vill höra från fler PCOS tjejer

Hej. Jag är 26 år, haft diagnosen pco-s i ca 4 år. Behandlar med Diane. Innan behandlingen hade jag ganska svåra acneproblem och även MYCKT lätt för att gå upp i vikt, även om jag aldrig varit FET så har jag alltid varit lite småmullig. Det samlas alltid på buken. Kan bli otroligt sugen på kolhydrater. Har ett normalBMI nu, men får kämpa för att hålla vikten i schack. Utan Diane skulle det nog vara ännu svårare med vikten.

Oj, glömde, hur jag tacklar det, jo genom att äta GI. Det är vad som fungerar bäst för mig.

Hejsan!
Jag hade heller inga klara symptom som extra behåring o acne osv.
Jag var bara lite lätt mullig men efter att ha ätit P-piller i nästan ett år så hade jag gått upp
möe i vikt!! Så nu så lite hormonpåverkan som möjligt tack.
Vi lyckades av oss själva efter utredning och vi satt stopp för fler hormoner då jag bara blev större
och större. Jag gick ner i vikt och vi lyckades. Nu önskar vi att turen är med oss igen men det känns
som om vi skulle behöva prata med nån och jag behöver tappa lite kilon igen.
PCO e skit men mirakel sker :)

Kram Kram!

Hej TS. Jag är en gift tjej på 22. Fick veta att jag hade pco-s för ca 2år sen. När vi försökte skaffa barn och det märkte att nåt var fel. jag vägde då 120-125 kg och gyn läkare sa till mej att jag måste gå ner för att kunna få hjälp. Och sakt och gjort bestämmde jag mej för att våga ta steget att göra en GBP och det gjorde jag för ca 10 månader sen nu väger jag 75 kg och har ett BMI på 26 men har inte lyckats bli gravid än. Jag väntar på att på jämn mens så ska jag få pregro. Jag lider mycket av min pco-s dagligen behåring, sötsug, hämsk mens, vikten men den har blivigt bra nu. Som många andra pco-s. Cystor och blåsor har jag till förbanelse med så har dagligen ont i tjejmagen.

Hej tjejer.
Jag fick i torsdags veta att jag är en av "er", en tjej med PCO-S. Jag är 27 år och sambo med önskan om att skaffa barn.

Jag var hos gyn för att kolla upp min oregelbundna mens som jag haft sen december då jag slutat med p-medel (nuvaring). Hon gjorde ett VUL och det visade jag att jag hade PCO... Med mensrubbningar och kraftig mens, viktproblem - är kraftigt överviktig. - menade läkaren på att jag har PCO-S. Jag var som ett frågetecken och visste inte ens vad det var.

Jag har inte hunnit smälta vardagen än och hänger gärna här för att se hur ni gör. Hur ni hanterat allt.

Vi vill som sagt gärna ha barn, men min läkare gav mig tre alternativ - p-piller, gulkroppshormon = ingen graviditet i nuläget, eller kontakta barnlöshetskliniken för hjälp - men kollade upp det när jag kom hem och gränsen för hjälp där är BMI på 30. Mitt BMI nu är på 35, så jag måste ner minst 15 kg innan de hjälper mig där. Jag har med LCHF gått ner 11 kg sen i maj innan jag visste detta med PCO-S och min läkare rekommenderade mig att fortsätta med detta, då det funkar dels för mig att gå ner i vikt och sen att det håller insulinet på en låg nivå - kvinnor med PCO-S rekommenderas ju äta mindre, eller långsammare kolhydrater.

Just nu är jag mest nedstämd när jag inser att jag inte kan få hjälp att skaffa barn just nu och jag vet ej hur länge det kommer ta att gå ner dessa 15 kg, men minst ett halvår, jag räknar med ett år oxå... Så känns tufft och ledsamt. Något tips på vad jag kan tänka på? Hur ska jag gå vidare? Förutom kämpa på med vikten givetvis...

Jag fick diagnosen som 21-åring (31 idag), att jag fick diagnos så tidigt beror på att jag inte tål p- piller och då kom symptomen smygande efter 18-19- års åldern istället för att ligga vilande som det gör för dem som äter p- piller. Kunskapen om sjukdomen har ökat markant sedan dess, jag fick höra att jag nog kanske inte skulle kunna få barn och att jag inte skulle vänta längre än till 28 år innan jag började försöka.

När jag var 23 (sommaren 2003) träffade jag min man och gjorde ett nytt försök med p- piller, gav dock upp efter strax under ett år och provade kondom, pessar osv osv... symptomen på pco:n (hette då PCOS) kom tillbaka rejält, och värst var kvisslorna och viktuppgången! I Januari 2005 gick jag tillbaka till gyn för att be om ytterligare en annan p- piller sort för att bli av med symptomen. Ultraljudet visade på äggstockar fulla med blåsor men när han tog en titt i livmodern bodde det någon där... ;) Leo födddes i oktober 2005. under våren 2008 ville vi försöka oss på en tvåa och fick pergotime, det togpå första försöket och Noa föddes februari 2009. Under hösten 2010 slarvade vi under sex och körde avbrutet EN gång, jag blev gravid! Nu i augusti 2011 föddes Sam.
Uppenbarnligen är jag väldigt fertil, så PCO behöver egentligen inte betyda någonting!! (förutom tråkiga symptom..)

Måste dock gå ner 19kg nu efter mina två sista graviditeter för att få ett normalt BMI.... Kommer att bli mkt svårt! Fick dessutom Hypothyreos strax före senaste grav.