Inlägg från: Anonym (ankan28) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ankan28)

    jag kan förstå dig lite granna eftersom
    jag har en lillebror med dignosen adhd......
    för mig ....gick hjärta itu ....av känslor fast jag bara är hans syster....
    för nu föll ju flera pusselbitar på plats.....
    men flera saknades .....
    bland annat så fick jag ingen hjälp med att hitta ett sätt till en bra
    relation till honom .....
    vi hade ju inga grunder att stå på
    vi hade ju aldrig lekt ...
    bara vänt varnadra ryggen när vi insåg att vi inte förstod varndra
    jag tappade massor av kompisar pga av honom
    .....det gick  bra förut när man kunde skulla på att han hade lite mycket energi....
    men sen gick det längre....
    jag blev ju känd för att ha byns jobbigqaste lillebror....
    han som aldrig tex lyssnade!

    jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du får  bra hjäp om du behöver det
    kram

     

Svar på tråden Ni som har barn med autism: Är ni lyckliga?