Mor till två döttrar skrev 2011-08-20 06:29:12 följande:
Vi låg på Östra Sjukhuset i Göteborg med båda våra barn, båda prematura. Med yngsta fick vi stanna i 14 veckor, hon kom altså hem veckan innan hon blev fullgången. Vi hade med oss syrgas hem men använde den bara i en månad till. Ovissheten har periodvis varit väldigt tung. I början hade hon det tufft vår lilla tjej. Det blev larmsnitt och hon bröt armen när det tog ut henne, och så hjärnblödningen, och ductus som inte ville stänga sig så det blev operation. Hon krävde enorma mängder syrgas ett tag, verkade ha väldigt ont. Hon hade en extra vända i respiratorn och då trodde vi att hon skulle stryka med men efter det gick hon från klarhet till klarhet! Men många långa sega veckor blev det. Vad det gäller hjärnblödningen så var det som att falla ner i ett svart hål när de berättade om den. Sen var det så olika HUR de berättade om den. Nån doktor pratade om värdigt liv och då kändes det som att vi redan förlorat henne. Men vår kontaktläkare var mycket bestämd med att framtiden var oviss både på gott och ont och det gav i alla fall hopp. Jag önskar att jag vetat hur fantastisk hon skulle komma att bli!! Hon har haft tur på det viset att hon inte har haft problem med magen och hon har vuxit så bra att hon redan har kommit ikapp på sina kurvor, hon är nu så stor man ska vara vid 1 år. Ovissheten finns ju fortfarande kvar. De säger nu att vi kan utesluta alla stora saker och att hon kommer kunna både gå och springa och att hon bör bli normalbegåvad. Men det betyder ju inte att hon inte kommer ha problem med sitt ben ändå, och hon kanske får stora koncentrationssvårigheter i skolan som ställer till det för henne. Men det är lättare att hantera. Vi har vänner från neo vars son föddes lika tidigt och har haft samma typ av blödning. Han har haft andra problem också och har vuxit lite dåligt och visst utvecklas han lite långsammare men han utvecklas ändå fint och är en glad och busig liten kille! De är fantastiska de små... Hur stor var din flicka när hon kom? Hur mår hon i övrigt, bortsett från blödningen? Hur mår du?
kram
Okej. vilken kämpe ni har fått!!!
Det blev akutsnitt för mig också allt började med en blödning och jag åkte in på västerås förlossning där de inte hittade något fel men ändå erbjöd mig att sova över ifall de skulle bli något. Vilket var skumt när de såg bra ut.. men tur va att jag sov kvar sen nästa dag så undersökte de mig igen och då hade livmodertappen öppnats och de blev akut med ambulans till uppsala. väl där hade ja öppnat mig 4 cm sen efter tio min bara var ja öppen 7 cm!!! Så blev det akut snitt. Jag hade tydligen en för "slapp" livmodertapp som töjs ju mer barnet växer eller har kommer få linda in livmodertappen när jag ska ha fler barn i framtiden då när jag blir i vecka 14. Helt sjukt att man inte kan få undersöka sig om de är fler som kan ha så för att undvika de hela. Jag hade en liten blödning i början av graviditeten men då fick jag inte komma in för de var så vanligt att ha i början tydligen..
Min lilla tjej var 34 cm lång och vägde 880 g när hon kom. Hur stor är din lilltjej? Då har du alltså två prematura barn. Gick allt bra med din andra son/dotter? Nu mår hon bättre i början av veckan var hon väldigt seg och trött men nu börjar hon röra sig mer och säga ifrån lite när man byter blöja o lite sånt. Så som hon var i början när hon kom. så de är ju mycket positivt. Men med mig är de upp och ner när man bara vill ha ett svar på hur allt kommer att bli man vet ju att man har en låång väg kvar. Man får ta en dag i taget....
