Unga mammor och mognad.

jag håller till stor del med TS men bara för att man är ung så innebär inte det att man inte har sitt liv upp ordnat och en bra grund att stå på. I många fall är det ju så, men när jag och min kille började försöka skaffa barn bar jag 18 år och hade gått ur gymnasiet, (visserligen planerar jag ju att gå ur högskolan också men man måste inte göra allt i ett svep). Han är två år äldre än vad jag är.  Tillsammans har och hade vi en bra ekonomi (självklart kan den vara bättre, men vi har råd med bra boende, allt som hör ett barn till, mat på ordet, nöjen och så sparar vi några tusenlappar varje månad) och vi ville leva med varandra livet ut.

Nu är jag 21 år och vi har en dotter på 1,5 som snart ska bli storasyster, vi är gifta och jag studerar till lärare på distans och kan alltså samtidigt utbilda mig och ta hand om barnen, han är som innan fastanställd på sitt jobb och vår ekonomi är det absolut inget fel på fast jag inte har tagit något studielån och har två hästar som äter pengar till frukost.

Så visst är jag inte klar i skolan än och vi har heller inget eget hus som är drömmen, utan nöjer oss med att hyra i några år till medan vi sparar till handpenningen för att kunna få ett så bra lån som möjligt.

Så ung innebär faktiskt inte nödvändigtvis att man inte har en bra grund att stå på, även om jag helt och fullt håller med om att man inte alls är speciellt mogen och ansvarsfull om man skaffar barn utan att ha det, i vilken ålder man är är..

Det är väll klart att ingen kan, det finns ju ingen bestämd ålder och vad mogen innebär är relativt. När man är "tillräckligt mogen för att skaffa barn" kan ju skilja sig mycket från person till person.
Men vill man ha ett så sanningsenligt svar som möjligt på om man är mogen eller inte, är det nog inte sig själv man ska fråga iaf...

det var helt rätt i livet för mig att skaffa barn när jag var tonåring nu är ju inte min dotter jätte gammal än, men jag är glad att jag inte väntade längre än vad jag gjorde.

Vi försörjde oss på min mans lön och på min föräldrapeng, som vilka andra föräldrar som helst.
Fast när dottern var nio månader började jag studera till lärare på distans, sedan dess är det studiebidraget som har varit min inkomst och så har jag tagit ut en dag föräldraredighet i veckan för att få lite mer i månaden och för att slippa ta studielån...

Rätt gissat, men sist jag kollade hörde även nittonåringar till kategorin tonåringar.

Det hade jag granterat inte gjort, men som 18 åring hade jag nog fixade det lika bra och haft samma förutsättningar (vi tog studenten redan i april och jag är född sent på året, så jag hade ändå kunnat få jobba mig till en bättre fp)Jag tycker faktiskt inte att det är försvarbart att skaffa barn när man är 16 och i mitt första inlägg skrev jag också att jag till stor del håller med ts. Men övriga inlägg i tråden nämner inte bara 16-17-18 åringar utan går ändå upp till 25 års åldern. Visst är jag helt med på att hjärnan fortfarande utvecklas och att vissa förmågor inte är färdigutvecklade förrens i 25 års ålder köper jag också, men bara för att hjärnan inte är färdigutvecklad så betyder ju inte det nödvändigs vis att man är okapabel att ta hand om ett barn på ett bra sätt eller att man inte klarar av att ge sitt bar bra förutsättningar i livet...