• Mimmlas

    Unga mammor och mognad.

    Man brukar väl egentligen inse först när man blivit äldre hur omogen man egentligen var.
    Jag ansåg att jag var tokmogen när jag var 18 år, vilket jag i mångas ögon var. Jag drack knappt och skötte mig. Jag tog ansvar och gjorde allt vad man som "vuxen" ska göra.

    Skillnaden mellan då och nu är brutal. Livserfarenhet är en sak, det har jag väldigt mycket av och det ger en viss mognad men för det är man inte vuxen och redo för barn. 
    Något som är typiskt för omogenhet anser jag är att försöka övertyga andra och sig själv om hur mogen man är, när man är vuxen behöver man inte göra det. Jag behöver inte påpeka att nästan alla mina vänner är tio år äldre än mig eller att jag har jobbat sen jag var nitton eller att jag faktiskt kan laga mat och klara mig själv.

    Att jämföra sig med andra är ganska omoget och tyder på osäkerhet. 
    Och jag är helt säker på att om tio år till så kommer jag uppfatta mitt 24-åriga jag som väldigt naiv och ung.            


  • Mimmlas
    Furstinna skrev 2011-07-25 15:27:57 följande:
    Kan någon tala om i vilken ålder man blir mogen?
    En bra vink är ju när man slutar ifrågasätta andras tycke om sin egen mognadsgrad.

    Om man ska prata i ren fakta så är pannloben färdig för kvinnor när de är ca 25 år. Det är där personlighet och tankeverksamhet sitter, alltså konsekvenstänkande.

    På män mognar den senare, när de är runt 30. Män väntar oftare längre än kvinnor att skaffa barn, när de känner sig mentalt redo. De brukar vara i 30 års åldern.

    Kvinnor går mer på vad som biologiskt känns rätt, och det är rätt långt tidigare än när hjärnan är klar.          
  • Mimmlas
    saramadeleine skrev 2011-07-25 22:42:07 följande:
    Såg om konsekvenstänkandet det är faktiskt inte fullt utvecklat förens vid 25. Läste nyss en vetenskaplig artikel om saken, blev väldigt förvånad för jag hade hört 23 från början. Men tydligen är det 25 och samtidigt är också åldern när det går att dricka alkohol utan att det förstör hjärnans mognad. Vet att det är OT men otroligt intressant tycker jag.

    Jo det är som jag skrev tidigare.
    Alkohol skadar hjärnan otroligt mycket innan den är färdig. Olika delar i hjärnan blir färdiga vid olika tidpunkter.

    Det är därför unga ofta baserar sin mognad på upplevelser ist för analytisk förmåga.
    Det analytiska uppnår man när man är ca 25 år.      
  • Mimmlas
    Lilla My21 skrev 2011-07-26 00:04:51 följande:
    Tycker också det låter logiskt...Om jag ser till mig själv och min omgivning.

    Även detta att man kunde se vidare än vad sin egen näsa räckte, analysera ifall motparten faktiskt hade en poäng istället för att bara utgå från att jag själv hade alla rätt och visste bäst samt slutade att "hävda" mig själv och faktiskt hade lättare att inse att jag ibland hade fel...

    När jag var yngre var blev jag mest arg och hade "alltid rätt" och såg saker ur ett vidare perspektiv än enbart mitt eget.

    En tonårings ego har alltid fler röster än omgivningens :)

    Att inte kunna tåla att höra att man inte är färdig i utvecklingen eller att man är omogen är ju typiskt för tonåringar. De tror att de kan allt, vet allt och det genom saker de upplevt. Senare i livet förstår man att det inte alls handlade om saker man varit med om utan om hur man hanterar omgivningen och tar kritik och hur eftertänksam man är.  
  • Mimmlas
    Lilla My21 skrev 2011-07-26 00:17:20 följande:
    Så sant

    Dessutom var allt man tog in så himla personligt vilket man även kan se lite av i denna tråden..."jag gjorde minsann såhär och det gick bra, så då ÄR DET SÅ och alla som säger annat har fel"

    Med andra ord man såg inte längre än till sig själv och möjligtvis närmsta vännernas upplevser om hur saker och ting var.

    Ja men precis, allt som sägs är personliga påhopp aldrig generella tankar om något större.

    Nej och aldrig det runtomkring, aldrig problem som lyfts fram utan bara det som gör det enkelt. Man blundar för det som andra säger är påfrestande och tror att det är andra som är "svaga" och inte klarar enkla saker.
    Det viftas bort som, ja ja det säger alla. Istället för att fundera på varför alla säger det.   
  • Mimmlas
    Lilla My21 skrev 2011-07-26 00:34:51 följande:
    Exakt så, och speciellt om "alla som säger så" dessutom är äldre än en själv.

    De man oftast lyssnade på var de i samma ålder som också visste bäst men även där var man ju ganska selektiv, det var bara vissa utvalda man kunde tänka sig att lyssna på, och de som kanske var aaaaningen coolare än en själv var funkade också att lyssna till =) *nostagi*

    Heh jo de man trodde visste allt om livet. För de verkade så säkra, jag var en av dem tjejerna som alla lyssnade på. Jag var väldigt självsäker och sa vad jag tyckte. 

    Jag har dock alltid lyssnat mycket på min mor och var nog papegoja redan då. Hon säger mycket klokt och det insåg jag som tur var redan då. Men bara för att jag visste vad hon sa och tyckte betydde inte att jag förstod det, inte förens nu har jag börjat förstå att det finns en djup grund i allt som hon upprepar i hopp om att det skulle fastna.

    Här om veckan hörde jag mig själv säga " du ska inte få saker för att du är snäll, utan vara snäll så kanske du får något!" Och helt plötsligt förstod jag precis vad hon menat. Men då är jag också snart "vuxen" i hjärnan. Om ett halvår fyller jag 25 och då kommer jag ha en liten bebis på armen som jag hoppas att jag med min nyfunna eftertänksamhet kan ta god hand om.     
  • Mimmlas
    AnnaPS skrev 2011-07-27 10:05:46 följande:
    Nej det gör jag inte. Kanske naturen ordnat sent konsekvenstänk för att vi ska få barn innan? Ofta är det ju mkt som rent logiskt talar emot att skaffa. Då behöver man en naturlig skygglapp, annars blir inga barn gjorda. Sen blir jag också konfunderad över att du inte är intresserad av de som lyckas bra som unga föräldrar - som ju är i majoritet. För i o m det faller ju hela din generaliserande hypotes att största delen unga föräldrar är oansvariga etc. Du är inte intresserad av hur verkligheten ser ut, utan bara intresserad av att förfasa dig över extremfall.

    Om man tittar tillbaka på familjebildning genom flera århundraden så är faktiskt inte ungt genomsnittet. De flesta ligger runt 25-30 när de skaffar barn. Även på 1700-talet. 
    Det är en drift att skaffa barn, det är inget logik och konsekvenstänk kan stoppa. 
    Större delen av unga föräldrar är oansvariga. Det är ju ganska oansvarigt att skaffa barn innan man kan trygga en bra uppväxt?  
    Boende, inkomst och en bra relation till sig själv är ju sällan något man har när man är i tonåren.
           
  • Mimmlas
    vittra skrev 2011-07-27 10:09:38 följande:
    Majoritet? "Lyckas bra"? Vad får du det ifrån och vad innebär "lyckas bra" för dig? Ser man till statistik gör nog de flesta en annan tolkning.
    Många verkar tycka att det är en bedrift att lyckas få en unge överleva.. 
    Men det är väl svårt att se skogen för alla träd, jag har inte hört en enda tonårsmamma säga att de var helt rätt i livet att skaffa barn. Alla jag pratat med säger att de önskar att de hade väntat tills de var äldre.      
  • Mimmlas
    såffan skrev 2011-07-27 17:47:51 följande:
    det var helt rätt i livet för mig att skaffa barn när jag var tonåring nu är ju inte min dotter jätte gammal än, men jag är glad att jag inte väntade längre än vad jag gjorde.

    Hur försörjde du dig??
  • Mimmlas
    såffan skrev 2011-07-27 19:21:42 följande:
    Vi försörjde oss på min mans lön och på min föräldrapeng, som vilka andra föräldrar som helst.
    Fast när dottern var nio månader började jag studera till lärare på distans, sedan dess är det studiebidraget som har varit min inkomst och så har jag tagit ut en dag föräldraredighet i veckan för att få lite mer i månaden och för att slippa ta studielån...

    Men du kan du ju inte varit yngre än 19 när du fick barn väl? 
    Det är ju extrem skillnad på 16 och 19 tex. 
  • Mimmlas
    såffan skrev 2011-07-27 19:29:04 följande:
    Rätt gissat, men sist jag kollade hörde även nittonåringar till kategorin tonåringar.

    Jo på gränsen. 
    Men tror du att du hade klarat dig lika bra om du var 16? 
  • Mimmlas
    såffan skrev 2011-07-27 19:45:16 följande:
    Det hade jag granterat inte gjort, men som 18 åring hade jag nog fixade det lika bra och haft samma förutsättningar (vi tog studenten redan i april och jag är född sent på året, så jag hade ändå kunnat få jobba mig till en bättre fp)
    vittra skrev 2011-07-27 19:32:52 följande:
    Du väljer väl iofs själv vilka du vill identifiera dig med... men jag tycker det är konstigt att du ens räknar dig själv till diskussionen och försvarar det, då gruppen som TS nämner är 16-17-18 åringar...
    Jag tycker faktiskt inte att det är försvarbart att skaffa barn när man är 16 och i mitt första inlägg skrev jag också att jag till stor del håller med ts. Men övriga inlägg i tråden nämner inte bara 16-17-18 åringar utan går ändå upp till 25 års åldern. Visst är jag helt med på att hjärnan fortfarande utvecklas och att vissa förmågor inte är färdigutvecklade förrens i 25 års ålder köper jag också, men bara för att hjärnan inte är färdigutvecklad så betyder ju inte det nödvändigs vis att man är okapabel att ta hand om ett barn på ett bra sätt eller att man inte klarar av att ge sitt bar bra förutsättningar i livet...

    Poängen med utvecklingsfasen av hjärnan är att ju yngre man är desto mindre utvecklad är den.
    en 19 åring har betydligt större förmåga att förstå konsekvenser än en 15 åring som knappt förstår ett straff och vad de gjort fel om man inte bokstaverar ut det. 
  • Mimmlas
    vittra skrev 2011-07-27 20:22:20 följande:
    Så sant! Det är ju just då all denna viktiga utveckling påbörjas, under dessa få år utvecklas så otroligt mycket av de mer "kloka" förmågorna.
    Jo straffåldern ligger ju där av en anledning. För att det är från och med då man ska börja förstå såna saker lite smått. 
    Och det är också därför ungdommar får ungdomsvård för straff lönar sig inte för de fattar ändå inte varför. 
       
  • Mimmlas
    Mummyfied skrev 2011-07-27 20:30:41 följande:
    Jag fick själv barn som nittonåring men kan ändå hålla med.

    Man är så väldigt tunnelseende som ung, livet känns så oändligt att bara tanken på att vänta tills man är en bit över tjugo känns omöjlig. Jag tycker det är rätt löjligt att debatten alltid kommer att handla om unga vs mammor som är så gamla att de nästanhamnat i klimakteriet. Varför dra allt till sin spets. Det går att vänta ett par år och stabilisera sitt liv och ändå vara en v'ldigt ung förälder. Men både barnet och man själv tjänar på att man vuxit till sig lite först.

    Jo de flesta som fått barn tidigt och sen mognat har det tänket. 
    Men de som är unga och man ska prata med blir som tokiga :S 
  • Mimmlas
    Mummyfied skrev 2011-07-27 20:57:07 följande:
    Jo det har jag märkt. Det svider tydligen oerhört att behöva inse att de som är äldre än en själv besitter ett visst övertag i och med att de BÅDE vet hur det är att vara ung och lite äldre. Tonåringar är bara här och nu.

    Jo men det är ju ett typiskt drag för just tonåringar, har skrivit om det tidigare i tråden. 
    Och de flesta tar förmaningar som rena tillsägelser och påhopp. 
    Det har ju inget med deras person att göra att man inte är mogen när man är så pass ung, det är fysiskt omöjligt.   
Svar på tråden Unga mammor och mognad.