Hur ska jag berätta om graviditet?

Är ju olika, men kan bara tala för mig själv och jag känner att "vänta inte längre". Jag skulle tycka det kändes jättedumt/konstigt om jag fick veta att jag suttit öst ur mig till dig om att vi inte lyckades och så säger du inget om din gravidtet förrän runt v 30 eller när barnet är här! jag skulle vilja veta, Jag skulle bli glad för din skull och jätteledsen för min, men vilja veta. Då kunde jag själv sedan välja hur jag vill/orkar hantera saken. Berätta att du är gravid och att du förstår om det känns jobbigt för din vän. Sedan kan hon välja om hon vill fråga saker om din gravidtet eller ej och hur delaktig hon vill vara.

Jag skulle faktiskt hellre fått höra det på telefon än "face to face". Särskilt som ni inte brukar träffas så ofta om jag förstår rätt? Detta är för att jag då kan hålla samtalet lite kortare om jag känner att det blir för tungt, slipper SE jätteglad ut just då, jag "slipper också se" magen samtidigt som jag får nyheten och framförallt kan jag direkt efter jag lagt på lägga mig ner och grina på golvet eller skrika några fula ord om det behövs ...

Kan ju tillägga att jag blev otroligt glad för alla som blev gravid runt omkring när vi fortfarande kämpade på och faktiskt kunde se det som att "vi inte blev lättare gravida för att jag missunnade andra att bli det". Men visst var det tungt många gånger också och man sörjde det man aldrig trodde man skulle få uppleva. 

Ja precis. Minns när vi höll på och försökte och ingen på mitt arbete visste om det. Hade då 16 stycken!!!!!! gravida runt mig på arbetet (alla gravida omplaceras dit där jag arbetar) VARJE DAG och det var tungt kan jag säga, 'ven om jag var glad för dem. Vet inte hur många gånger jag mumlade att vi inte var redo för barn när de frågade om och om igen varför vi inte hakade på och alla dessa jäkla barnvagnskataloger de bläddrade i och ville jag skulle vara med och diskutera färg och modell....blää...Visst de visste ju inte att vi hade det svårt, men många tänker inte alls...