vill höra från fler PCOS tjejer
Jag fick diagnosen som 21-åring (31 idag), att jag fick diagnos så tidigt beror på att jag inte tål p- piller och då kom symptomen smygande efter 18-19- års åldern istället för att ligga vilande som det gör för dem som äter p- piller. Kunskapen om sjukdomen har ökat markant sedan dess, jag fick höra att jag nog kanske inte skulle kunna få barn och att jag inte skulle vänta längre än till 28 år innan jag började försöka.
När jag var 23 (sommaren 2003) träffade jag min man och gjorde ett nytt försök med p- piller, gav dock upp efter strax under ett år och provade kondom, pessar osv osv... symptomen på pco:n (hette då PCOS) kom tillbaka rejält, och värst var kvisslorna och viktuppgången! I Januari 2005 gick jag tillbaka till gyn för att be om ytterligare en annan p- piller sort för att bli av med symptomen. Ultraljudet visade på äggstockar fulla med blåsor men när han tog en titt i livmodern bodde det någon där... ;) Leo födddes i oktober 2005. under våren 2008 ville vi försöka oss på en tvåa och fick pergotime, det togpå första försöket och Noa föddes februari 2009. Under hösten 2010 slarvade vi under sex och körde avbrutet EN gång, jag blev gravid! Nu i augusti 2011 föddes Sam.
Uppenbarnligen är jag väldigt fertil, så PCO behöver egentligen inte betyda någonting!! (förutom tråkiga symptom..)