• Becky

    Hcg stegring via blodprov

    Har följt denna tråd ett tag då jag själv haft två utomkvedshavandeskap. Ett - 97 med en oplanerad graviditet och ett nu senast i September förra året vid syskonförsök till vår son.

    Jag hade lyckats bli gravid både i livmodern och i äggledaren och trots att jag hela tiden sa att jag var säker på att det var ett utomkvedshavandeskap var det så osannolikt att va gravid både i livmodern och i äggledaren. Jag skickades hem för att blöda ur mitt tidiga missfall och fick återkomma med våldsam smärta och ett Hcg som då var på 9,900 och följdes av en operation där äggledaren togs bort då den börjat brista och blöda ut i buken.

    Den äggledare jag har kvar är slingrig i sitt utformande, har endometrios och i den kvarvarande var utomkvedshavandeskapet - 97.

    Vi fick rådet att testa IVF, vilket vi gjort, med två misslyckade försök som vi fått bekosta själva då vi fått barn på normalt vis en gång.

    Jag hade en telefontid med min läkare för ett par veckor sedan för att fråga hur stor risk eller chans det var för oss om vi försöker själva. Läkaren sa att det var allt från 0 - 100% så orkar jag bara psykiskt såg han inget hinder i att åtminstonne försöka.

    Vi har gjort det nu denna månad. Mensen, eller ickemensen, är i nästa vecka. Jag är så nervös. Nu tror jag ju inte att det hänt något på vårt första " riktiga " försök sen förra sommaren men ändå. Har man haft utomkvedshavandeskap är man ju alltid oroliga för att det ska hända igen samtidigt som hoppat finns att det inte ska hända.

    Min undran är, varför måste man vänta till vecka 6 för att kunna fastställa vart det hamnat? Varför kan de inte bara följa upp med Hcgblodprov  och se på ett ungefär vart det lutar? Som kompliment, menar jag. Utomkvedshavandeskap ger ju oftast en annorlunda Hcgstegring..

  • Svar på tråden Hcg stegring via blodprov
  • Shibby 78

    Vilken resa du gjort!


    Jag har haft två X med och opererat bort bägge äggledarna. Har en son född 2005 så vi fick oxå betala vår IVF själva. Köpte ett 3-pack på Carlanderska i Gbg, men hade sådan tur så vi lyckades på första försöket.

    Vid mitt första X så blev jag oxå hemskickad med diagnosen pågående missfall. Hade aldrig haft missfall och trodde de hemska smärtorna var något man var tvungen att genomlida, tills äggledaren brast och jag svimmade och spydde så mannen fick ringa ambulans. Efter op. på Sahlgrenska visade det sig att jag hade haft över tre liter blod i magen, en fruktansvärd upplevelse.

    Trots vår historia så fick jag mer eller mindre tjata mig till kontroller när jag nästa gång blev gravid. Hade blödningar och molvärk så jag förstod med en gång att det inte var normalt.
    Läkaren sa att det var "såååååå ovanligt" med X och sannolikheten att jag skulle drabbats igen var minimal. Blev diagnostiserad ett pågående missfall igen. Dom tog dock blodprov för hcg-mätning och när det inte steg som det skulle fick jag komma in igen. Denna gången fick jag träffa en läkare som tog min oro på allvar och gjorde ett ytterligare vul. Han httade utomkvedset med en gång. Op igen.

    Jag förstår att du är nervös, och jag förstår inte heller varför du skulle behöva vänta till vecka 6 för kontroll vid nästa graviditet. Hcg borde ju kunna mätas iaf, även om inget syns vid vul.

    Kram till dig TS och hoppas ni får ert efterlängtade syskon snart!


    X vänster äl 2007, X höger äl 2010 ~ nikitasplace.wordpress.com/ ~ IVF1: Loppan, BF 6/10 -11
  • samara

    Hej!
    Har oxå haft två st x, varvid den ena äggledaren togs bort vid den andra operationen...och som du skriver ts så är man alltid orolig för att det ska hända igen...har man en gång varit med om det så vet man ju hur ont det gör, samt hur jobbigt det är att gå igenom det...

    Men till din undran.....jag tror att anledningen till varför de vill vänta tills man är kring v 6 för att fastställa att graviditeten hamnat på rätt ställe är för att det kan vara svårt att kunna se något säkert innan...iaf via ett vul!
    Även fast blodproverna visar normala värden så vill de fastställa grav via vul för att kunna vara helt säkra på att det "tagit " på rätt ställe då man haft x...

    Så var det för mig nu tredje gången jag vart gravid...jag gjorde tidigt vul iom de tidigare x:en och fick en tid då jag enligt läkarens beräkning på äl och mens skulle ha varit i v 6. Vad han kunde se på det vul:et var bara en gulesäck och lite foster vatten, inget foster eller några hjärtslag....så jag fick "domen" att det nog var ett missfall jag hade att vänta...
    Men fick iaf lämna blodprov och en ny tid veckan efter för att vara på den säkra sidan..

    Blodprovet fick jag svar på efter ett par dagar bara, och enligt det så låg hcg nivån på ca 28.000, och sköterskan sa att det värdet var bra för en normal grav....men man kunde ju inte veta säkert ändå iom det läkaren såg sist...
    När det var dax för nästa vul efter en vecka så såg man desto mer....där satt en liten prick i livmodern och ett pyttelitet hjärta slog för fullt =)
    Jag hade enligt den läkaren inte haft äl då man först trodde, utan några dagar senare vilket gjorde att man inte sett något  mer på första vul:et....

    Vet inte om detta hjälpte dig med din undran, men så här fick jag det förklarat för mig iaf =)

  • Becky

    Tack för Era svar. Det är skönt med sidor som dessa där man kan samlas. Många har ju erfarenheter av att graviditeter slutat på tråkiga sätt.

    Jag hoppas också att vi ska kunna få ett syskon till Eric. Det känns som att det är lite brådskande då jag fick veta att jag har ms i början av förra året och måste börja med bromsmedicin.

    Visst är det dåligt att man själv får bekosta ivf bara för att man fått ett barn innan? Det är ju lite andra förutsättningar efter ett utomkvedshavandeskap.. Funkar det så är det ju så klart värt det men som i vårt fall blir man både besviken och ledsen inte bara på det faktum att vi fortfarande är i sitsen där man hoppas!

    Tack för att ni tog er tid att svara!

    Trevlig sommar,

Svar på tråden Hcg stegring via blodprov