jag vill inte föda vaginalt

Jag har fött både vaginalt och med kejsarsnitt och föredrar smärtan och "problemen" vid/efter vaginal förlossning jämfört med smärtan efter kejsarsnitt och alla problem med amning mm.
Detta är oerhört individuellt och alla som gjort båda delarna har säkert sin egen "favorit".

Sen är min personliga åsikt att kejsarsnitt ska ske av medicinska skäl och inte av psykiska. Klarar man inte ens i tanken de timmarna en förlossning kan ta så tror jag inte att man helt ärligt är redo för föräldraskapet som är SJUKT mycket jobbigare.

För mig hör de två sakerna ihop i allra högsta grad. Klarar man inte av att TÄNKA sig en vaginal förlossning tror jag inte man har kapaciteten att TÄNKA sig hur ett liv med barn ser ut.
Alla är vi olika.

Glömde ordet fysiska medicinska skäl.

Du läste bara de två sista raderna va?? Det brukar bli så när man trampar på en öm tå...
Vart nånstans står det att jag inte har nån förståelse för de som inte vill föda vaginalt? Jag skrev endast vad min personliga åsikt är, och jag står fast vid att ingrepp som är medicinskt onödiga (fysiskt) visst kan genomföras men då på egen bekostnad.
TS uttrycker en väldig okunskap i sin trådstart och är man inte ens villig att diskutera saken alt skaffa sig kunskap så tycker jag inte man är redo för föräldraskapet.
Varför är det ingen som frågar sig varför planerade kejsarsnitt bland förstagångsföräldrar ökar? De vet ju inte ens vad det handlar om utan har förmodligen lyssnat för mycket på en "vän".... Tragiskt och naivt!

Eftersom jag inte är barnmorska eller sjukvårdutbildad så vet jag inte mer än att jag fött på båda sätten och föredrar det ena.
Sen undrar jag rent praktiskt varför man inte vill bli av med en rädsla för nåt som man aldrig upplevt? Går inte de flesta i terapi för obefogad ångest/fobi??

När det gäller din andra mening så säger jag grattis!