Ni som har barn med autism: Är ni lyckliga?
Anonym (Autistisk tjej) skrev 2024-02-20 19:39:22 följande:
Du skrev att du förlorat din dotter till autismen. Som jag förstår det är autism medfött och inget man plötsligt får även om det generellt sätt visar sig mer när barnet blir äldre.
Lösningen är inte att sörja utan att lära sig mer och på så vis utmana sina fördomar. Jag brukar jämföra med homosexualitet det finns fortfarande föräldrar som sörjer att deras barn är gay vissa säger till och med upp kontakten med barnet. Att se barnet i en lycklig samkönad relation är jättehemskt för de här personerna men omgivningen ställer sig i allmänhet inte på föräldrarnas sida är barnet autist gör de det.
Den här tråden är gammal och ts har försvunnit sen länge trots det har inte mycket ändrats.
Homosexualitet är inget handikapp. Där ligger eventuella problem helt och hållet hos omgivningen.
Så kan det vara även när det gäller autism, men det kan också vara så att personen faktiskt har svårt att fungera ihop med andra, eller aldrig kommer att klara sig själv. Som Saga. Det är ingens fel och gör inte barnet mindre värt eller mindre älskat, men kan likväl vara en sorg för anhöriga.
Anonym S skriver om en dotter under utredning som mår dåligt för att hon är annorlunda och har svårt med kamratrelationer. Man kan älska sitt barn precis som det är och ändå önska att barnet inte hade dessa svårigheter.