Ni som har barn med autism: Är ni lyckliga?
Anonym (Autistisk tjej) skrev 2024-02-20 19:39:22 följande:
Du skrev att du förlorat din dotter till autismen. Som jag förstår det är autism medfött och inget man plötsligt får även om det generellt sätt visar sig mer när barnet blir äldre.
Lösningen är inte att sörja utan att lära sig mer och på så vis utmana sina fördomar. Jag brukar jämföra med homosexualitet det finns fortfarande föräldrar som sörjer att deras barn är gay vissa säger till och med upp kontakten med barnet. Att se barnet i en lycklig samkönad relation är jättehemskt för de här personerna men omgivningen ställer sig i allmänhet inte på föräldrarnas sida är barnet autist gör de det.
Den här tråden är gammal och ts har försvunnit sen länge trots det har inte mycket ändrats.
I Sagas fall är det definitivt så. Det låter som hon kommer att behöva hjälp med allt eller det mesta, hela livet. Skulle man som förälder inte få sörja det, samt oroa sig för barnets framtid?
Det är inte samma sak med barn som förmodas bli självgående eller relativt självgående.
Men självklart älskar man sina barn oavsett. Människovärde har inte heller med saken att göra.