Var på rul igår och fick ett tungt besked

Har läst hennes blogg nu. Hoppas ändå att det inte gör så ont som när jag födde dottern för då fick jag ju panik över hur ont det gjorde. Men ja, det måste ju göras på måndag tyvärr..hursomhelst...

Nu har mamma och pappa varit och hämtat vår dotter eftersom vi ska in på förlossningen tidigt imorgon. Känns helt overkligt, kan verkligen inte förstå vad som kommer att hända imorgon!

I måndags födde jag en liten ängel, en dotter som heter Ayla.

Emsen: Hemskt att du också har behövt gå igenom samma sak men grattis till din änglason. Kan inte säga annat än att jag förstår din smärta. Man vill helst bara ligga i sängen och grina. Det var förra måndagen som Ayla kom och då hade jag redan hunnit bearbeta och sörja i en vecka eftersom jag fick vänta så länge, så nu efteråt har det faktiskt varit enklare på ett sätt när man fått förlossningen gjord. Nu kan man börja se framåt igen och sörja något som faktiskt har hänt, inte något som ska hända.

Vi ska få ett meddelande om när Ayla finns i minneslunden vid den kyrka vi tillhör, har haft två-tre bra dagar men jag misstänker att det kommer bli riktigt jobbigt att åka dit första gången. Det blir som så verkligt... att åka till kyrkogården till sitt eget barn var väl inget man hade i planerna direkt.

Men jag mår mycket bättre och det lutar åt att jag börjar jobba igen på måndag. Inte 100%, utan 75%... var ju tänkt att jag skulle jobba 100% nu för att höja föräldrapenningen, men nu är det ju ingen mening. Riktig jobbigt med allt man gjort som det inte är någon mening med. Tror iaf jag lyckats stoppa undan alla gravidkläder. Hann dessutom köpa två bodysar och ett par byxor som jag lagt undan. Min bästa kompis ska få barn snart så det känns också snopet, hade varit så himla mysigt att vara mammalediga tillsammans. Igår var jag in på stan en snabbis och träffade två kompisar som inte hunnit fått reda på att jag var gravid, var riktigt skönt att träffa någon som inte tyckte synd om en om ni förstår vad jag menar? Kan tycka att det är lite jobbigt och det är det som kommer bli jobbigast med att börja jobba igen, alla tyckasyndomblickar. Förra veckan kom det blomsterbud från kompisar, chefen och kollegor.

Nu väntar jag bara på att jag ska sluta blöda! För att gå vidare och se framåt så har vi bokat en resa i början av oktober. En all inclusive med vår dotter till Turkiet.         

Fick en bok av min kurator som handlade om att förlora ett barn, läste ut den igår. Det var verkliga historier från familjer häromkring som berättade.

Mitt i allt har jag även fått reda på att min sambo egentligen skulle haft en morbror, men som dog vid förlossningen eftersom navelsträngen vad för kort och låg runt halsen. Allt det här hemska är nog så mycket vanligare än vad man tror, det är bara något man oftast inte pratar om.    
   

Det här blev långt... men nu har jag fått skriva av mig lite! 

Förresten, hur lång tid brukar det ta innan man får svar på obduktionen? Är det när man går på efterkontroll?

Tror inte att det var något att än att det inte fanns några njurar. Läkaren i Trondheim var 99% säker på det, men det skulle ju ändå vara intressant att höra, känns ju säkrare om det "bara" var det iaf. Men då kanske jag får höra det jag förhoppningsvis vill höra på återbesöket då!

Hur länge blödde ni? Nu har det gått en vecka, tror det ska sluta hela tiden, men icke.

Jobbet ringde också, en jobbarkompis tyckte inte att jag skulle komma tillbaka på måndag utan vila en vecka till eftersom det var jättehögt tempo nu med många lyft. Massa inskolningar på en småbarnsavdelning. Är ju bra att man har kollegor som tänker på en, lätt att glömma bort vad kroppen har gått igenom. Min kurator ringde iaf mig idag och hon skulle prata med en läkare om en veckas sjukskrivning till.. så jag får se hur det blir.     

Jag pratade med en läkare idag och jag blev sjukskriven en vecka till.

Jag blödde i 1,5 vecka, sen slutade det i 1,5 dag och nu har det börjat igen. Triiiist.

Idag började jag jobba. Är helt slut, trött och frusen ikväll. Men det var ju inte så oväntat. Men jag är lite nojjig nu över alla lyft jag måste göra i jobbet och vet inte om jag inbillar mig att det känns konstigt i magen och längre ner.

Alla på jobbet var jättesnälla idag, en kollega började grina när hon såg mig. Det var väl sådär, hon tycker ju synd om mig men jag känner att jag kanske inte kan hålla tillbaka tårarnra då... men jag klarade mig.   

Jag har inte hört något om obduktionen och jag har inte fått ngt meddelande än om att hon är på minneslunden.    

Nu är första jobbveckan avklarad. Är helt slut och suttit en stund nu och jobbat också. Man kommer ju som lkite efter på tre veckor. Sen så har förskolebacillerna självklart slagit till.

På tisdag ska jag på efterkontroll, har för mig att hon ska att jag skulle få obduktionssvar då också. Men jag är inte säker, är hyffsat yr i huvudet just nu.  

Hur gick det idag kantarellkisse?

Jag har precis kommit hem. Det gick bra. Obduktionen visade att det inte var kromosonfel, utan det var helt enkelt så att det inte fanns några njurar.

Sen så såg hon att jag hade ägglossning, så tydligen har kroppen kommit igång igen!