Veronica 223 skrev 2011-07-16 20:47:22 följande:
Ja det måste ju krävas någon som inte bryr sig om och ser andra människor som något viktigt utan gör det för pengarna för att klara av det, utmärkande för en sociopat.
Det är oetiskt för att majoriteten av alla surrogatmammor har svåra sociala situationer. Modersinstinkten är en av de starkaste instinkter vi har, och en psykiskt frisk människa som inte behöver surrogatmödraskapet för ren överlevnad klarar inte av att sedan lämna ifrån sig sitt barn, då är det något som är fel anser jag.
Dessutom så är det prostitution, du lånar ut din kropp för en summa pengar. Du kan inte likställa din kropp med en vara som någon annan skall få förbruka för att få ett barn, det är oetiskt tycker jag. Vem har dessutom forskat på hur dessa människor som lämnar bort sina barn mår den? Majoriteten knarkar väl sina upplevelser döda, eller lever så fattigt att de inte skulle överleva annars(och överlevnadsinstinkten är ju snäppet starkare än modersinstinkten så...).
Min särbo råkar ha diagnosen sociopat bland annat, en sociopat kan älska andra människor även om empati och moral alltid inte kommer naturligt.
Nu pratar vi om surrogatmammor i Sverige, har vi det så jävla dåligt så vi måste få massa pengar för ett barn? Jag tänkte inte på pengarna som tex ett par i USA betalar (kostar ju runt 80.000SEK för en förlossning där).
Utan själva gärningen, en psyksiskt frisk kvinna som gör detta frivilligt och vet vad som väntas kan komma att lämna barnet, så alla dessa husfruar som agerar surrogatmödrar i typ England jag skrev om ovan är alla psykiskt sjuka och behöver pengarna?
I Sverige är adoption inte så läskigt vanligt men se på alla dessa som adopterar bort sina barn i USA, tonårsgraviditeter, oplanerade ovälkommna barn.. en del får man tillochmed följa på tv och ja de är ledsna för att de ej kan ha dem eller för att det blev som det blev men ångrar inte sina beslut.
Bara för att majoriteten känner något är det normalt? Jag som frivilligt barnlös känner något annat, jag har vart gravid, jag har velat ha barnet men tog ett annat beslut för det var för det bästa och sedan ändrades min syn på livet radikalt, fortfarande så vill jag ge andra chansen och att vara gravid utan att ha ansvaret efteråt verkar rätt mysigt när man tänker på det utan att fundera på foglossningar och havandeskapsförgiftning.
