bromsa honom eller så blir han säkert bromsad iallafall, så det är ingen fara... . Jag har aldrig påstått att min dotter 'är exceptionellt begåvad. Tvärtom är hon en perfekt representant av vad alla 4-åringar kan här, TACK VARE SKOLAN enbart. Jag vet mycket väl att många svenska barn kan läsa innan de börjar ettan, men det har de lärt sig UTANFÖR SKOLAN och därför tycker jag att det är skamligt att den svenska skolan är så lätt. Det är en förolämpning mot alla dessa normalt utvecklade barn, som nån annan skrev.

    Om du har förstått det jag skrev har jag inte jämför Sverige med USA. Varför skulle jag göra det ? finns inte en enda amerikan på min dotters skola som ligger i Asien. 

    Nej då, han kommer inte att ha tråkigt i skolan för att han kan läsa, skriva och räkna när han börjar. Jag läste som 4-åring och har aldrig upplevt skolan som tråkig pga det. Du och jag har så totalt diametralt olika uppfattningar om vad kunskap och bildning är, liksom hur man lär sig att vi pratar förbi varandra. För mig är det fullständigt oväsentligt hur många bokstäver en 4-åring kan. För mig är det däremot viktigt vilken språklig förmåga han/hon har och det enkelt mätbara som du hela tiden utgår från är inget vidare bra mått på det. Du tror inte barn lär sig något under den tid man inte aktivt sysslar med att räkna, läsa och skriva?

    Nej, min 3½-åring har inte lärt sig att läsa på förskolan det halvår han gått där, men däremot en massa annat. Min yngsta som är 2½ år kommer inte att kunna läsa som 3½-åring. Han har inte blivit försummad, det är inte en förolämpning mot hans begåvning. Han är inte heller mindre bågåvad eller mindre kunnig generellt. Han kommer att kunna annat som inte hans storebror kan när han är 3½. Utan tvekan kan det mycket väl vara så att han är den överlägsne läsaren av dem två när de är 12 år. Om man lär sig alfabetet när man är 3 eller när man är 7 är inte det minsta avgörande för den framtida läsförmågan. För mig är ditt perspektiv oerhört begränsat. Ditt prat om att barn per automatik bromsas i det svenska systemet är ett ypperligt bevis på det. Jag har inget problem med att samtala med personal som arbetar med mina barn, så varför skulle de bromsas?

    Du jämförde med USA på det viset att du jämförde din dotters skola med amerikanska skolors resultat och den dessutom följer californian curriculum.   
      
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-11 14:33:32 följande:
    Hej,
    varför jag tycker att det är viktigt att börja träna literacy så tidigt som möjligt är att jag tror stenhårt att barnen tappar intresse i läsning/skolan/studierna om de befinner sig i ett utvecklingsstadium som är mycket mer avancerat än det de böckerna de läser.

    Jag kan inte riktigt se hur en 8-åring kan tycka att det är så utvecklande att läsa enkla barnböcker, när samma 8-åringen kan förstå filmer som är i förhållande mycket mer komplicerade.

    Därför många tonåringar bara sitter och tittar på TV eller spelar videospel till slut tror jag och aldrig når den nivå som krävs för att tycka att skönlitteratur är spännande. 
    Vikten av att ge barn ett rikt språk och visa dem vägen in i litteraturens värld tidigt håller jag helt och hållet med dig om. Det du skriver sedan.........ja, där kan jag nog inte hålla med dig om något är jag rädd. Du är väl medveten om att man på universitetsnivå kan arbeta med barnböcker.....även på så "katastrofalt låg nivå" som bilderböcker. Du har helt fel ingångsvinkel till problematiken kring läsning och vad läsförmåga är.    
  • Flickan och kråkan
    Malena C skrev 2011-09-11 07:58:43 följande:
    Skolan skiljer sig en hel del mellan olika länder och det finns väl för och nakdelar med allt. Här i Belgen börjar man mellan 2.5 och 3 år och det har jag varit väldigt tveksam till men jag tror vi har hittat en bra lösning för vår son och jag ser att han lär sig massor tack vare ett engagerat dagis med en bra blandning av fri lek och pedagogisk verksamhet. Han lär sig definitivt bättre tilsammans med andra barn och gillar tanken på att man tar till vara barns begåvning och ger dem mycket stimulans redan när de är små. jag har uppfattningen från svenska vänner med barn på dagis att den pedagogiska verksamheten inte har ett mål och att de är understimulerade men det skiljer sig väl från dagis till dagis. Vi har hittat en skola där de är sju elever i min sons klass. Här finns klasser med mellan 20 och 30 2.5 till 3-åringar på en lärare och det tycker jag är rent vansinne. Om inte pedagogiskt så rent säkerhetsmässigt.
    Problemen med den svenska skolan tycker jag är att kvaliteten varierar så starkt sedan skolan blev kommunaliserad.  När jag jobbade på högstadiet var det stor skillnad kunskapsmässigt mellan eleverna beroende på vilket mellanstadium de kom från. Det ser ut som den nya skolplanen är bättre men jag vet att de elever som lämnade vårt högstadium hade betydligt lägre kunskapsnivå än motsvarande ålder ibåde Tyskland och Belgien. En av orsakerna tror jag är att vi under lång tid i Sverige har haft fokus på att lära sig söka information och infört en massa pedagogiska metoder. Jag tror på katederundervisning och friare former enbart när klassdynamiken tillåter. Jag tycker dessutom att pedagogik i mångt och mycket är ett flumämne. Av alla lärarkolloegor jag haft, både med formel examen och utan, så är det de som är personliga auktoriteter med humor som varit bra lärare. Ordning och reda i kombination med humor och och ett respektfullt bemötande av varje elev och ett personligt engagemang gör en bra lärare. Om läraren sedan har en passion för sitt ämne så lär sig eleverna bättre oavsett om de är begåvade eller inte.
    Om jag fick bestämma över lärarutbildningen skulle alla ha en master i sitt huvudämne och pedagogiken skulle enbart bestå av praktik under ledning av en erfaren lärare med goda resultat.
    När min mamma gick ut nian kunde hon allt man lär sig på den mest allmänna linjen på gymnasiet idag och hon var inte unik. Hon var redo att försörja sig själv om det behövdes. Jag har svenska kollegor som bara 90-talets grundskola i botten och de kan inte ens sitt eget språk ordentligt. Om de klarar procenträkning så stannar det också där och de är inte obegåvade - bara illa undervisade. Jag hoppas det är förändring på gång. Min man har Bekgisk grundskola i botten och en yrkesutbildning ovanpå det. han läste samam matematik i grundskolan som jag gjorde på gymnasiet. Jag tycker detta är en förolömpning mot svenska barn. Vi borde ge dem en bättre start som håller internationellt.
    Tja, jag vet inte riktigt. En hel del av vad du skriver känns inte särskilt verklighetsförankrat. Tittar man på läsning/läsförståelse som man la prioritet på i PISA 2009, så var resultaten mellan svenska och tyska elever inte signifikant = mycket likvärdigt resultat.  Samma sak gäller Storbritannien och Frankrike exempelvis. Att ålder för skolstart och "katederundervisning" skulle vara avgörande avfärdar PISA rätt kraftfullt med tanke på resultaten som helhet.....om man tittar på alla deltagande länder, deras resultat och den pedagogiska verksamheten. Om pedagogik bara är flum så borde inte ett land som exempelvis Nya Zeeland stå ut så markant positivt, tvärtom. Belgiska elever presterar bättre än Sverige generellt, så därifrån har vi säkert något att lära men frågan är vad? Belgien hade rätt hög andel elever som presterade riktigt lågt och dessutom så hade socioekonomisk bakgrund stor betydelse för elevernas resultat.......vilket är något att sträva bort ifrån, eller hur? vad gäller svenska elever och deras läsförmåga så är det som oroar mest att vi från 2000 (bra mycket senare än du och jag och våra jämnåriga gick i skolan) gått från att varit i topp till att år 2009 vara ett medelland - tillsammans med Storbritannien, Tyskland, Frankrike etc. Det är alltså en rätt nylig, signifikant försämring.

    Vad gäller katederundervisning som du tror starkt på. Tja, i vissa situationer överlägset som när man exempelvis modellerar. Som mer "ständig" undervisningsform? Nej. Varför? För att man om något då har extremt svårt att individualisera. Jag tror däremot på en styrd undervisning där man verkligen ger eleverna redskapen de behöver. Där har vi missat många gånger......och inte bara svenskar ska tilläggas. Intressant med tanke på diskussionen är att det i GP idag var en insändare från en pensionerad matematikadjunkt som ondgjorde sig över Reinfeldts puffande för mer katederundervisning i matematik. Han ansåg att det inte alls var en framkomlig väg i matematikämnet utan att vad elever idag är dåliga på är att ta tid att fundera och reflektera och på så sätt faktiskt lösa problem, och att det för det behövs just reflektionstid och inte minst samtal på ett annat sätt än genom envägskommunikation.

    Jag tycker helt enkelt ditt perspektiv och resonemang är för smalt och därmed felaktigt....men det är min personliga uppfattning självklart.       

       

      

       

          
Svar på tråden Om skolan är för lätt...?