Är detta typiskt för styvfamiljslivet?

Ingen som vinner på att bråka me mamman, däremot ska ni hålla fast på era regler stenhårt!! Dem kommer att inse att hos er gäller era regler!! Sen tycker jag ni ska prata om hur de ska vara kring skolan me barnen och uppmuntra o diskutera och varför de är viktigt vad de kan få för konsekvenser om dem struntar i de etc!! Lycka till

Ni har era regler hemma hos er och mamman har sina hemma hos sig. Det är inget ni kan ändra på.

Jag kan tycka att många "regler" som finns hemma hos exet är helt skumma, särskilt eftersom nya frun gör skillnad på ifall reglerna ska gälla för mina och exets barn och hennes barn. Men jag säger inget till dom och lägger mig inte i hur konstigt dom har fått i ihop en familj. Jag har faktiskt inte med det att göra.

Som redan påpekats kan du inte kräva att din sambo ska prata med barnens mamma. 
Däremot kan du väl kräva att han håller sitt ord och ser till att barnen följer ert hems regler när dom är hos er.  

Men varför var han tvungen att skaffa barn med henne? ;D

Jag vet att vi inte kan ändra på mamman, och min man säger själv att han är för slapp, både gentemot mamman och barnen. Men det tar så mycket energi att varje vecka få börja om med att tjata om tandborstning, läxor, gympakläder, sovtider, städning osv... 

Dessutom har mamman ingen koll på sitt liv, vet inte när barnen ska vara hos henne och tvärtom. Det har hänt ett antal gånger att barnen ringt för de ska komma till oss, enligt mamma. Hon påstår att hon har berättat det för mannen, han säger att hon inte har det. Detsamma gäller föräldrarmöten, klädinköp mm.    

Där skiljer vi oss också, mannen och jag. Jag tycker att man kan sitta ner, ta fram almanacka, papper och penna och skriva ner vad som bestäms, mannen tycker inte att vi ska behöva det. Mamman är vuxen och ska hålla koll själv, tycker han. Men i slutänden drabbar det ju oss när mamman strular till det... (Dessutom tror jag att hon drar nytta av det, i synnerhet när det gäller inköp, då hon aldrig har några pengar)   

Jag försöker att lägga så lite krut som möjligt på x-et. Vi har min sambos son på halvtid, han är 8 år. Det är jobbigt att det är olika regler i hushållen, men barnen brukar kunna hantera det. Min sambo är också slapp gällande regler och struktur, vilket är jobbigt då det är viktigt för mig. Jag har valt att prata direkt med x-et gällande eventuella klädinköp, vad barnbidraget går till och om det är byten på när sonen kommer hem. Det hjälper mig :)
Jag kan bli galen på att inte få raka svar av min sambo -att han inte vet vad som gäller. Jag har upptäckt att jag har lätt att överföra denna irritation på sonen och därför har jag löst det på detta sätt. För att återkomma till regler så har vi även en gemensam dotter på 1½ år och får et till barn i december. Jag anser att det är a och o att hela familjen hjälps åt i hemmet. Barnen ska inte bara passas upp, det handlar om att känna sig delaktig i familjekonstalationen också. Naturligtvis -ska man göra roliga saker tillsammans också!
Lycka till!

Prata direkt med mamman går inte. Jag får aldrig ett vettigt ord ur henne. Vet inte om hon tycker jag lägger mig i eller om hon bara inte vill prata med mig, men hon är väldigt svävande och svarar helst inte alls när jag tar upp saker gällande barnen. Kallprata väder kan hon göra med mig, men så fort jag nämner barnen är det stopp.

Hon tycker att barnen är tillräckligt stora att bestämma själva, och överföra information själva, vilket resulterar i missade möten, och ett hattande umgänge. Barnen åker dit det händer roligast saker för stunden, glömmer sina saker osv. Vi bor ca 1 mil ifrån varandra så det blir vi vuxna som får köra och hämta saker som är glömda. Detta verkar inte bekomma mamman, men här är det ofta liv för att det fattas saker och vi har tröttnat på att köra.

Jag skulle aldrig diskutera klädinköp och sånt med exets fru. Det har inte hon med att göra i relation till mig. Du kan tycka allt möjligt om sambons ex och hur fel hon gör, men det kommer inte att hjälpa dig. Du har skaffat banr med en karl som redan hade barn och det som måste redas ut angående barnet är något mellan din sambo och hans ex. Denenda du kan ta strid med är ditt ex. Se till att han håller reglerna som ni gemensamt sätter upp hemma hos er och attni verkligen är överens om dom. Att det alltså inte bara är något han säger och inte håller med om för då är det kört i alla fall. Barn klarar oftast av olika regler i olika hem. Hos mig och exet finns olika regler och det fungerar bra. Det egentliga problemet kanske ligger i att din sambo inte är tillräckligt överens med dig, tillräckligt konsekvent eller nåt sånt. Det behöver inte vara så att det avgörande problemet är att mamman beter sig på ett visst sätt.

Nej ts, inte ska du flytta!! Utsätta erat gemensamma barn för en seoaration.
Jag tycker du ska kräva av pappan att i erat hem så är ni totalkonsekventa på barnen och ser till att det efterlevs av er båda.

Vi har väl lite samms siutation hos oss. Pappan har två barn sedan innan varav dottern bor hos sin mamma och sonen hos oss. Vi har även två gemensamma barn. Även om vi har samma regler så har det inte varit något större problem. Vi har varit nogrann när det har varit diskussioner att det är olika vart man än är.

Däremot så måste nog din man backa upp dig mer på hemmaplan så att barnen känner att alla i familjen ska gå efter samma regler. Om det är så att han tycker att du är för hård i vissa lägen så kanske ni kan diskutera fram något som funkar för alla.

/T

Oj, vi är nog superslappa ur din synvinkel.
Städning, där är väldigt slappa, läxläsning krävs mycket tjat.

Jo, det är mycket tjat när man har en tonåring, mer tjat än när man har lågstadiebarn.

Man får välja sina strider helt enkelt.

Som jag skrivit i tidigare trådar när det gäller tonåringar, de är odrägliga, lata, egoistiska etc (men samtidigt helt underbara). Vi har hemma passerat två tonårsperioder (sambons tidigare barn) och är nu inne i den tredje.

Vi hade en replik när det blev diskussioner om varför de äldre fick göra saker eller när det tjafsades. Du vet, sa jag till vårt gemensamma, de är tonåringar och då är dom så bara.