Kan man få kejsarsnitt?

Jag känner med dig och förstår precis vad du går igenom. Jag var med om ungefär samma sak. Eftreåt trodde jag inte ens att jag skulle vilja he fler barn. Man är ju inte säker på att allt går bra med ett snitt heller tänkte jag, även om det då kändes som den enda alternativa lösningen OM jag skulle få för mig att skaffa barn igen. Jag hade ont länge och var deprimerad. Min son togs med sugklocka och att få upp honom på magen helt slapp och livlös och sen se honom försvinna har varit svårt att bearbeta. De livade upp honom och han fick åka till neonatalen för övervakning. Han mår fint nu (snart 10 mån) och återhämtade sig snabbt. Men på något sätt känner jag mig snuvad på tiden efter förlossningen när både han och hans pappa försvann och jag låg ensam kvar. Kanske är det en del i att jag nu faktiskt börjar känna att kanske kan jag fixa en förlossning igen. Och nu när jag har min fantastiska son här så kan jag inte säga annat än att jag skulle ha genomlidit det igen för att få ha honom här hos mig. Tveklöst. För så här i efterhand så känns det "konstigt" nog värt det! Jag hoppas innerligt att tiden läker alla dina sår, för det är ingen enkel sak att vara med om det du just har gått igenom. Försök ge tiden tid och kanske kan mina ord ge dig lite hopp.

Och just det, till det som tråden faktiskt handlar om: Min BM sa på efterkontrollen att jag kan skriva ett förlossningsplan innan och begära snitt om något skulle gå tokigt (ifall jag ändå är beredd på att göra ett försök). Och om de inte går med på den planen så skulle jag helt enkelt begära ett planerat snitt. På henne lät det inte som ett problem att få ett snitt när man har traumatiska upplevelser bakom sig. Detta är i Göteborg och det kan säkert variera från landsting till landsting.