• maadz

    Ni med prematura barn, titta hit!

    Hej alla där ute.
    Jag fick barn för snart 2 veckor sen. Lilltjejen kom ut i vecka 25+3. Fortfarande kvar på neontalav såklart. Nu till min fråga ni som fött för tidigt och era barn åkt på blodproppar och hjärnblödningar. Hur har de gått efter? Nu är de så att min lilltjej har fått blödning långt inne i hjärnan vilket enligt alla läkare säger är mycket allvarligt. Som jag fattat har hon fått en blodpropp vilket gjort till den allvarliga blödningen. Ni som varit med om de här med prematura barn vet hur påfrestande allt är. Man lever stort sett i en bubbla och man vet aldrig vad som händer. Och jag vet att alla barn är olika begåvade och att de är olika för alla små. Men jag är förtvivlad och vill veta om era små klarat sig fint ändå trots läkarna sagt att de kan ge men i framtiden.

    Kärlek till er alla! /M

  • Svar på tråden Ni med prematura barn, titta hit!
  • MiScHoOo

    det är spam, jag har anmält det med ingen moderator inne. Hoppas du får svar eftersom jag är i riskgruppen att födda ett litet barn själv, Lycka till med barnet och hooas att allt blir bra

    och framför allt grattis

  • bdmc

    vi fick vår son i v 26+6 dock klarade han sig undan hjärnblödningar. men gossen som låg sidan om fick en hjärnblödning och fick en shunt insatt. Han återhämtade sig jättebra och kunde gå hem med hensjukvård ungefär vid BF. Om han fått bestående men vet man ju tyvärr inte förrän han blivit större, men de såg ingen skada på honom sålångt i alla fall.

    hoppas det går bra med er lilla tjej 

  • Mor till två döttrar

    Hej!


    Min dotter är snart 13 månader. Hon föddes i vecka 25+0 och fick en hjärnblödning, grad IV. Hon fick vattenskalle och tappades lumbalt i flera veckor men sedan redde det upp sig och hon slapp shunt. Hon har en liten sidoskillnad pga av blödningen och det syns på höger ben som hon har lite svårare att styra. I övrigt har hon klarat sig osannolikt bra och läkarna säger att det är inte så ovanligt som man kan tro. Har du frågor så fråga gärna. Vilket sjukhus ligger ni på?


    Kram och lycka till!

  • maadz
    Mor till två döttrar skrev 2011-08-19 11:48:20 följande:

    Hej!


    Min dotter är snart 13 månader. Hon föddes i vecka 25+0 och fick en hjärnblödning, grad IV. Hon fick vattenskalle och tappades lumbalt i flera veckor men sedan redde det upp sig och hon slapp shunt. Hon har en liten sidoskillnad pga av blödningen och det syns på höger ben som hon har lite svårare att styra. I övrigt har hon klarat sig osannolikt bra och läkarna säger att det är inte så ovanligt som man kan tro. Har du frågor så fråga gärna. Vilket sjukhus ligger ni på?


    Kram och lycka till!


    Hej där!
    Min dotter kommer få vattenskalle hon också de är väl på g till det nu. Vi ligger på akademiska i uppsala. Toppen personal och hon ligger verkligen på rätt ställe. vart låg ni?
    Då vet du hur de är med denna ovisshet. Man vill bara bryta ihop. När fick ni komma hem ungefär? Förstår ju att man får komma hem när allt ser bra ut men de ser ut som en lång väg att vandra. Vi blir kvar i Uppsala några veckor till sa de till oss., sen blir de hemstaden Västerås.

    kram och tack för ditt svar.
  • maadz
    Mamsen89 skrev 2011-08-19 03:49:04 följande:
    Alltså vad håller du på med? du skriver samma länk i alla trådar lägg av!

    Jag vet inte mycket om dessa små prematurbarn, men jag vet av en erfarenhet att en läkare sa till mig att det är lättare för små barn att hämta sig efter en hjärnblödning än vad det är för en vuxen. Hoppas att det går bra för din dotter och att hon återhämtar sig.
    Jo läkarna har sagt de till oss med. Men att denna blödning är allvarlig då den är djupt in i hjärnan. tack så mycket..
  • Mor till två döttrar

    Vi låg på Östra Sjukhuset i Göteborg med båda våra barn, båda prematura. Med yngsta fick vi stanna i 14 veckor, hon kom altså hem veckan innan hon blev fullgången. Vi hade med oss syrgas hem men använde den bara i en månad till. Ovissheten har periodvis varit väldigt tung. I början hade hon det tufft vår lilla tjej. Det blev larmsnitt och hon bröt armen när det tog ut henne, och så hjärnblödningen, och ductus som inte ville stänga sig så det blev operation. Hon krävde enorma mängder syrgas ett tag, verkade ha väldigt ont. Hon hade en extra vända i respiratorn och då trodde vi att hon skulle stryka med men efter det gick hon från klarhet till  klarhet! Men många långa sega veckor blev det. Vad det gäller hjärnblödningen så var det som att falla ner i ett svart hål när de berättade om den. Sen var det så olika HUR de berättade om den. Nån doktor pratade om värdigt liv och då kändes det som att vi redan förlorat henne. Men vår kontaktläkare var mycket bestämd med att framtiden var oviss både på gott och ont och det gav i alla fall hopp. Jag önskar att jag vetat hur fantastisk hon skulle komma att bli!! Hon har haft tur på det viset att hon inte har haft problem med magen och hon har vuxit så bra att hon redan har kommit ikapp på sina kurvor, hon är nu så stor man ska vara vid 1 år. Ovissheten finns ju fortfarande kvar. De säger nu att vi kan utesluta alla stora saker och att hon kommer kunna både gå och springa och att hon bör bli normalbegåvad. Men det betyder ju inte att hon inte kommer ha problem med sitt ben ändå, och hon kanske får stora koncentrationssvårigheter i skolan som ställer till det för henne. Men det är lättare att hantera. Vi har vänner från neo vars son föddes lika tidigt och har haft samma typ av blödning. Han har haft andra problem också och har vuxit lite dåligt och visst utvecklas han lite långsammare men han utvecklas ändå fint och är en glad och busig liten kille! De är fantastiska de små... Hur stor var din flicka när hon kom? Hur mår hon i övrigt, bortsett från blödningen? Hur mår du?


    kram

  • maadz
    Mor till två döttrar skrev 2011-08-20 06:29:12 följande:

    Vi låg på Östra Sjukhuset i Göteborg med båda våra barn, båda prematura. Med yngsta fick vi stanna i 14 veckor, hon kom altså hem veckan innan hon blev fullgången. Vi hade med oss syrgas hem men använde den bara i en månad till. Ovissheten har periodvis varit väldigt tung. I början hade hon det tufft vår lilla tjej. Det blev larmsnitt och hon bröt armen när det tog ut henne, och så hjärnblödningen, och ductus som inte ville stänga sig så det blev operation. Hon krävde enorma mängder syrgas ett tag, verkade ha väldigt ont. Hon hade en extra vända i respiratorn och då trodde vi att hon skulle stryka med men efter det gick hon från klarhet till  klarhet! Men många långa sega veckor blev det. Vad det gäller hjärnblödningen så var det som att falla ner i ett svart hål när de berättade om den. Sen var det så olika HUR de berättade om den. Nån doktor pratade om värdigt liv och då kändes det som att vi redan förlorat henne. Men vår kontaktläkare var mycket bestämd med att framtiden var oviss både på gott och ont och det gav i alla fall hopp. Jag önskar att jag vetat hur fantastisk hon skulle komma att bli!! Hon har haft tur på det viset att hon inte har haft problem med magen och hon har vuxit så bra att hon redan har kommit ikapp på sina kurvor, hon är nu så stor man ska vara vid 1 år. Ovissheten finns ju fortfarande kvar. De säger nu att vi kan utesluta alla stora saker och att hon kommer kunna både gå och springa och att hon bör bli normalbegåvad. Men det betyder ju inte att hon inte kommer ha problem med sitt ben ändå, och hon kanske får stora koncentrationssvårigheter i skolan som ställer till det för henne. Men det är lättare att hantera. Vi har vänner från neo vars son föddes lika tidigt och har haft samma typ av blödning. Han har haft andra problem också och har vuxit lite dåligt och visst utvecklas han lite långsammare men han utvecklas ändå fint och är en glad och busig liten kille! De är fantastiska de små... Hur stor var din flicka när hon kom? Hur mår hon i övrigt, bortsett från blödningen? Hur mår du?


    kram


    Okej. vilken kämpe ni har fått!!!
    Det blev akutsnitt för mig också allt började med en blödning och jag åkte in på västerås förlossning där de inte hittade något fel men ändå erbjöd mig att sova över ifall de skulle bli något. Vilket var skumt när de såg bra ut.. men tur va att jag sov kvar sen nästa dag så undersökte de mig igen och då hade livmodertappen öppnats och de blev akut med ambulans till uppsala. väl där hade ja öppnat mig 4 cm sen efter tio min bara var ja öppen 7 cm!!! Så blev det akut snitt. Jag hade tydligen en för "slapp" livmodertapp som töjs ju mer barnet växer eller har kommer få linda in livmodertappen när jag ska ha fler barn i framtiden då när jag blir i vecka 14. Helt sjukt att man inte kan få undersöka sig om de är fler som kan ha så för att undvika de hela. Jag hade en liten blödning i början av graviditeten men då fick jag inte komma in för de var så vanligt att ha i början tydligen..

    Min lilla tjej var 34 cm lång och vägde 880 g när hon kom. Hur stor är din lilltjej? Då har du alltså två prematura barn. Gick allt bra med din andra son/dotter? Nu mår hon bättre i början av veckan var hon väldigt seg och trött men nu börjar hon röra sig mer och säga ifrån lite när man byter blöja o lite sånt. Så som hon var i början när hon kom. så de är ju mycket positivt. Men med mig är de upp och ner när man bara vill ha ett svar på hur allt kommer att bli man vet ju att man har en låång väg kvar. Man får ta en dag i taget....
  • maadz
    Mor till två döttrar skrev 2011-08-20 06:57:13 följande:

     


    Livia på sitt 1-årskalas! :)
    Åh vilken fin liten tjej du har!!! :) Och namnet Livia är mycket fint de hade jag och några andra namn på listan men de fick bli Novalie... Längtar tills min lilla tjej blir så stor så man känner sig lite lugnare. stor kram
  • Mor till två döttrar

    Novalie, vilket fint namn! Dagen innan Livia kom hade jag med mig storasyster på jobbet och när en kollega frågade henne vem som var i magen så sa hon att det var Livia, trots att vi inte visste att det var en tjej. Så klart att hon fick heta det när hon kom så dramatiskt nästa morgon! Storasyster är född i vecka 31+4 och låg 7 vecor på sjukhus. Det var larmsnitt/urakut snitt med henne med och hon blev illa klämd vid förlossningen men hon repade sig fort efter det. Däremot var hon väldigt omogen och hade apnéer ända till vi åkte hem så vi hade larm på henne när vi kom hem. I mitt fall vet man inte varför barnen kommit för tidigt. Med första hade jag för tidigt värkarbete och låg inlagd i flera veckor, och nu sist så startade förlossningen helt utan förvarning kl 4 och när vi kom till sjukhuset 30 minuter senare var jag helt öppen. Jag hade gått på kontroller på specen varannan vecka (eftersom vi förlorade tvillingar 08) men allt hade sett bra ut så vad kan man göra? Nu har jag gjort ett t-snitt och i och med det och att mina förlossningar startar lite hur som så är jag rekommenderad att inte skaffa fler barn. Men det är ok för jag tycker att jag har haft fantastisk tur två gånger! Men de flesta jag känner som vart med om detta har andra fullgågna barn, och jag har en nära kompis som hade cerklage vid sin andra graviditet och det gick bra.


    Livia var också 34 cm lång och hon vägde 800 vilket är en bra storlek för en bebis i den veckan. Ofta är ju prematurer tillväxthämmade beroende på orsaken till att de föds tidigt. En bra startvikt är ett klart pluss med den kämpiga resa din dotter har framför sig! :) Jag hoppas att ni har lugna veckor framför er där hon bara växer och blir stor och stark utan någon stor dramatik. Försök att inte rusa iväg med tankarna vad det gäller blödningen (inte för att det går att kontrollera, jag vet!!) men man blir galen och det finns ingen som kan tala om hur det ska bli. Man vill ju det absolut bästa för sina barn, och det gör ju så ont i en... jag vet... man vill åtminstonne veta vad man har att vänta så man kan förbereda sig. Jag vet att jag tänkte att jag kunde ta precis vad som helst bara de berättade exakt vad vi hade att vänta... När ni kommer hem så kommer oron lägga sig på ett helt annat plan för då kan ni börja njuta av er lilla tjej och bara att få rå om dem helt själva det känns som en enorm lyx efter månader på neo! Det är fördelen med att börja sitt föräldraskap i totalt kaos, att man uppskattar vardagen med sina barn lite mer för man har ett lite annat perspektiv en man skulle haft med en fullgången frisk bebis.


    Jag önskar er all lycka till och lugna veckor som sagt! Jag hoppas du berättar mer om hur det går när du orkar. Du får gärna inboxa mig om du vill. Jag ska tänka på er lilla tjej och be för henne!


    Kram

  • denimbee

    grattis till dottern! min som son är också prematur, men inte så tidig som din dotter, han är född i v 34. jag vet dock en tjej som är född omkring vecka 25, hon vägde kring 500gr hon är i dag 35år, vad jag vet så har hon inte haft några stora problem under sin uppväxt men när hon föddes så var det rätt ovisst dels om hon skulle klara sig, och även om hon skulle få några skador

Svar på tråden Ni med prematura barn, titta hit!