Unga mammor och mognad.

Fast vadå konsekvenstänk? Ska vi då gå och vänta på att det kan bli så att vi KAN bli lämnade och därför inte skaffa barn? Eller att vi KAN få sparken från det jobb vi har?

Jag menar ska ni "normal gamla" morsor som får sitt första barn vid 35 vara mer ansvarstagande som riskerar en större risk att ens barn ska ha olika former av skador och handikapp och därför undvika att skaffa barn? Jag tycker inte att det är mer eller mindre ansvarsfullt att skaffa barn vid 35 än 20.

Då kanske vi ska gå och vänta missfall istället för ett barn också då eftersom att det KAN bli ett missfall.. Ni som är 35+ när ni får barn kan ni ju också fundera på hur schysst det är att skaffa barn så sent när risken för alla möjliga sjukdomar och plötslig död är mer sannolik än i 20åråldern.

Jag valde den ålder som var medel i stockholm innerstad. Ja precis så då kan man begränsa de riskerna också. Finns massor av risker man kan undvika men inte gör vi det helatiden. Ja det går bra att skaffa barn vad tjugo och ha en stabil ekonomi och förhållande, så hela diskussionen är löjlig. Dessutom är det väl tror jag ganska ofta som en ung mamma har en lite äldre pojkvän, så tanken är nog ofta att man ska kunna studera vidare när man är hemma med bebis eller efter mammaledighet och pojkvännen jobbar.. Så nej usch vilken töntig diskussion. 

Var går gränsen för ungmamma? när blir man normalgammalmamma?