infekterade far/morföräldrarelationer

Ja, det fanns en föreställning om att när barnet kom så skulle vi bli tajta med föräldrarna, att det skulle lösa alla problem och vi skulle "ta vårt förnuft till fånga", typ. Ja, vi träffas mest för att vi inte ska ha så dåligt samvete för att vi "förvägrar dem deras barnbarn", och lite för att barnet ska veta vilka de är. Nej, de får inte vara ensamma med barnet. Vi har kommit så långt att tvååringen kan följa med ut i trädgården och gunga en stund medan vi sitter kvar på altanen. Vi hänger inte över dem när vi träffas, men icke att barnet får vara ensamt där.

Vi har löst konflikten på så vis att vi har talat om för dem att vi gör vad vi tycker är bäst för vårt barn, att vi har fattat genomtänkta och välgrundade beslut som vi är nöjda med, att de gärna får fråga varför vi gör som vi gör, men att det är vi som bestämmer över vår familj, inte de, och de har accepterat det. De gillar inte det, men har insett att de måste acceptera det om de vill träffa oss alls.