Är detta typiskt för styvfamiljslivet?

Har två bonusar på 12 och 14 år, och en gemensam på 7. Ju större barnen blir desto mer uppenbart blir det med olika regler, värderingar osv. Jag är väldigt strukturerad, principfast mm. Barnens biomamma är mycket mer slapp i uppfostran och barnen får bestämma mycket mer själva där. Min man står någonstans mittemellan i sin syn.

Jag tycker att det ska vara självklart att passa tider, hålla koll på sina saker, hjälpa till hemma, göra sina läxor mm när man är tonåring. I vårt hus är det inte självklart, mycket pga av att barnen inte behöver det hos sin mamma. Varje vecka när de kommer hit är det som att börja tjata från noll igen, de har ju inte samma krav på sig varannan vecka.

Detta smittar av sig på vår 7 åring. Jag vill inte att hon ska ha samma slappa attityd till sin skola, regler, tider osv som sina syskon. Men det är svårt att få henne att förstå när dom stora inte följer samma regler.

Min man håller med mig när vi pratar, men gör inget för att försöka påverka deras mamma. Det har alltid varit bråk om detta, men ju äldre barnen blir desto värre blir det. Jag vet inte riktigt varför han inte vågar bråka med deras mamma, men så har det alltid varit. Dessutom tror jag egentligen inte att det löser något, för hon är sån.

Jag vill inte vara tvungen att ändra mig, och kan väl inte kräva det av deras mamma heller, men jag vill inte att vår dotter blir som sina storasyskon. Det har nu gått så långt att jag har funderat på att flytta. Min man får alternera sitt boende mellan oss och  de äldre barnen. Det är inte min man jag vill slippa, egentligen inte styvisarna heller. Jag vill bara ha lite lugn och ro, och saker på mitt sätt. Inte påverkade av barnens mamma. 

Mannen är inte glad åt detta, men vet inte vad han ska göra. Barnens mamma har alltid varit sån...