Så otroligt sårad :,(

Hej känner att jag behöver skriva av mig lite!
jag och min pappa har inte alltid haft en bra relation men nu efter jag fått min dotter så har den väll blivit lite bättre. men nu efter bara 8 månader så har jag sakt upp bekantskapen med han.
jag (20 år) och min sambo (25år) bor i ett hus som han fått av sin pappa.
Huset är så klar i behov av renovering och det håller vi på med men det är svårt att få ekonmin att gå ihop när man är mammaledig.
Varje gång min pappa vart hit så har han alltid något att klaga på.. städning,att vi måste fixa det och det och han sätter till och med tidsgränser för när det ska vara gjort!!
Detta har gjort mig extremt arg och ledsen efter som min sambo jobbar borta (sön-tors) varje vecka så han är inte hemma så mycket och hinner inte göra allt när han är hemma och vi gör verkligen allt för att bygga upp ett trevligt och säkert hem för våran lilla.
har sagt till honom i omgångar att jag vet alla fel han på pekar och vi ska fixa det så fort vi har tid och pengar ,men ändå forsätter han och har vi fixat en sak så hittar han alltid något nytt att klaga på.
sist han var hit så skulle han och hans sambo äta med mig och min dotter, han hann inte äns vara här i 5 min innan han börja gå runt och klaga tillslut fick jag nog och sa ifrån vi vart jätte osams och det sista han sa till mig var
- det är så jävla äkligt i det här huset så jag klara inte äns av att äta.

innan dom kom så hade jag städat...men inte duger aldrig.
Jag tycker att jag och min sambo har gjort ett jätte jobb med huset byttgolv. tapetserat fixat köket mm.. ja menar hur många i våran ålder har ett hus centralt nära dagis och skola??
Är så fruktansvärt sårad

är jag för hård som inte vill ha han i mitt liv nå mer? har man rätt att säga så till sina barn??? :(

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-28 18:48
??

mamma91

Äldre 22 Aug 22:07

#2

Jag flyttade hem ifrån när jag var 16 år och har knappt bott hemma hos min pappa.
och nu försöker vi bygga en egen framtid. har pratat med min mamma om detta och hon vet att jag tycker det är jobbigt till och med hon har pratat med pappa och sakt att det kommer inte hålla om han ska hålla på så här men han lyssnar aldrig!!
han har gjort så otoligt många saker

han förstöde tillexempel min 18års fest genom att börja slås med min store bror in för alla så alla åkte hem :( skämdes som bara den :(

mamma91

Äldre 22 Aug 22:14

#3

frågade även min mamma om hon tycker jag städar dåligt men fick till svar
- nej verkligen inte, du städar ju hela tiden gumman!
så brister i min städing finns inte!

mamma91

Äldre 8 Sep 09:39

#7

Puman skrev 2011-09-07 16:06:23 följande:

*släktskap är ingen garanti för kärlek' och tyvärr så finns det sådana relationer. Vad är din känsla TS, känner du att du behöver flytta dina gränser för att ni ska kunna ha en relation? Är han positiv emot dig utanför sina påpekanden?

Det kan vara ett otroligt jobbigt beslut att ta att bryta, så kanske du ska fundera på vad det är DU VILL och hur du vill känna när du tänker på din far. Ta en paus ifrån honom och var inte rädd för att berätta för honom varför du inte vill träffas, han är trots allt en vuxen människa och får lära sig hantera det här.

Tänk du på din lilla familj, lägg energin där och försök inte vända ut och in på dig själv för att tillmötesgå honom, du är vuxen nu med ett eget barn att ansvara för.

*kram*

Ja, jag känner att dom försöker styra mitt liv och ska lägga sig i allt.. jag tackar alltid nej när de ska hjälpa med något.. för om jag får hjälp med till exempel pengar eller något annat så börjar dom direkt att ställa krav som om jag var skylldig nått.
min pappa är väldigt dryg han kan ringa 3 gånger om dagen bara för att höra så min dotter fått vatten och mat!!! HALLÅ va tror dom?! de får ju mg att känna som vårldens sämsta mamma!!! kan även ringa och på pecka att jag inte får ha min dotter sovandes ute för det är jätte myggit.. det finns ju myggnät och jag är faktiskt så pass gammal och rädd om min älskade dotter att jag aldrig skulle ställa ut henne uten så myggorna kunde bita henne. man har ju sunt förnuft!
Har pratat med mn pappa men han säger att jag ska sluta fjanta.
tror det är de som är mitt största problem dom tar inte mina känslor på allvar och låter mig aldrig få en chans att visa att jag klarar mig själv!

skånegås skrev 2011-09-07 16:31:35 följande:

Det finns folk till allt... Min mamma började stortjuta när jag sa att jag vill bestämma en del själv, när hon bara fortsatte tjata sa jag att hon inte skulle lägga sig i sånt hon inte hade med att göra. Hon gav sig ändå inte utan det slutade med att jag fick lägga på luren. Och nu för några veckor sedan sa jag åt henne att jag inte ville att hon skulle lasta över sitt dålig samvete på mig. Sedan dess har jag inte hört av henne. Det är de två gånger i mitt liv jag sagt ifrån och maken insisterar på att jag inte var elak... (Jag är 30 år nu) Du är iaf inte ensam om att ha konstiga föräldrar som lägger sig i...

Olyckligtvis gillar mina barn henne, men jag vet inte. Så länge hon inte hör av sig får det väl vara så. Jag tycker det är skönt att inte ha någon som hela tiden berättar för mig hur jag ska göra.

Skönt att veta :) men det jag tycker är värst är att min sambo avskyr min familj och jag kan förstå han men det har kommit till en punkt där min föräldrar lägger sig i för mycket så det känns som om dom förstör mellan oss..
älskar min sambo fruktansvärt mycket och det finns en viss ålerskillnad mellen oss (jag är 20 och han är 25år)
vi bråkar inte ofta men när vi väl göra det så handlar det oftast om mina föräldrar.. nått dom sakt eller gjort.. och jag vill verkligen inte mista min sambo!

Så otroligt sårad :,(

INNEHÅLL