• Anna123456

    Hur ska jag berätta om graviditet?

    Hej,
    Min allra närmaste vän har försökt få barn i flera år och fått flera missfall. Extremt jobbigt för henne, orättvist och smärtsamt. Vi har pratat väldigt mycket om det här.
    Nu till min fråga; (skulle vara så tacksam för all hjälp jag kan få). Hur ska jag berätta att jag väntar barn nr två utan att det blir onödigt smärtsamt för henne?
    Det jag är rädd för är just hur hon blir påmind om hur orättvist allt är, hur enkelt det kan vara för vissa och hur svårt det är för henne. Det känns inte direkt som att det är det hon behöver bli påmind om just nu, hon mår helt obeskrivligt dåligt av sin barnlöshet. Samtidigt kan jag ju inte undanhålla henne nyheten alltför länge. Vi bor i och för sig i olika städer och pratar därför nästan bara i telefon. Skulle hon se mig nu skulle hon förstå direkt (är i vecka 17) men har inte träffat henne sen det började synas. Samtidigt känns det ju falskt att sitta och prata i timmar om hennes barnlängtan och hur orättvist allt är och inte ge henne informationen att jag är själv är gravid igen. 

    Hur skulle ni vilja få nyheten framförd?

    Största anledningen hittills har varit att jag väntat på resultatet från hennes andra IVF. Nu har hon tyvärr fått beskedet att det inte ledde till någon graviditet denna gång heller. Ska jag kanske vänta tills tredje IVF är gjord? Skulle ju självklart vara en helt annan sak att berätta för henne om hon själv var gravid...
     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-30 20:02
    Glömde att nämna att jag ställer min fråga till de som själva kämpar med ofrivillig barnlöshet.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-30 21:18
    Ja det är nog absolut klokast att berätta direkt. Men det jag verkligen undrar är hur jag ska säga det? Ska jag till exempel ringa upp henne på telefon och berätta det omgående eller är det kanske bättre att ringa henne och hitta en tid så fort som möjligt då jag åker till den stad där hon bor och berättar?

  • Svar på tråden Hur ska jag berätta om graviditet?
  • FrkSommar

    Åh, vänta inte längre! Vad gör du om hennes tredje försök inte fungerar? Väntar med att berätta tills barnet är fött?
    Din vänninna kommer säkert att tycka att det är lite orättvist men kommer säkerligen också glädjas med dig. Riskera inte att hon tror att du undanhåller sanningen från henne utan låt henne vara en del av din graviditet så mycket hon nu känner för att vara med.
    Kram  

  • Vickan I

    Är ju olika, men kan bara tala för mig själv och jag känner att "vänta inte längre". Jag skulle tycka det kändes jättedumt/konstigt om jag fick veta att jag suttit öst ur mig till dig om att vi inte lyckades och så säger du inget om din gravidtet förrän runt v 30 eller när barnet är här! jag skulle vilja veta, Jag skulle bli glad för din skull och jätteledsen för min, men vilja veta. Då kunde jag själv sedan välja hur jag vill/orkar hantera saken. Berätta att du är gravid och att du förstår om det känns jobbigt för din vän. Sedan kan hon välja om hon vill fråga saker om din gravidtet eller ej och hur delaktig hon vill vara.


    (¯`°?.¸ ♥ Alvin 090104 ♥ ¸.?°´¯)
  • Anna123456
    FrkSommar skrev 2011-07-30 20:10:04 följande:
    Åh, vänta inte längre! Vad gör du om hennes tredje försök inte fungerar? Väntar med att berätta tills barnet är fött?
    Din vänninna kommer säkert att tycka att det är lite orättvist men kommer säkerligen också glädjas med dig. Riskera inte att hon tror att du undanhåller sanningen från henne utan låt henne vara en del av din graviditet så mycket hon nu känner för att vara med.
    Kram  
    Tack för svar :) Du har nog verkligen rätt i att det är bäst att berätta direkt. Ska bara försöka hitta ett sätt att säga det på hur fundera ut om jag bör åka till hennes stad och berätta det öga mot öga..
  • Anna123456
    Vickan I skrev 2011-07-30 20:27:39 följande:
    Är ju olika, men kan bara tala för mig själv och jag känner att "vänta inte längre". Jag skulle tycka det kändes jättedumt/konstigt om jag fick veta att jag suttit öst ur mig till dig om att vi inte lyckades och så säger du inget om din gravidtet förrän runt v 30 eller när barnet är här! jag skulle vilja veta, Jag skulle bli glad för din skull och jätteledsen för min, men vilja veta. Då kunde jag själv sedan välja hur jag vill/orkar hantera saken. Berätta att du är gravid och att du förstår om det känns jobbigt för din vän. Sedan kan hon välja om hon vill fråga saker om din gravidtet eller ej och hur delaktig hon vill vara.
    Ska skynda mig att berätta, tack för svar!
  • ekke

    det blir bara fel om du väntar längre nu. Jag hade blivit besviken om jag inte fått veta, och det med att vänta till nästa ivf är dumt. det kan ta två-fyra månader innan de har nästa försök. 

    I detta fall hade jag hellre hört det via telefon än vid ett möte. Hon måste få möjlighet att reagera som hon vill i lugn och ro.
     

  • Vickan I

    Jag skulle faktiskt hellre fått höra det på telefon än "face to face". Särskilt som ni inte brukar träffas så ofta om jag förstår rätt? Detta är för att jag då kan hålla samtalet lite kortare om jag känner att det blir för tungt, slipper SE jätteglad ut just då, jag "slipper också se" magen samtidigt som jag får nyheten och framförallt kan jag direkt efter jag lagt på lägga mig ner och grina på golvet eller skrika några fula ord om det behövs ...

    Kan ju tillägga att jag blev otroligt glad för alla som blev gravid runt omkring när vi fortfarande kämpade på och faktiskt kunde se det som att "vi inte blev lättare gravida för att jag missunnade andra att bli det". Men visst var det tungt många gånger också och man sörjde det man aldrig trodde man skulle få uppleva. 


    (¯`°?.¸ ♥ Alvin 090104 ♥ ¸.?°´¯)
  • ekke
    ekke skrev 2011-07-30 21:26:16 följande:
    det blir bara fel om du väntar längre nu. Jag hade blivit besviken om jag inte fått veta, och det med att vänta till nästa ivf är dumt. det kan ta två-fyra månader innan de har nästa försök. 

    I detta fall hade jag hellre hört det via telefon än vid ett möte. Hon måste få möjlighet att reagera som hon vill i lugn och ro.
    och om du åker dit så gör du en stor grej av det. det behövs inte.
  • ekke
    Vickan I skrev 2011-07-30 21:32:03 följande:
    Jag skulle faktiskt hellre fått höra det på telefon än "face to face". Särskilt som ni inte brukar träffas så ofta om jag förstår rätt? Detta är för att jag då kan hålla samtalet lite kortare om jag känner att det blir för tungt, slipper SE jätteglad ut just då, jag "slipper också se" magen samtidigt som jag får nyheten och framförallt kan jag direkt efter jag lagt på lägga mig ner och grina på golvet eller skrika några fula ord om det behövs ...

    Kan ju tillägga att jag blev otroligt glad för alla som blev gravid runt omkring när vi fortfarande kämpade på och faktiskt kunde se det som att "vi inte blev lättare gravida för att jag missunnade andra att bli det". Men visst var det tungt många gånger också och man sörjde det man aldrig trodde man skulle få uppleva. 
    jag blir också glad för alla som blir gravida runt omkring mig, jag har ju själv ingen aning om hur deras resa varit.
    (även om man blir mer påmind om sin egen situation)  
  • Vickan I
    ekke skrev 2011-07-30 21:34:27 följande:
    jag blir också glad för alla som blir gravida runt omkring mig, jag har ju själv ingen aning om hur deras resa varit.
    (även om man blir mer påmind om sin egen situation)  

    Ja precis. Minns när vi höll på och försökte och ingen på mitt arbete visste om det. Hade då 16 stycken!!!!!! gravida runt mig på arbetet (alla gravida omplaceras dit där jag arbetar) VARJE DAG och det var tungt kan jag säga, 'ven om jag var glad för dem. Vet inte hur många gånger jag mumlade att vi inte var redo för barn när de frågade om och om igen varför vi inte hakade på och alla dessa jäkla barnvagnskataloger de bläddrade i och ville jag skulle vara med och diskutera färg och modell....blää...Visst de visste ju inte att vi hade det svårt, men många tänker inte alls...
    (¯`°?.¸ ♥ Alvin 090104 ♥ ¸.?°´¯)
  • ekke
    Vickan I skrev 2011-07-30 21:39:35 följande:
    Ja precis. Minns när vi höll på och försökte och ingen på mitt arbete visste om det. Hade då 16 stycken!!!!!! gravida runt mig på arbetet (alla gravida omplaceras dit där jag arbetar) VARJE DAG och det var tungt kan jag säga, 'ven om jag var glad för dem. Vet inte hur många gånger jag mumlade att vi inte var redo för barn när de frågade om och om igen varför vi inte hakade på och alla dessa jäkla barnvagnskataloger de bläddrade i och ville jag skulle vara med och diskutera färg och modell....blää...Visst de visste ju inte att vi hade det svårt, men många tänker inte alls...
    jag känner igen det. förra månaden hade vi 4 födslar på jobbet på två veckor. Det kryllar av gravida kvinnor och blivande pappor och de flesta frågar och jag säger att vi vill ha barn någon dag (tja varje dag är ju sanningen...) 
Svar på tråden Hur ska jag berätta om graviditet?