• Becky

    Hcg stegring via blodprov

    Har följt denna tråd ett tag då jag själv haft två utomkvedshavandeskap. Ett - 97 med en oplanerad graviditet och ett nu senast i September förra året vid syskonförsök till vår son.

    Jag hade lyckats bli gravid både i livmodern och i äggledaren och trots att jag hela tiden sa att jag var säker på att det var ett utomkvedshavandeskap var det så osannolikt att va gravid både i livmodern och i äggledaren. Jag skickades hem för att blöda ur mitt tidiga missfall och fick återkomma med våldsam smärta och ett Hcg som då var på 9,900 och följdes av en operation där äggledaren togs bort då den börjat brista och blöda ut i buken.

    Den äggledare jag har kvar är slingrig i sitt utformande, har endometrios och i den kvarvarande var utomkvedshavandeskapet - 97.

    Vi fick rådet att testa IVF, vilket vi gjort, med två misslyckade försök som vi fått bekosta själva då vi fått barn på normalt vis en gång.

    Jag hade en telefontid med min läkare för ett par veckor sedan för att fråga hur stor risk eller chans det var för oss om vi försöker själva. Läkaren sa att det var allt från 0 - 100% så orkar jag bara psykiskt såg han inget hinder i att åtminstonne försöka.

    Vi har gjort det nu denna månad. Mensen, eller ickemensen, är i nästa vecka. Jag är så nervös. Nu tror jag ju inte att det hänt något på vårt första " riktiga " försök sen förra sommaren men ändå. Har man haft utomkvedshavandeskap är man ju alltid oroliga för att det ska hända igen samtidigt som hoppat finns att det inte ska hända.

    Min undran är, varför måste man vänta till vecka 6 för att kunna fastställa vart det hamnat? Varför kan de inte bara följa upp med Hcgblodprov  och se på ett ungefär vart det lutar? Som kompliment, menar jag. Utomkvedshavandeskap ger ju oftast en annorlunda Hcgstegring..

  • Svar på tråden Hcg stegring via blodprov
  • Becky

    Tack för Era svar. Det är skönt med sidor som dessa där man kan samlas. Många har ju erfarenheter av att graviditeter slutat på tråkiga sätt.

    Jag hoppas också att vi ska kunna få ett syskon till Eric. Det känns som att det är lite brådskande då jag fick veta att jag har ms i början av förra året och måste börja med bromsmedicin.

    Visst är det dåligt att man själv får bekosta ivf bara för att man fått ett barn innan? Det är ju lite andra förutsättningar efter ett utomkvedshavandeskap.. Funkar det så är det ju så klart värt det men som i vårt fall blir man både besviken och ledsen inte bara på det faktum att vi fortfarande är i sitsen där man hoppas!

    Tack för att ni tog er tid att svara!

    Trevlig sommar,

Svar på tråden Hcg stegring via blodprov